”Flykten” från Kiel

Av , , Bli först att kommentera 6

Mitt förra blogginlägg om tiden som sjöman väcker minnet av en smått lustig händelse.

Sedan jag tröttnat på tiden med MS Tosterö uppallad i en torrdocka i Kiel för reparation efter vår grundstötning i Stockholms yttre skärgård, bestämde jag mig för att ge upp och åka hem till mamma.

Tåg skulle väljas för hemresan. Efter att övat en stund på hur jag skulle beställa biljetten på järnvägsstationen, hände följande:

Jag: ”Beställer biljetten på min bästa och inövade fras på skoltyska”

Flickan i kassan (på klockren svenska): ”Till Umeå? Där gick jag på Umeå högre allmänna läroverk en gång i tiden”.

Så pratade vi en stund men då på mitt och hennes eget modersmål. Så fick jag min biljett, och var snart hemma igen på Tallhedsvägen 10 på Västerhiske, där min oroliga mor och mindre oroliga far varmt hälsade mig välkommen hem.

 

Bli först att kommentera

Återanvänt blogginlägg

Av , , Bli först att kommentera 3

Tristessen i ‘byssan’

Av , 11 december 2008 kl 07:55, Bli först att kommentera 0

Sedan Tosterö hamnat i torrdockan i Kiel, började en period av stor tristess för mig. Det var inte längre lika spännande ”på sjön”. Ändå skulle jag inte heller vilja vara den erfarenheten utan.

Arbetet på dagarna var det samma. Det handlade huvudsakligen om att skrapa rost och måla över de skrapade ytorna. Lediga stunder ägnades åt att kolla hur långt reparationsarbetet hade hunnit. Snart insåg jag att reparationen nog skulle ta för lång tid för att jag skulle stå ut med den.

Varje natt skulle någon från besättningen ha ”vakten” på båten. Jag tog ofta på mig den uppgiften, troligen därför att jag i motsats till många av mina kamrater inte kände för det festande som erbjöds i varvets närhet. Många av kvällarna och nätterna tillbringade jag därför i byssan (kabyssen), som jag tror att vi kallade även matsalen i anslutning till fartygets kök, kabyssen alltså. Min huvudsysselsättning var att lyssna på radio, skriva litet brev och äta. På båten var tillgången på mat perfekt för en alltid hungrig 18-åring.

Höjdpunkten inträdde framåt småtimmarna, när kamraterna började komma tillbaks mer eller mindre upprymda både av de drycker som intagits och de äventyr de varit med om under kvällen och som de gärna ville berätta om. Även idag förstår jag hur intressanta deras historier, helt sanna eller delvis påhittade, måste ha varit för den då tämligen oskyldige jungmannen Karl-Gustav. Särskilt minns jag en tysktalande jungman, som med en slags barnslig skrytsamhet sa: ”Ich mache alles was die Mädchen zufrieden macht” Fortsättningen lämnar jag därhän (om tyskan inte är korrekt, så skyller jag det på den sluddrande tyskens tal).

Kabyssen ja… nu erinrar jag mig den kock som vi hade. Den mat han lagade var alldeles utmärkt, även om jag i dag inser att en hungrig 18-åring som jag förmodligen inte ställde så höga kulinariska krav. Kocken i fråga var sannolikt alkoholist, som ändå skötte sitt jobb, även om han alltid hade brännsår på händer och armar. Till sist fick han dock sparken. Riktigt varför, blev aldrig klart för mig. Möjligen hade det att göra med att ledningen upptäckte stölder från matförrådet.

Efter några veckors tristess och efter att ha blivit mer och mer övertygad om att den resa till USA som det hade talats om låg alltför lång bort i tiden, mönstrade jag av och tog tåget hem till Umeå. USA-resan fick vänta i ytterligare ca 40 år och den gången blev det med flyg och på ett sätt blev den en start på ett nytt äventyr i livet.

