Elcyklarna

Av , , 6 kommentarer 6

Jag läste några kritiska synpunkter I Facebook beträffande det föreslagna statliga stödet till den som tänker köpa en elcykel. En del av dessa synpunkter blir utgångspunkten i detta inlägg.

Först måste jag erkänna att till en början helt ställde mig bakom kritiken och det inte bara för att den kom från en klok och omdömesgill person. Men nu ser jag kritiken på ett annat sätt. Jag citerar en del av hens inlägg här:

”…Jag tänker på elcyklarna där skattebetalarna nu ska betala en fjärdedel, upp till 10 000 för de riktiga flaggskeppen.
Kan jag betala upp till några tiotals tusen för en elcykel tycker jag att jag ska stå för det själv. Grannen som inte längre kan cykla, eller inte har råd att köpa en, borde slippa betala till min. De pengarna skulle regeringen ha sparat till morgondagen.”

Nu ser dock ingen skillnad i sak mellan den statliga subventionen vid köp av miljöbilar. De som kan lägga ut flera tusen på att köpa en ny miljövänlig bil, något som ”grannen” inte kan göra av ekonomiska skäl och dessutom saknar hen körkort. Hen borde inte behöva vara med och betala en del av min om jag skulle köpa en sådan bil.

Jag avstår från att bedöma eventuella skillnader i miljövinster mellan de båda alternativen, eftersom jag inte kan göra den bedömningen. Frågan är om någon alls kan görs det.

6 kommentarer

När ingen håller med…

Av , , 3 kommentarer 5

När jag skriver något här, något som jag förstås själv tycker är angeläget, och varken får medhåll eller mothåll, blir jag besviken. Uteblivna reaktioner, trots att statistiken visar att många läst inlägget, får mig att ifrågasätta min egen omdömesförmåga.

Jag syftar förstås på gårdagens inlägg om alla de kvinnor som under senare tid berättat hur de blivit sexuellt trakasserade av män i sin omgivning.

Möjligen blev inlägget missuppfattat. Kanske tog man det som en uppmaning att alla de inblandade männen skulle namnges. Alltså inte som en redovisning av min uppfattning av det märkliga att bara ett litet fåtal av männen fått schavottera offentligt. Alla de övriga tillåts gömma sig bakom anonymitetens täckmantel.

Vare sig man missuppfattat grundtanken i mitt inlägg eller ej, förstår jag inte varför inte en enda tagit sig tid att kommentera inlägget.

Och varför har inte de som förmodligen ändå delar min uppfattning vare sig gett mig en stödjande kommentar eller åtminstone ett ”like”?

Jag förstår att ett sådant här inlägg av många sannolikt kommer att betraktas som löjligt och dumt. Berätta då gärna varför ni tycker det!

 

3 kommentarer

Förövarna då?

Av , , 3 kommentarer 4

Alla har vi under den senaste tiden upprörts av alla vittnesmål från kvinnor inom olika yrkesområden om det svinaktiga beteendet från män, som de utsatts för. Jag delar förstås upprördheten och skäms samtidigt över att vara man.

Men är det inte något som fattas? Alla är vi nöjda över att så många kvinnor äntligen tagit bladet ur munnen och gett offentlighet åt övergreppen. Men förövarna då? Dessa män, som har makt och genom den möjligheten att t.ex. stoppa kvinnors karriär genom att inte ge dem fortsatt arbete, skyddas fortfarande av media och kvinnorna själva. Kvinnornas utsatthet har vi upplysts om, även om vi lätt själva hade kunnat räkna ut det.

Ansvariga chefer inom de olika yrkesområdena har enligt egna uppgifter varit helt ovetande om vad som har pågått i åratal. Men nu när de vet, lovar de att ta itu med problemet.

Blott ett fåtal män har fått schavottera inför allmänheten med namn och bild. Konsekvenserna för dem har blivit ytterst allvarliga.

Men den återstående stora mängden av förövare, varför tillåts den vara anonym? Varför avslöjas inte deras namn av de tusentals kvinnor som utsatts för dem? Borde inte också de ges en möjlighet att förneka allt alternativt ursäkta sig med att det ju var många år sedan det hände?

