Länsstyrelsen och tingsrätten

Länsstyrelsens administrativa koppling till domstolsväsendet är svår att se. Länsstyrelsen i Norrbottens län uppfattar sig tydligen ändå ha en viktig roll i sammanhanget.

Om någon mot förmodan skulle undra, så vill jag direkt tala om att det nu här kommer mer, som har med min schism med överförmyndarnämnden i Umeå att göra. Tjatigt, ja kanske, men jag suger på ”karamellen” så länge det finns något kvar av den.

I ett tidigt skede av schismen, sökte jag stöd från olika håll för min uppfattning att nämnden hade fel i sitt beslut. Tingsrätten hade då redan dömt till fördel för min uppfattning i frågan och jag tyckte förstås att tillsynsmyndigheten borde vara intresserad av domen.

Jag tog då kontakt med Länsstyrelsen i Norrbottens län, som är tillsynsmyndighet för överförmyndarverksamheten bl.a. i Umeå. Det besked jag fick där av en mycket bestämd tjänsteperson, var minst sagt häpnadsväckande.

Hen konstaterade nämligen utan minsta tvekan att tingsrättens dom var felaktig. Hen, i sin egenskap som företrädare för länsstyrelsen, gav därmed länsstyrelsen rollen som den myndighet som skall överpröva en dom i tingsrätten. Alltså INTE hovrätten!

Jag skrev då till hens chef och frågade om det verkligen var länsstyrelsens uppgift att överpröva och i det här fallet också förkasta tingsrättens dom.

Det enda svar jag fick, var en fråga om vem denna ”hen” var. I mitt svar betonade jag då att jag bara ville ha ett principiellt svar på min fråga och tyckte att jag borde kunna få ett sådant utan att avslöja namnet på den som jag talat med på ”tillsynsavdelningen.

Någon kommentar eller svar på det brevet från mig fick jag inte!

Än en gång, den tingsrättsdom som länsstyrelsen ogiltigförklarade i sin självpåtagna roll som ”överprövare” har nu av hovrätten slutligt fastställts vara helt i linje med tillämplig lagstiftning.