Vad som hände därefter med MS Tosterö, har jag ingen aning om och kommer sannolikt heller aldrig att få under resten av mitt liv. Med spänd förväntan ser nu jag fram emot ett foto av fartyget, som min kojkompis Jack Juthberg från Robertsfors lovat skicka till mig.

Bli först att kommentera

VK av papper inget värt!

Av , , Bli först att kommentera 7

Just nu har jag beställt uppehåll på vår VK-prenumeration. Det besked jag då fick gav mig anledning till detta blogginlägg liksom rubriken till det.

Om jag BARA säger upp prenumerationen på papperstidningen under den tid vi kommer att vara borta, medför detta ingen ekonomisk fördel för oss. Det väl ändå göra det eftersom värdet av de ca 30 tidningar borde vara mer än noll kronor. Distributionen av dem borde väl också innebära en viss kostnad för VK.

För att få någon slags ekonomisk gottgörelse för tiden utan papperstidning, måste vi OCKSÅ säga upp tillgången till den via webben. Så vitt jag förstår, skulle det inte innebära någon som helst extra kostnad för VK, om jag även fortsättningsvis kunde ta del av den digitala tidningen.

Detta har jag svårt att förstå. Den jag talade med förstod inte ens min fråga, och kunde av det skälet inte heller förklara för mig, varför VK:s regler är som de är i sammanhanget.

Min gissning är dock att VK på detta sätt försöker försäkra sig om att ingen skall kunna smita ifrån sin abonnemangsavgift genom att då och då begära uppehåll med tidningen.

Bli först att kommentera

Mer om Parkster

Av , , Bli först att kommentera 6

Läser på om Parkster på deras egen webbplats i anledning av det blogginlägg jag nyss gjort här. Parkster hade skickat ut en faktura på noll kronor. Så här skriver Parkster på sin webbplats om utebliven debitering av småbelopp:

 

Fråga: ”Varför har jag inte blivit debiterad eller fått en faktura för mina parkeringar?”

Svar: ”Fakturor på småbelopp kan upplevas som lite krångligt att hantera. Därför har vi infört ett MINIMIBELOPP PÅ 25 kr. Är p-avgifterna under detta, väntar vi med att fakturera.”

Parksters faktureringsbolag har tydligen inte läst ”Frågor och svar” på Parksters webbplats!!

Bli först att kommentera

Parksters fakturering

Av , , Bli först att kommentera 13

Från ett mycket pålitligt håll har jag tagit del av det mycket märkliga sätt som Parksters fakturerar sina kunder.

Man (d.v.s. det faktureringsbolag som man anlitar) skickar ut en faktura med beloppet 0 (noll) kronor. Redan det är en märklig rutin. Men inte nog med det. En faktureringsavgift tillkommer på det fakturerade beloppet, som alltså är noll kronor.

Inte nog med det. Man lägger sedan moms på själva faktureringsavgiften!!

Fakturan bestrides, d.v.s. mottagaren accepterar den inte utan bestrider den, som termen är. Vad gör då Parkster? Ber om ursäkt för den totalt felaktiga fakturan och annullerar den? Nej då, i stället skickar man en betalningspåminnelse, vilket man naturligtvis inte får/skall göra på en faktura som har bestridits.

Sedan gör man en synnerligen affärsmässig kullerbytta och uppmanar ”vänligen” fakturamottagaren, att byta till någon annan än Parkster, om hen inte är nöjd med hur Parkster fakturerar!

Nog ser det ut som om det är läge att just byta till någon annan. Det rådet gäller f.ö. också Parkster, som definitivt borde byta till någon annan som sköter faktureringen. Det går absolut inte an att skylla ifrån sig på faktureringsbolaget.

Bli först att kommentera

Överförmyndarnämndens ”dåliga granskning”?

Av , , Bli först att kommentera 6

Signaturen ”Uppgiven” skriver i dag en insändare i VK och är kritisk till överförmyndarnämndens granskning av förvaltares och gode mäns årsredovisningar. Rubriken är felaktig, eller i vart fall mycket dålig, och stämmer illa med insändarens innehåll.

