Mer om resan till Seychellerna

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu har jag tagit del av såväl samverkansavtalet med republiken Seychellerna och en inbjudan (den enda?) till Umeå att komma på besök. Det jag läser i dessa handlingar väcker frågor, som jag inte kan besvara.

Det aktuella samverkansavtalet från 2004 är undertecknat av Marie-Louise Rönnmark och Danny Faure, ”Minister of Education and Youth”. Det skrevs när Danny Faure besökte Umeå den 25 och 26 september 2003.

I början på februari 2004 inkom en inbjudan till Marie-Louise Rönnmark, Umeå, från samme Danny Faure om ett besök på Seychellerna ”this year”, alltså 2004. Blev det ett besök det året, finns det kanske anledning att undra över. Eller är det den inbjudan som föranleder det nu beslutade besöket 2019?

Carin Nilsson säger visserligen i VK-artikeln att man fått en inbjudan från Seychellernas socialminister och inte från utbildnings- och ungdomsministern, som den inbjudan jag fått från Malin Sundbom visar. Kanske var man tvungen att bjuda två gånger för att få något besök från Umeå.

Det som sägs i avtalet, eller snarare INTE sägs, är överraskande. I avtalet anges vilka prioriterade områden som framtida samarbete skall avse. Några av dessa är riktigt omnämnda i VK-artikeln.

Det för mig överraskande är att äldreomsorg eller demensvård inte tillhör de prioriterande områdena enligt samverkansavtalet! Är det måntro den bristen i avtalet, som gett anledning för äldrenämnden att åka till Seychellerna för att ”utveckla” det?

Det är onekligen svårt att utifrån VK-artikeln uppfatta annat än att huvudskälet till resan är äldreomsorg med betoning på demensvård.

Bli först att kommentera

Misslyckad studiebesök?

Av , , 3 kommentarer 10

Frågan i rubriken föranleds av uppgiften i dagens VK, att en delegation från Saeychellerna besökte Umeå så sent som i september. De ville studera ”äldreomsorg med fokus på demensvården”.

Nu skall en delegation från Umeå besöka Seychellerna för att ”berätta om hur Umeå jobbar med äldreomsorgsfrågorna, med fokus på demensvården”. Vilket jättemiss av Umeå att inte berätta om detta när delegationen från Seychellerna var här i September!

”Syftet med resan är att se om Umeå kommun kan bidra till att öka kompetensen inom äldreomsorg då särskilt kopplat till demensvård på Seychellerna”, säger nämndens ordförande Carin Nilsson.

Men nog är det väl ändå en övertro på den svenska delegationens förmåga om någon verkligen tror att besöket alls kommer att bidra till att öka kompetensen inom Seychellernas äldreomsorg?

Ett annat skäl till resan är att ett redan befintligt avtal måste ”utvecklas”. Alla måste begripa att detta måste ske hemma hos motparten till avtalet, eller hur?

Resan kommer att kosta skattepengar, även om man är ditbjudna av självaste socialministern på Seychellerna. Carin Nilsson lämnar dock det lugnande beskedet att äldrenämnden inte skall betala med sina skattepengar utan det gör i stället kommunstyrelsen med sina skattepengar!

Nu är det bara att hoppas att delegationens deltagare får någon liten tid över för att njuta det fina vädret, som man nog kan förvänta sig den tiden på året på Seychellerna. Utöver tiden som kommer att ägnas åt kompetensskapande insatser och avtalsutvecklande insatser, menar jag förstås.

3 kommentarer

Försäkringskassans rådgivare

Av , , Bli först att kommentera 11

Då och då läser vi om negativa beslut från Försäkringskassan, där beslutet till stor del grundar sig på Försäkringskassans egen expertis, den försäkringsmedicinska rådgivaren (FMR).

Mitt ärende gäller en ansökan om s.k. sjukersättning. Försäkringskassans handläggare ställer följande två frågor till FMR, innan hen är beredd att lägga sitt förslag till beslutande instans på kassan:

”1. Finns det några medicinska rehabiliteringsinsatser som skulle kunna minska de nämnda funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar?

