Mitt ”gammeldagsa” skrivsätt

Just nu läser jag Ludvig Nordströms Lortsverige från 1984 och gör det med stor behållning.

Jag har länge vetat, att de kommateringsregler, som jag lärde mig i skolan, inte är så viktiga idag. Nu kan kan man kommentera sin text i stort sett hur man vill. Envist försöker jag ändå att hålla fast vid de regler för kommatering, som min lärare, Karin Bäckström, försökte lära mig för ca 65 år sedan.

I motsats till vad som sägs, nämligen att kommatering gör en text svårläst, tycker jag, att Ludvig Nordström perfekta kommatering (enligt Karin Bäckström och mig) gör hans text mycket lättläst. I den föregående meningen har jag nog ett kommatecken för mycket, eller hur?

Hur som helst så inser jag, att min kommatering avslöjar att jag är en gammal man; ett av många andra tecken på det för övrigt.