Rättvisans kvarnar…

Rättvisans kvarnar sägs mala långsamt och det är kanske bra trots allt, men samtidigt frustrerande för den som väntar. Här kommer ett litet exempel på ett långsamt malande, där det faktiskt inte är helt lätt att förstå den långa tid som malandet tycks behöva.

En domstol, Tingsrätten, fattar ett beslut den 15 december 2017. I beslutet anges att tiden för överklagan löper ut den 5 januari 2018, d.v.s. den normala besvärstiden på tre veckor.

Den myndighet som fattade det beslut som jag sedan överklagade, Umeå kommuns överförmyndarnämnd, glömdes bort av Tingsrätten och fick först domen sedan man frågat efter den. Då hade det hunnit bli den 9 januari!

Överförmyndarnämnden, som tydligen ville överklaga Tingsrättens dom, ansökte då hos Hovrätten (!) om ”Återställande av försutten tid”, d.v.s bad om att få överklaga trots att besvärstiden löpt ut redan den 5 januari.

Kvarnarna mal vidare och den 15 mars 2018 hade Hovrätten klurat ut den knepiga, juridiska frågan, huruvida överförmyndarnämnden skulle få överklaga trots att Tingsrätten inte hade gett nämnden den information som den behövde för att inkomma med sin överklagan i tid.

Överförmyndarnämnden har nu återfått den tid som den ”försuttit” och kan nu överklaga det tingsrättsbeslut som nämnden inte gillar. Det skall ske före den 14 april 2018.

Uppgiften i VK den 14 februari om att beslutet hade överklagats, var alltså inte riktigt, eftersom överförmyndarnämnden bara först här om dagen KAN överklaga. För detta behövdes alltså en dom i Hovrätten för övre Norrland.

Rätt skall vara rätt. Och än är inte ärendet ”färdigmalet”…