2. Kan det finnas utvecklingsmöjligheter med tanke på diagnos?”

Yttrande

Det kan inte vara så lätt, ens för handläggaren på Försäkringskassan att föreslå beslut utifrån FMR:s yttrande. Åtminstone är det för svårt att hitta några direkta svar på de två frågorna. Nu gör hen det ändå och meddelar att sjukersättning inte kan utgå från det material som f.n. finns i ärendet.

Och mer material skall hen få. Ärendet är med andra ord ännu inte klart.

Bli först att kommentera

Anders Ågren (M) jublar…

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu är Anders Ågren (M) glad och skriver t.o.m. en insändare om det i VK. Han fortsätter att ge sken av att det är på de hjälpbehövandes vägnar som han är glad. Arbetarpartiet kommer av allt att döma att se till att LOV blir kvar.

Nu kommer alltså rätten att välja hemtjänstutövare att fortsätta finnas och inte som han felaktigt påstått hela tiden att upphöra, om man skulle lämna LOV.

Valfriheten kommer inte att tas bort. Dock kommer man att få färre bolag att välja mellan och därmed kommer förstås några övergångsvis att också få lov att vänja sig vid nya ”ansikten”, som hjälper dem. Det problemet kommer man inte förbi.

För mig är det dock mer och mer uppenbart att det hela främst handlar om den omsorg som Ågren m.fl. visar privat företagssamhet. Och jag tror nu att  Ågrens glädje har mer med det att göra än med omsorgen om de äldre och andra som är i behov av hemtjänst.

Bli först att kommentera

T.o.m. Anders Ågren (M)!!

Av , , Bli först att kommentera 11

När jag i dag läser att t.o.m. att kommunalrådet Anders Ågren (M), deltar i skrämselpropagandan mot övergången från LOV, måste jag få återkomma till ämnet igen.

Jag kan omöjligen tänka mig att Ågren är så illa insatt i frågan, att han tror att valfriheten för dem som behöver hemtjänst försvinner i och med att kommunen väljer att via LOU upphandla utövare av privat hemtjänst. Det intrycket får man om man läser hans insändare i VK i dag.

Med någon slags bakvänd logik tycks han i vart fall mena, att valfriheten försvinner om den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja mellan kommunen plus låt säga femton privata hemtjänstutövare. I stället kommer kanske valet bara att kunna göras mellan kommunen och åtta utövare. Även om kommunen bara skulle upphandla en (1) privat hemtjänstutövare, finns valfriheten kvar.

Innan jag skriver detta, ringde jag Umeå kommuns hemtjänst för att få bekräftat, att valfriheten INTE skall avskaffas. Dit borde också Anders Ågren vända sig.

Skam åt dem som fortsätter att sprida en motsatt och felaktig information.

Bli först att kommentera

Missförstådd valfrihet

Av , , Bli först att kommentera 13

I dag inser jag att det uppenbarligen är många som missförstått, vad valfriheten i hemtjänsten enligt LOV egentligen betyder. Att sprida detta missförstånd och därmed oron hos dem som har hemtjänst är mycket beklagligt.

I dagen VK prisar Petter Bergner inlägg från några årsrika Moderater i kommunfullmäktigedebatten. Åtminstone nämner han inlägg som gjorde starkast intryck på honom. Han citerar, vem framgår inte så klart:

”De vill ha lite självkänsla kvar och åtminstone få välja vem som skall vara i deras hem, det närmaste och det viktigaste de har. De vill välja själv och inte som S säger – allt finns kvar, ni har valet kvar, men då skall vi bestämma vad ni skall välja.”

Alla med minsta kännedom om hur hemtjänst fungerar, måste väl ändå inse att valfriheten i sammanhanget INTE gäller att välja exakt den personal man vill ha. Det handlar ju i stället om rätten att välja vem som skall utföra hemtjänsten, d.v.s. en privat utförare eller kommunen. DET valet kommer ju inte kommunen att ta över.

Tänk om det privata hemtjänstföretaget har en klart lysande stjärna bland sina undersköterskor! Henne vill förstås då alla av företagets kunder ha som hjälp i sina hem. Hon kan dock inte vara på mer än ett ställe åt gången. Alla borde förstå det. Utom möjligen en och annan uppskrämd hjälpmottagare, anhörig och kanske t.o.m. en och annan politiker, vars okunskap eller missuppfattningar ges spridning genom lokala medier.

