Gode mäns rättssäkerhet

Av , , 2 kommentarer 4

Frågan om bristande rättssäkerhet i gode man/förvaltarverksamheten, aktualiseras vanligtvis när media berättar om hur rättsvidrigt personer som satts under gode mans- eller förvaltarskap ibland behandlas. Det som hänt mig, illustrerar tydligt att rättssäkerheten för oss gode män och förvaltare också bör uppmärksammas.

Jag blev, som de läser mina blogginlägg redan vet, ålagd att betala 4 000 kronor till min huvudman, eftersom jag låtit hen betala det belopp som jag enligt överförmyndarnämnden själv var skyldig att betala.

Jag är inte säker på att alla gode män eller förvaltare skulle ha ifrågasatt ett sådant beslut och som jag sedan överklagat det. Det flesta torde nog utan vidare ha betalat beloppet, eftersom tillsynsmyndigheten, överförmyndarnämndens, beslut ju var baserat på handläggande tjänsteperson med kunskaper i den aktuella frågan som nämnden knappast hade kunnat ifrågasätta.

Som jag tidigare har berättat, var nämndens beslut enligt såväl tingsrätt som hovrätt olagligt.

Den gode man eller förvaltare, som blint följt nämndens beslut, hade alltså gjort en förlust på 4 000. Att något sådant kan vara möjligt, gör att rättssäkerheten kring vårt ideella arbete som gode män eller förvaltare känns bräcklig.

För de som inte känner till, vill jag nämna att överförmyndarnämnden har en jurist bland sina anställda, något som jag hittills trott inte skulle kunna leda till juridiskt felbeslut av den art som jag nu har haft över mig i ca ett år.

2 kommentarer

Nämnds- respektive tjänstemannaansvar.

Av , , Bli först att kommentera 3

I mitt förra inlägg berättar jag om överförmyndarnämndens felaktiga beslut och därefter onödiga överklagan till hovrätten. Här måste man fundera över om det felaktiga beslutet och den onödiga överklagan är något som nämnden i praktiken skall ta åt sig ansvaret för.

Rent formellt är det naturligtvis nämndens ansvar. Men så ofta när det gäller knepiga frågor är det så att nämnder litar på sin tjänstepersonals kompetens och därför och beslutar enligt de förslag till beslut som de får från sin personal. För nämndsledamöterna är det oftast, kanske för det mesta, omöjligt eller åtminstone svårt att ifrågasätta sakligheten i de förslag till beslut som deras personal lägger fram.

Må detta vara ett slags försvar för de förtroendevalda i överförmyndarnämnden. De kan omöjligen belastas för sin brist på kunskap i den fråga som ärendet handlar om. De sitter ju i nämnden som politiker och inte som sakkunniga i de lagar och föreskrifter som däremot dess personal förväntas göra.

Bli först att kommentera

Glad midsommar, överförmyndarnämnden!

Av , , 2 kommentarer 5

Det må vara elakt av mig detta, men jag kan bara inte låta bli att än en gång berätta det som följer, fastän det är midsommarafton. Ärendet har krävt så pass mycket av min energi, att jag faktiskt unnar mig att uppleva ärendets utgång som en ren vinst för mig, långt utöver den rent ekonomiska.

Myndigheten överförmyndarnämnden ålägger mig, deras trogne och lågbetalde medarbetare, i ett beslut att betala 4 000 kronor till min huvudman. Jag överklagar beslutet till tingsrätten, som ogiltigförklarar överförmyndarnämndens beslut.

Det beslutet måste ha kommit som en kalldusch för överförmyndarnämnden, som varit så säker på sin sak, att nämnden redan själv  som ett förskott hade betalt ut det aktuella beloppet till huvudmannen.

Precis som jag hade fått, hade förmodligen också överförmyndarnämnden från sin tillsynsmyndighet, Länsstyrelsen i Norrbottens län fått ett klart besked om att tingsrättens dom var felaktig. Precis som jag visste, torde också överförmyndarnämnden ha vetat, att länsstyrelsen inte är en myndighet som skall överpröva ett tingsrättsbeslut.

Stödet från länsstyrelsen, om än högst märkligt, var förmodligen det som gjorde att överförmyndarnämnden valde att överklaga tingsrättens beslut till hovrätten. Den statliga tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen i Norrbottens län, måste man väl ändå kunna lita på, tänkte man kanske.