Jag förstår naturligtvis att ord kommer att stå mot ord, även om de kommer från så många, och att några hållbara bevis väl knappast kommer att kunna presenteras.

Mycket talar därför för att de flesta av de aktuella männen kommer att fortsätta som om ingenting har hänt.

3 kommentarer

”andersfors” … en förebild

Av , , 3 kommentarer 3

”andersfors” är en förebild för hur de som skriver sina blogginlägg här borde vara, men oftast inte är.

Utöver det faktum att han skriver sakliga och intressanta inlägg, släpper han tydligen (?) fram alla kommentarer och tar sig även tid att besvara/kommentera kommentarerna.

Läs hans inlägg. Man behöver inte vara socialdemokrat som jag för att uppskatta dem.

3 kommentarer

Överförmyndarnämndens ansvar

Av , , 1 kommentar 10

Efter att i åtskilliga år ha haft uppdrag som god man och förvaltare har jag ännu inte riktigt förstått överförmyndarens roll, när det gäller att utöva tillsyn över mig i som god man och förvaltare.

Överförmyndarkontoret får årliga sluträkningar från mig och andra gode män/förvaltare. Sluträkningarna ”granskas” där och efter granskningen fattas beslut om vilket arvode m.m. huvudmannen genom min försorg skall betala ut till mig. Vad granskningen och resultatet av den egentligen innebär är för mig inte helt klart.

Vad jag förstått innebär dock inte granskningen av min sluträkning att överförmyndarnämnden baserat på den har godkänt mitt arbete under året och sedan tar ansvar för att det är utfört på oantastligt sätt.

Frågan blir aktuell för mig varje gång som jag i media får ta del av de kriminella handlingar som gode män och förvaltare dessvärre gör sig skyldiga till vid enstaka men uppmärksammade och omskrivna tillfällen. Alla vi hederliga gode män blir då också mer eller mindre av många betraktade som suspekta individer.

Sällan om ens någonsin har jag kunnat notera någon kritik riktad mot överförmyndarnämnden.

I dag läser jag i VK om en god man i en av Umeås s.k. kranskommuner, som stulit pengar från sin huvudmans bankkonto genom att överföra pengar från huvudmannens bankkonto till sina egna konton. Att göra så är enkelt, men att sedan förklara överföringarna för överförmyndarnämnden i årsräkningarna, är så vitt jag kan förstå helt omöjligt.

Stölden eller ”förskingringen” pågick under åren 2014, 2015 och 2016. Kontoöverföringarna måste ha framgått av årsräkningarna för dessa tre år. Några verifikat som utvisade till vem och i vilket syfte överföringarna hade gjorts kunde knappast ha redovisat i de tre årsräkningarna. Trots överförmyndarnämndens s.k. granskning, kunde bl.a. därför förskingringen fortsätta.

Min fråga kvarstår. Vilken betydelse har egentligen överförmyndarkontorets granskning?

1 kommentar

Återanvänt blogginlägg

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag stötte på ett gammalt blogginlägg, som jag nu publicerar igen. Bara som ett bevis på att städat och skrutit i många år.

”Simultanförmågan

Av , 14 oktober 2013 kl 11:05, Bli först att kommentera 14

 

Att kvinnor har en större simultanförmåga än män, får vi män höra då och då och kanske är det också så.

Mot detta något tveksamma faktum känner jag mig riktigt kvinnlig i dag. Hör bara här. Jag har städat hela huset och det faktiskt noggrannare än jag normalt brukar göra. Samtidigt har jag skrivit ett par blogginlägg och kommenterat några, haft koll på Facebook, oljat in köksbordet, skrivit ett par e-brev. Två maskiner tvätt har jag kört och hängt också. Under tiden har jag lyssnat på Yves Montand och Edith Piaf – undrar varför just på dem…

Dessutom har samtidigt hunnit tänka på hur duktig jag är och hur gärna jag vill skryta över det :-) . Lyckas jag nu också hänga tillbaks de gardiner som varit ute för vädring och damning (avskakning av damm – vad det nu heter?), kan jag nöjt slå mig till ro.