När jag läser insändaren, påminns jag direkt om att även jag häromåret blivit felaktigt granskad av nämnden. Dessförinnan är dock mitt intryck att jag blivit noggrant granskad och ibland fått påpekanden om smärre fel som jag gjort. Påpekanden som jag utan vidare kunnat acceptera och snarast rättat till. Ingen, vare sig min huvudman eller jag själv, har någon enda gång blivit ”lidande” på grund de smärre felen i redovisningen.

Men så härom året blev jag felaktigt granskad av den nitiska överförmyndarnämnden, förstås inte av nämnden men av en av dess handläggare. Man hade då upptäckt att jag hade använt 4 000 kronor av min huvudmans medel på felaktigt sätt.

Jag protesterade genom att överklaga beslutet till Tingsrätten. Där fick jag rätt, men det beslutet överklagades sedan av överförmyndarnämnden till Hovrätten. Hovrättens dom gick överförmyndarnämnden emot och kan inte överklagas vidare. Resultatet av överförmyndarnämndens granskning av min årsredovisning var alltså helt felaktigt och jag kunde använda de undanlagda 4 000 kronorna till något roligare.

Jag inser att jag har berättat detta förut, men jag tycker att det tål att berättas igen.

Det mest anmärkningsvärda i hela ärendet är dock det besked jag fick hos överförmyndarnämndens tillsynsmyndighet, Länsstyrelsen i Norrbottens Län. Direkt efter det att Tingsrätten gett mig rätt, fick jag ett tvärsäkert besked från länsstyrelsen innebärande att tingsrätten hade dömt helt fel!!

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att överförmyndarnämnden med stöd av sin egen jurist valde att överklaga till hovrätten.

Till sist vill jag påpeka att uppgiften i insändaren om att ersättningen för förtroendeuppdraget (god man eller förvaltare?) är så mycket som 16 500 kronor måste vara fel. Jag har aldrig fått med än ca hälften av det beloppet. Utan flera timmar med s.k. extra ordinärt arbete kan man inte komma upp till det beloppet.

Bli först att kommentera

Vallöftena

Av , , 2 kommentarer 9

Alla vallöften, där partierna bara försöker övertrumfa varandra i dessa dagar, får mig att tänka enligt nedan och låter mig inte ”störas”. I vart fall inte i annan mening att löftena nästan får ett löjets skimmer över sig.

Så mycket skulle inte också jag kunna lova mina närmaste, om jag hade samma lösa grunder för mina löften, som de olika partiföreträdarna alldeles uppenbart har.

Jag skulle t.ex. kunna lova mina söner var sin ny bil, och en stor del av deras bostadslån betalda. En ny bil av en duyrare sort skulle jag också kunna lova mig själv. En jordenruntresa med min fru skulle jag gärna lova mig också.

För att nu inte tala om allt som jag skulle kunna lova att ”arbeta för” eller åtminstone utreda.

För mina löften gäller dock också, precis som för de flesta fagra vallöften som ges, att när jag ger dem, så saknas den ekonomi som krävs för att kunna uppfylla dem.

Jag skulle förstås kunna koppla mina löften till drömmen om några miljoner i vinst i Kombilotteriet. Politikerna kopplar ju sina löften till hoppet om att hamna i en regeringsmajoritet, vilket ju är nära nog detsamma som mitt hopp om att vinna en massa miljoner.

Alla partierna vet ju inte i dag inte ens om de fortsättningsvis kommer att finnas kvar i riksdagen. Vad är då deras löften då värda, speciellt när vi vet att OM de återkommer till riksdagen, så kommer de att tillhöra de småpartier, vars inflytande i motsvarande kommer att vara litet.

Tyvärr, eller kanske dessbättre, betraktar jag vallöftena bara som frestande agn, som kastas ut för att fånga väljare. Jag tar dem alltså inte på fullt allvar. I stället röstar jag på det parti vars grundläggande ideologi jag tror på och bortser då från vallöften, som jag inte gillar, även om det ges av just det partiet.

2 kommentarer