Under räddandet av innehållet i en döende dators hårddisk, hittade jag bl.a. gamla blogginlägg. Nu skall ju inte saker kastas bort utan återanvändas. Jag tycker att detta var en roligt inlägg.

Minne från ålderdomshemmet

 ”I en kommentar till mitt tidigare inlägg ”Att åldras” blir jag påmind om hur spjuveraktig min farbror Eriks Sjöström var. Detta i sin tur påminner mig om ett exempel på just hans spjuveraktighet.

Förtroenderådet på Vängården hade just avslutat sitt sammanträde. Som vanligt övergick det då till ett mera informellt (informellare än själva mötet, som inte heller var särskilt formellt) samtal där ett par av gubbarna började berätta minnen från Andra världskriget. Erik satt tyst och plirade litet tvetydigt men sina ögon.

Efter en stund började han berätta om när han stod vakt vid bron över Vindelälven (eller om det nu var Umeälven). En gammal gumma kom gående och brydde sig inte om Eriks ”Halt eller jag skjuter skarpt” så var han instruerad att säga. ”Ja ska ba hämt na vattn”, svarade hon och gick vidare – utan att bli beskjuten.

Det spjuveraktiga i historien var när Erik upplyste oss om att detta hände under det Första världskriget! Den andra, betydligt yngre gubbarna, hade med ens ingenting att berätta om sina krigsminnen.

Jag minns också hur uppklädd han alltid var, när han gjorde sina återbesök på NUS. När jag kommenterade det, sa han med ett brett leende: ”Klart man gett klä opp sä, när man ska åk åt stan ve en sån här grannjänt”. Även om ”grannjäntan” ofta var ett moget vårdbiträde i 50-årsåldern så var hon för den dryga 90-årige gentlemannen ändå en grann jänta.