Skall det vara så här?

Av , , 2 kommentarer 3

På kort tid har jag råkat ut för två märkliga och inte särskilt genomtänkta rutiner som gäller Umeåregionens hälso- och sjukvård.

1. Jag behövde ringa till Vännäs hälsocentral bara för att fråga om man hittat en sak i väntrummet, som jag trodde mig ha tappat där. På nätet lyckades jag inte hitta något icke ”sjukvårdsrelaterat” telenummer dit utan blev tvungen att ringa ett nummer, som ställde mig i kön för att få prata en sjuksköterska. Hon ringde upp mig efter ett par timmar och när hon hört mitt ärende gick hon till receptionen för att höra om man hittat något. Borde jag inte ha kunnat ringt dit direkt?

2. Mia mina ”Vårdkontakter” tackade jag vid ett annat tillfälle nej tack till en tid som jag hade fått hos dietisten. Ett besked om att mitt nej tack hade nått fram fick nästa dag via mina Vårdkontakter. Ett par dagar senare kom så ett vanligt brev från dietisten med en andra bekräftelse på att jag sagt av mig tiden för kontakt med honom.

En del, om än bara en liten del, av sjukvårdens resurser användes i dessa fall helt i onödan.

Johan Söderling ”pudlar” inte

Av , , Bli först att kommentera 17

Vännäs kommunalråd gör inte som Umeås, d.v.s. gör en s.k. pudel, när han blivit påkommen med att ha efterforskat en källa som lämnat uppgifter till media.

I stället slingrar han sig inför frågor från VK:s reporter i dagen VK-artikel. Hans svar är både oklara, felaktiga och motsägelsefulla, om de nu är rätt återgivna i artikeln förstås.

Han tycker t.ex. inte att han har efterforskat källan, men på reporterns fråga om han ville veta var uppgifterna kom ifrån, svarar han JA och säger sig inse att han gått för långt och påstår sig ha bett om ursäkt för det.

Men hur var det egentligen med den ursäkten, en ursäkt som jag helt riktigt godtog? Den handlade om något annat och inte om hans efterforskande av källan. Han bad om ursäkt för att han tog upp frågan vid ett helt olämpligt tillfälle, nämligen mitt under ett arbetarkommunmöte i Vännäsby. Alltså inte om själva efterforskandet, som jag redan då undrade om han insåg det olämpliga och olagliga i att göra.

Varför gick jag då inte direkt till honom med frågan utan i stället till VK? Det gjorde honom irriterad. Sanningen var att jag via e-post vände mig till honom först. Hade han insett ärendets betydelse och visat respekt för mig som en av hans väljare, skulle inte ett svar ha behövt dröja så länge.

Hans nonchalans inför mig visade sig senare på kvällen, när han i ett mail fortsätter att undra om jag hade något med VK-artikeln att göra. Att han t.o.m. gjorde det skriftligen visade med all önskvärd tydlighet hur svagt grundad hans respekt för allas yttrandefrihet enligt grundlagen är.

Jag ville fortsätta att prata om frågan, eventuellt genom ett möte hos honom på hans kontor, och föreslog det i mitt sista mail till honom. Svaret på det brevet var kort och löd bara ”Tack för svar!”

Om ingen vid det här laget har förstått, att det var jag som lämnade över sakfrågan till VK, så bör alla göra det vid det här laget. Sakfrågan gällde ett besked från samhällsbyggnadskontoret om 2020 års VA-taxa skulle tillämpas vid faktureringen att ett arbete som utfördes 2018. Den VK-artikel som den frågan ledde till, kom till på ett tips från mig.

Tipset om kommunalrådets alldeles uppenbara försök att efterforska uppgiftslämnaren, kom dock inte från mig. När VK till kontaktade mig i den frågan, valde jag att efter några timmars betänketid överlämna ”fakta” i ärendet.