Att skrämmas genom att antyda, eller faktiskt klart påstå, att den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja, VEM hen vill ha i sitt hem, kan bara ha ett syfte, nämligen just att skrämmas.

Alla kan givetvis framföra önskemål om vem som de helst vill ha, i dag som i framtiden, såväl i den kommunala som i den privata hemtjänsten. Så långt möjligt tillgodoses säkert det önskemålet. Att framföra önskemål och att helt själv kunna välja är dock två olika saker.

 

Bli först att kommentera

LOU eller LOV?

Av , , Bli först att kommentera 8
Jag lyssnade Kf i Umeå i går. Trots det och att jag ju har viss erfarenhet av äldreomsorg via hemtjänst, förstår jag inte riktigt vad det hela handlar om. LOU, lag om offentlig upphandling, och LOV, lag om valfrihet handlar det förstås om. Jag VILL dock förstå, varför det blivit en så stor fråga i Umeå.
Det kan väl inte vara så enkelt att det egentligen ”bara” handlar om en reglering av den fria etableringsrätten för hemtjänstföretag? Och alltså INTE om hjälpbehövandes rätt att välja?
Om kommunen väljer att via LOU ”upphandla” de företag som får rätt att bedriva privat hemtjänat i kommunen, betyder det då samtidigt att den enskilde inte även i fortsättningen får rätt att välja mellan kommunens hemtjänst och de privata företagen? Även om de förstås kommer att vara färre efter upphandlingen.
För den enskilde pensionären torde det med stor sannolikhet kvitta, varifrån den personal som utför hemtjänsten får sin lön. Vad som betyder något för den enskilde kommer alltid att vara, dels vilka hjälpinsatser kommunens beslut omfattar och sedan ytterst hur de förmedlas av den personal som kommer till vederbörandes hem.
Det här blev ett inlägg med många frågetecken. Min förhoppning är förstås att någon orkar räta ut dem. Både för min och andras del.
Bli först att kommentera

I en vallokal i Michigan…

Av , , Bli först att kommentera 8

Av en helt oväntad tillfällighet fick jag igår tillgång till en ”röstmottagares” (Election Inspector´s Manual). Med mitt något onormala intresse för just detta ämne, har jag nu noggrant tagit del av innehållet och vill här återge en del av det.

Handboken är på hela 80 sidor att jämföra med vad man får inför ett liknande uppdrag i Sverige. Ett första intryck är att proceduren här i många delar förefaller mer krånglig än hos oss men också nog så säker. Detta har inte bara att göra med språket, eftersom min fru varit behjälplig med att förstå vissa delar av texten. Jag tänker förstås bara återge vissa delar av den, delar som jag finner extra intressanta.

Det måste hela tiden vara tre Election Inspectors (EI) i vallokalen. Det första en väljare måste göra, innan hen kan gå vidare i processen är att hen måste ”ansöka” om rätten att rösta (Before a person is permitted to vote, he or she must complete an application to vote.)

I nästa steg kontrolleras att man verkligen ÄR den person man uppger sig för att vara. I första hand efterfrågas ID med foto. Saknar man ett sådant, kan man i stället lämna en skriftlig försäkran om man inte har någon foto-ID. I detta steg kontrolleras så att man finns med i ”vallängden”, d.v.s har registrerat sig och har kommit till rätt vallokal.

Först nu får man sin valsedel. Här sker något märkligt i mina svenska ögon. Det löpnummer som finns på valsedeln noteras av en EI på den tidigare med namn m.m. ifyllda ansökan om att få rösta. Därmed finns det alltså en koppling mellan den röstandes identitet och valsedeln, d.v.s hur vederbörande har röstat. Valhemligheten torde därigenom kunna vara äventyrad!

När man utses som EI, måste man också avslöja sin partitillhörighet. Anledningen till det är att de tre EI, måste komma från Demokraterna, Republikanerna och från Independents. Valhemligheten gäller tydligen inte heller här.

I morgon tänker jag gå till vallokalen. Här har jag dock mött ett problem. Jag vet alltså inte om jag ens får gå in i lokalen. Jag väljer här att citera EI-handboken.