Naturligtvis har jag också hunnit kolla litet hur det egentligen står till med en eventuell skillnad mellan könen vad gäller simultanförmåga. Direkt fann jag DETTA. Har inte funderat närmare på källans trovärdighet.”

Bli först att kommentera

I brist på mikrofon

Av , , Bli först att kommentera 3

Dancing

Börja dagen med ett leende eller ett skratt. Artisten på videon kommer inte att ta illa vid sig av det och inte heller den som höll i kameran och dessutom är gift med artisten.

https://youtu.be/85zrUQHypMY

Bli först att kommentera

”Rekordskjutningen”

Av , , 1 kommentar 9

Är det bara jag som reagerar negativt på massmedia som i alla sändningar och alla sina artiklar om dödsskjutningen i Las Vegas presenterar det som hänt som ett rekord?

Aldrig tillförne har en masskjutning lett till så många döda och skadade. Tänk om där finns någon som lockas att slå rekordet! Rekord i andra avseenden är ju något som skall överträffas, eller hur?

1 kommentar

”Banksekretessen”

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har tidigare klagat på hur banksekretessen tycks blockera logiskt tänkande hos bankanställda. I dag fick jag ett nytt exempel på detta.

Per telefon med en bank i Umeå försökte jag beställa ett besked om behållningen på ett visst värdepapperskonto vid en viss tidpunkt. Årsbesked rörande kontot har tidigare med automatik skickats ut till mig per post. Banken har uppenbarligen i sitt system noterat att jag är god man för ägaren till kontot.

Den bankanställde meddelar dock att han inte kan skicka det jag begär till mig per post. Du måste komma hit för att få det, konstaterade han. Orsaken till detta är att han ju inte säkert vet att jag är den Karl-Gustav Sjöström som jag utger mig för att vara. Jag kan förstås inte legitimera mig via telefonen. Jag skulle alltså kunna vara någon annan.

Min fråga blir då naturligtvis följande: ”Vad skulle det då få för katastrofala följder om någon falskeligen beställer kontobeskedet och ni sedan skickar det till den Karl-Gustav Sjöström, som står som god man i ert datasystem?”

Banktjänstemannen blev då förstås svarslös och bad mig vänta en stund. När han så återkommer, förmodligen efter att rådfrågat någon som var flexiblare i sitt tänkande, säger han att han skall skicka beskedet till den person och den adress som de har i systemet.

Men det sista han sa tydde ändå på att inte riktigt förstod hur säkert och oantastligt utifrån banksekretessen det var:

”Men vi får egentligen inte skicka ut sådant här…”

 

Bli först att kommentera

Gode män som stjäl..

Av , , Bli först att kommentera 15

borde inte göra det så väl arvoderade som de ju är och så uppskattat som deras arbete är. Dock är det ju bara negativa saker om gode männen som media finner intresse i att förmedla. Lagen måste skärpas, anser lagstiftarna. Fog för det finns säkert.

”Väl arvoderade” skriver jag, men hur kan jag påstå det, undrar säkert många. Så är det definitivt inte, men jämfört med hur det var för ”några” år sedan så är arvodet i dag stort.

Nyss sökte jag en bouppteckning och fann då en årsräkning avseende godemanskap/förvaltarskap för året 1925. Då talade man om förmynderskap, vars motsvarighet i dag jag inte riktigt vet, vad det kan vara.

Förmyndararvodet för året var hela 27 öre. Överförmyndaren skulle därutöver ha 5 öre för sitt jobb.

Under mina år som god man/förvaltare har jag stannat till inför begreppet ”årsräkning”. Nu kan jag notera att det ordet användes redan 1925. Ordet tycks bara finnas i samband med redovisning till överförmyndaren. I 13:e upplagan av Svenska Akademiens Ordlista finns det inte alls upptaget.

Själv har jag f.ö. bestämt mig för att lämna min sju uppdrag som gode man/förvaltare, innan den kommande skärpta lagens långa arm tar mig.

 

Bli först att kommentera