Vanvården

För en tid sedan gjorde jag här ett inlägg, där jag utifrån erfarenhet och kunskap inom äldreomsorgen, pekade på en tänkbar orsak till att mannen från ett äldreboende i Umeå befanns vara oacceptabelt smutsig.

Ingen kommenterade det inlägget. Många torde dock ha skakat på huvudet och undrat hur det nu står till med undertecknad. Av hänsyn till min ålder besparade man mig från gissningar i den riktningen. Naturligtvis har jag följt ärendet.

Inte överraskande har den politiska oppositionen i händelsen sett ett utmärkt medel att kritisera den sittande majoriteten. I dag gör det moderata kommunalrådet Anders Ågren det i en insändare i VK. Jag gissar att han personligen helt saknar praktisk erfarenhet av arbeta med äldre, som i stort sett bara har sin rätt till självbestämmande kvar.

Han tycks tro att fastställda ”rutiner” helt skulle kunna lösa problem som uppstår, när personalen har att göra med en äldre som inte vill duscha. Inga rutiner i världen skulle lätt lösa alla problem i en sådan situation. Framförallt skulle de inte kunna frånta den myndige pensionärens rätt att säga nej. Inte ens sådana rutiner som han och hans borgerliga kamrater har formulerat och fått de tjuriga socialdemokraterna med på ett beslut, skulle lösa alla problem.

Än en gång – jag har ingen aning om den aktuella pensionären har nekat att bli duschad eller om han har bett om det men inte fått det. På flera håll har det beskrivits som att han inte ”fått” duscha. Skall det tolkas som om att han har ”bett” om det men fått ett nej? Inte vet jag, men kanske Ågren vet. Frågan sägs vara under utredning och han har kanske fått ta del av vad som hittills framkommit.

Finns det verkligen ingen politiker, röd eller blå, som har något att säga om de viktiga begreppen, självbestämmande, medbestämmande och skydd av den personliga integriteten när det gäller vården av äldre?