”An election is an open process that may be observed by any interested person. A person who wishes to observe the election process – but who is not a qualified election Challenger – is called a poll watcher.”

Först trodde jag att jag är en sådan ”poll watcher”, men efter litet googlande vet jag nu inte vad som gäller. Men i morgon kommer jag att testa.

Nu hoppas jag att någon som läser detta och VET vad som gäller, skall kommentera och vid behov även korrigera.

Bli först att kommentera

Så långt borta…

Av , , Bli först att kommentera 5

Så långt borta men ändå så många möjligheter att följa vad som händer hemma i vår lilla kommun i Sverige! Alla dessa möjligheter gör det mycket lätt att bortse från de dåliga saker som sker via internet.

Med hjälpmedel som Skype, Facebook, e-mail, messenger, Instagram. Apple TV, m.fl., är det möjligt att hålla sig informerad. Och när den här stationära datorn inte riktigt vill hänga med, har vi tillgång till våra smartphones och vår I-Pad. Att befinna sig så långt bort från Brån, men ändå få kännedom om att en tvättmaskin, dock inte vår, stått och läckt värdefullt vatten, är förstås en nyhet vi inte kunnat leva utan. Och att grannen, precis som vi, funderar på att låta installera en luftvärmepump, är nästan lika intressant som att läsa att Trump skall skicka 15 000 soldater till mexikanska gränsen. Bäst att bara ”låta” någon installera värmepumpen, förresten. En annan granne upplyste om att det är olagligt att göra det själv.

Här, nästan precis som hemma, kan vi följa olika medias, lokala och nationella, rapportering om den uppenbarligen omöjliga uppgiften att bilda en regering i Sverige.

Kommunfullmäktiges sammanträden i Vännäs och andra kommuner kan jag också följa här, om tid och lust finns.

Vår egen underhållning kvällstid är mycket lik den hemma i Brån. En del svenska underhållningsprogram kan vi följa via Apple TV, dock inte alla. Många kan man inte se utomlands. Långfilmer och andra filmer kan vi se via Netflix, precis som hemma. Utbudet är möjligen större här och bara ett fåtal är textade på svenska. Det som inte är det har engelsk text, något som jag behöver för att hänga med i de snabba replikerna.

Bankärenden sköter vi på exakt samma sätt som i Sverige. Än har vi inte börja sakna möjligheten till personliga besök på Swedbank i Vännäs.

Inte heller börjat längta hem heller f.ö. Den känslan torde dock snart infinna sig.

Bli först att kommentera

Mediers brist på uthållighet

Av , , 1 kommentar 6

Ofta får jag anledning att undra över olika medias brist på uthållighet. Man skriver eller nämner ofta saker som verkligen intresserar allmänhten bara en gång. Någon uppföljning sker inte så ofta som den borde göras.

Nu tänker jag på blufföretagen som lurat till sig skattepengar från bl.a. landets kommuner. Det har man berättat om. Nästa självklara steg borde väl vara att ta reda på och sedan berätta om hur det kommer sig att bluffakturorna blivit betalda.

Hänsynen till de av våra skattepengar avlönade tjänstepersonerna är kanske anledningen att man inte gått vidare i frågan. Och det är ju en fin tanke från media, men kan den accepteras av allmänheten.

Politikerna,d.v.s. de som i vårt ställe anställt beslutsattestanterna, gör uppenbarligen ingenting. I Vännäs är det dock en politiker, Hans-Inge Smetana, som åtminstone i en kommentar i facebook brytt sig om att säga något i frågan. Andra är tysta.

För media torde det ytterst handla om deras sätt att värdera nyheter. ”Småsaker” tycks man mena räcker det att nämna en gång. Att över en miljon alldeles i onödan slösats bort i vår kommun, Vännäs, bedöms kanske vara en sådan småsak.

Vad skulle t.ex. denna dryga miljon ha kunnat tillföra för gott i kommunen? Hade jag hade varit en av de anställda som genom slarv orsakat en så stor förlust i kommunen, skulle säkerligen leendet vara synnerligen avlägset, om mitt handlande hade granskats i en intervju med något som tagit på sig uppdraget att just granska det. Alla tar uppenbarligen inte denna fråga på särskilt stort allvar.

1 kommentar