Men se, icke sa Nicke, nu har det nämligen visat sig att hovrättens förmåga att tolka våra lagar, faktiskt är en annan än länsstyrelsens.

Den 8 juni avslår nämligen hovrätten överförmyndarnämndens överklagande. Beslutet får inte överklagas (20 kap.12 § tredje stycket föräldrabalken) och är alltså att betrakta som ett ”slutligt beslut”.

Jag antar att överförmyndarnämnden nu har att kräva tillbaka de 4 000 kronorna som nämnden felaktigt enligt hovrättens dom betalade ut till min huvudman. Ett belopp som f.ö. vid det här laget förmodligen har fördelats på olika arvingar, eftersom den aktuelle huvudmannen inte längre finns vid liv.

 

 

2 kommentarer

Ett annat kommunfullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 5

Ungefär samtidigt som Vännäs kommunfullmäktige sammanträdde, hade vårt township sitt ”fullmäktigesammanträde”. Bl.a. för att jag inte kunna följa vårt fullmäktiges sammanträde gick vi på ”Hagar Township Regular Board Meeting”.

Några av skillnaderna mellan de båda sammanträdena har jag redan berättat om. Här kommer några till.

Under sammanträdet uppstod ett meningsutbyte mellan ”the treasurer”/kassören och ”the Township Supervisor/ordföranden, som till sist mest påminde om ett gräl. Ordförande bad två gånger kassören att höra sig av till honom före mötet i stället för att inför öppen ridå och stor åhörarskara diskutera på det här sättet. Båda gångerna fick han ett bestämt nej av kassören, som tvärtemot tyckte att hennes funderingar av demokratiskäl skulle diskuteras helt öppet.

Kassörens protester inför beslutet gällde frågor om hur man rent administrativt skulle hantera det stora beloppet om 3 miljoner dollar, som man hade fått från staten Michigan.

Helt överraskande för mig fick tre olika kandidater till de kommande mellanårsvalet presentera sig inför åhörare och ledamöter och berätta vad de skulle arbeta för, om de fick tillräckligt många röster .

En uniformeras polis var inkallad för att lämna ”the Sheriff´s Report”. Hon behövde mindre än en minut för att mumlande läsa något från ett papper, ohörbart även för Peggy med normal hörsel.

Under hela mötet gavs vi alla som åhörare möjlighet att yttra oss. Jag avstod förstås från att göra det.

En likhet med vårt fullmäktige kunde jag också notera. Alla utom en i presidiet (fullmäktige i sin helthet) hade en egen mikrofon. Alla utom ordförande tycktes sakna vetskap om, varför den stod där. De pratade i stället mellan varandra med normal samtalsröst, oftast vända bort ifrån mikrofonerna.

Fortfarande kvarstår den viktiga frågan för mig, hur boardmedlemmarna kan vara folkvalda, men ändå inte betrakta sig själva som politiker. När de valdes, visste förstås alla vilket politiskt parti de stödde. Jag undrar t.ex. om grälet mellan ordförade och kassör var ett gräl mellan en demokrat och en republikan.

 

Bli först att kommentera

”Election inspector”

Av , , Bli först att kommentera 3

I höstens val kommer både jag och Peggy att vara röstmottagare, eller vad den officiella benämningen nu må vara. Hade det varit här i Michigan, skulle vi ha benämnts ”election inspectors” och hade hade helt andra krav på oss.

För att få arbeta som röstmottagare här gäller följande:

* Man måste vara registrerad som röstberättigad

* Man måste vara bosatt ”in the county”

* Man får inte redan vara ledamot i någon nämnd eller styrelse eller finnas uppsatt på någon av ens partis valsedlar

* Man får inte tillhöra någon av kandidaternas närmaste släktingar

* Man får inte vara dömd för någon grov kriminell handling eller brottslig handling i samband med val

I den broschyr jag läser sägs dessutom följande om oss röstmottagare att vi är:

”The unsung heroes of every election – large and small”…

( alltså ”de ouppmärksammade hjältarna i varje val – stort och litet”..)

Då ses vi snart i vallokalen i Vännäsby skola, även om vi alla förmodligen inte skulle vara där, om samma krav som i Michigan hade ställs på oss.

