Genom ett tips från en bloggkamrat, har nu till sist förstått hur himla rik jag egentligen är. Den insikten ger mig verkligen något att tänka på.

Först inser jag att jag hade råd att täta kräftor i går kväll och även bjuda på litet vin.

Jag betraktar mig själv som snål, men borde kanske ändå inte fortsätta att agera som en snål person. Eller är det kanske ändå klokt att fortsätta på den inslagna vägen?

Kanske måste jag fundera litet extra vid valet i år. Kanske borde jag rösta på det parti, som jag fördomsfullt tror är de besuttnas parti. Mitt parti gör ju kloka saker för att begränsa de allra rikaste möjligheter att bli ännu rikare. Kan jag verkligen rösta på det partiet ändå som den superrike person som jag nu blivit medveten om att jag globalt är?

Nu är jag för inte rikast i byn och inte heller i kommunen, länet eller landet. Men i världen tillhör jag den dryga tiondelen procent av de rikaste. Det låter så otroligt, att jag misstänker att jag matat in felaktiga siffror på vår familjeinkomst.

I ärligheten namn känner jag mera skam än lycka över att vara så ekonomiskt previligerad bland världens befolkning.

Vinster i välfärden torde vara ett uttjatat ämne trots att vi bara har ca en månad kvar till valet, men jag vill ändå nämna ytterligare en sak, som är värd att uppmärksamma för dem som förespråkar privata utförare.

I dagens VK läser vi om ett assistansföretag, som valt att ta betalt av kommunen på ett sätt som förefaller vara rent bedrägeri. Vinster som görs inom området är inte ens hederligt intjänade, utan synnerligen ohederliga.

I yngre dar var min uppfattning att när de rika hade sina kräftskivor fick de fattiga nöja sig med surströmming. Kanske tänkte jag så bara för det aldrig vankades kräftor i mitt barndomshem.

I afton skall vi äta kräftor här hemma med ett begränsat antal gäster. Peggy har ingen erfaren av kräftskivor från den amerikanska miljö hon kommer ifrån. Nu jobbar hon för fullt med att fixa en smaklig kräftmiddag ändå. Jag är så stolt och glad över hennes förmåga att fixa ”vad som helst” utan att någon egen erfarenhet.

Alltså kräftor för första gången här i Brån. Surströmming har vankats åtskilliga gången tidigare. Har jag nu gått från fattigdom till rikedom?

Mitt liv är numera fyllt av så mycket goda ting, att jag lugnt kan anse mig vara rik utifrån den aspekten. Var gräsen mellan fattig och rik går i reda pengar vet dock inte, men förstås går den inte mellan kräftor och surströmming.

Det icke namngivna företag, som jag skrev om i mitt förra inlägg, som inte svarade på e-brev må vara ursäktat. Om någon där mot förmodan skulle läsa mina blogginlägg, ber jag om ursäkt på detta sätt.

Man hade läst mina brev och även svarat på dem, men på ”fel” e-postadress, en adress som jag hade en kort tid och som jag trodde var borttagen. Det var den inte och jag hade tydligen använt den en gång.

Om man skriver två gånger inom en vecka till en företrädare för ett företag, som vill ha en som kund utan att få svar, hur skall det tolkas? Breven skrevs i våras.

Ett par dagar efter midsommar ringde jag chefen på nämnda företag och bad om en ny offert på ett jobb som skall utföras här hemma. Det skulle vara för tidskrävande för honom, var det första beskedet som jag fick. Men efter att jag sagt att jag faktiskt hade stort förtroende för hans företag, ändrade han sig direkt och lovade ge mig en ny offert. Jag nämnde då inget om mitt missnöje med de obesvarade breven.

Drygt en månad har nu gått sedan löftet gavs, men någon ny offert har jag ännu inte inte fått.

Nu skall jag skriva igen till företaget och påminna om löftet. Får jag inte svar på detta mitt tredje brev heller, torde väl det ska tolkas som om man inte alls är intresserad av mig som kund. Eller är det bara ett uttryck för ett dåligt skött företag?

Jag blir tydligen mer och mer amerikan allt vad tiden lider. Ett brev från ”Social Security Administration, Office of international operations”, i dag innehöll positiva besked och gjorde mig ytterligare en bit amerikan.

Som jag tidigare berättat får jag numera pension från USA som en följd av min fru gått i pension. För att kunna få det var jag tvungen att personligen hos Amerikanska ambassaden i Stockholm ansöka om ett amerikanskt ”social security number”.

Av brevet framgår att jag nu inte bara får pensionen utan också omfattas av ”Medicare  Part A, som betalar för sjukhusvård och medicinsk service, vad nu det sistnämnda står för.

Som alla andra i USA 65 år och äldre omfattas jag nu alltså av Medicare A, som är gratis.

Hur kan få förbli oemotsagd denne Jan Hägglund? Om de nu har försvarat sig, de båda kommunalråden från S och M, så har de gjort det på något undangömt ställe, som jag har missat.

Även om jag bor i en av de s.k. kranskommunerna till Umeå, försöker jag följa med i vad som händer i Umeå. Jan Hägglund har i flera välskrivna och på fakta grundade blogginlägg, tagit upp saker där de båda kommunalråden tycks bara tiga och samtycka.

Rimligen samtycker de inte i Hägglunds tyckande och spekulerande, men de fakta han presenterar kan de knappast ifrågasätta. Då väljer de utifrån sin maktfullkomlighet och höga positioner att bara tiga och hoppas att väljarna skall ”förstå” att det som Jan Hägglund tar upp helt saknar grund.

Men hur i alla sin dar tänker de, om de tror att den strategin är den bästa så här nära valet?