 

 

 

Bli först att kommentera

En demokratifråga

Av , , Bli först att kommentera 7

Under våra återkommande visteler i USA gillar jag att konfrontera våra vänner här med frågor som ger mig anledning att undra över hur ”stark” demokratin egentligen är här. Inte helt utan stolthet beskriver jag då hur motsvarande frågor hanteras i det demokratiskt styrda Sverige. Men det som nyligen hänt där, avstår jag från att berätta.

Den kanske viktigaste bristen här i USA, vad gäller ”rätten” att kalla landet för en demokrati är i mina ögon först och främst landets valsystem. Jag tänker då förstås på kravet på registrering för att få rösta, taktiskt utformade valdistrikt (”Gerrymandering”) och valdag på söndag som tillsammans leder till ett extremt lågt valdeltagande jämfört med vad vi är vana vid i Sverige.

Ytterligare en för mig obegriplig och odemokratisk ordning i USA är att ett beslut fattat av folkvalda i landets högsta beslutande församling inte gäller, förrän landets president undertecknat och godkänt det. När makten ligger hos EN person, brukar statsskicket kallas något annat än demokrati, var något jag lärde mig i skolan för åtskilliga år sedan.

Poltikerna här förefaller inte se något värde i att få veta vad ”folket” vill, eftersom man inte tycks ha som mål att öka valdeltagandet, tvärt om t.o.m. Dock lär visst den osmakliga valkretsindelning vara på väg att förbjudas.

Men i Sverige vill man ha ett högt valdeltagande, eftersom politikerna där verkligen (?) vill fatta sina beslut grundade på folkviljan. Men det beslut som nyligen fattades i riksdagen, får mig och säkert många andra att undra över, om det verkligen är så.

Jag tänker förstås på försöket att stoppa eller åtminstone begränsa vinsterna för dem som bedriver privata skolor och äldreomsorg. Flera enkäter, dock inte 100 % säkra, har visat att en absolut majoritet av ”folket” tycker det inte skall vara möjligt att som privata vårdgivare tjäna pengar på våra skattepengar. Så många som sju av tio påstås tycka så.

Men vad gör man då med den uttalade folkviljan i vår högsta politiska församling, riksdagen? Jo, majoriteten där struntar i den!! Kanske kommer dessa ”sju av tio” att komma ihåg detta vid valet den 9 september.

I framtiden väljer jag att begränsa mitt ”skryt” över vårt demokratiska land för mina vänner här i Michigan.

Bli först att kommentera

Notarius publicus i Umeå

Av , , 2 kommentarer 6

När det inte duger med ett ”vanligt” bevittnande av ens namnteckning, måste man vända sig till notarius publicus för få äktheten i namnteckningen garanterad. Advokater hos Ahlgrens advokatbyrå i Umeå är utsedda som notarius publicus.

För en tid sedan behövde vi anlita notarius publicus för att kunna göra en ansökan om en viss pension för min amerikanska fru Peggy. Min namnteckning behövdes också för ändamålet.

Men när ingen pension kom från den aktuella källan (Fidelity Investments) kom, ringde Peggy dit och fick då veta att man inte kunde godta det som vår notarius publicus hade gjort – och tagit betalt för. Hon rekommenderades att personligen besöka Fidelity Investments kontor i South Bend, sju svenska mil härifrån.

Där kunde man inte klart förklara, varför man inte kunde godta den svenska ”notariuspublicusstämpeln”. Inte heller kunde man klart tala om vad vi eventuellt hade behövt göra, om vi inte hade haft en planerad USA-resa framför oss. Skulle vi då ha behövt göra en särskilt resa till USA, bara för att få en godtagbar stämpel från en amerikansk notarius publicus och att för att få Peggys pension utbetald? Inget direkt svar på den frågan alltså.

Nu är allt ordnat, men någon pension i juni kommer Peggy inte att hinna få. Helt klart är det inte, vem vi skall skylla detta på.

Nu har jag skrivit till Ahlgrens advokatbyrå med bl.a. en undran om man inte borde ha upplyst oss om att deras ”stämpel” eventuellt inte skulle duga i USA.

Ahlgrens advokatbyrå har ännu inte besvarat mitt brev (e-mail), vilket jag förstås tycker är bedrövligt.

2 kommentarer