Fiske som avkoppling & friskvård

I september 2010 blev jag sjukskriven.

Jag hade nått den ”berömda väggen”.

De första månaderna orkade jag inte med någonting.
Det var ett projekt att bara ta sig ur sängen.

Men så fick jag erbjudande om att få en remiss till stresskliniken och deras rehab program för personer med utmattningssyndrom och jag tackade ja.

Remissen skrevs och efter bara någon vecka så ringde de; de ville att jag skulle komma på ett inledande besök och sedan så skulle jag på fler besök.

Jag fick bl a träffa läkare och psykolog, fylla i en massa papper och svara på en massa frågor och sedan fick jag ett samtal att jodå, jag var välkommen med i den grupp som skulle starta i slutet på mars 2011.

Här gick det undan!

I april 2012 var jag tillbaka på heltid, på mitt ”gamla” jobb – där har jag nu varit i 20 år!

Mer om den resan kan ni läsa i Arbetsträningsdagboken

Det som hela tiden funnits där, i bakgrunden eller att uppleva ”live” är fisket.

Med ”bakgrunden” menar jag att jag har haft fina fiskeutflykter och tävlingar, att tänka tillbaka på.

Halva nöjet av det mesta är ju att planera, fundera och drömma och att återuppleva just den ”där” fisken.

Att bara få sätta sig på ryggsäcken, en stubbe eller kanske rentav en bänk vid ett vindskydd och höra tystnaden, känna tävlingsdjävulen sätta igång, när startskottet går – DET är livskvalité.

MEN i början var tystnaden oerhört stressande.
I tystnaden blir man medveten om sig själv, sitt mående, sina känslor.

Men till slut, så kommer den där känslan av stilla ro, man lyssnar på fåglarna, prasslet från vinden i löven, vågornas skvalpande, någons fisk hoppande, tittar på sländornas ofta ryckiga flygande över vattnet.
Solens nedgång, lukten av brasan, där kaffet kokas eller den där burken Bullens korv värms:O)

För mej, så blev det nästan så att det inte spelade någon roll om jag fick någon fisk.
Jag har även inte brytt mej om att jaga den där STORA fisken.

Att få fisk blev, knäcka den där koden på vad som var gångbart för kvällen, tävlingen, blev ett stort nöje och fisk blev en bonus.
OM det sedan blev en fisk av storlek – var det en extra bonus!

Denna vinter har jag inte tävlat.

Tyvärr, så hamnade jag i tvivlarens spår.

Men samtidigt, så tror jag det är bra att stanna upp och ta sig en funderare.

Är fisket något jag vill hålla på med i samma utsträckning, som tidigare?
Tävlade jag för att JAG ville det eller var det något annat?

Jag skulle vilja utforska fisket efter gädda och större abborre mera.
Och lära mej flugfiske – på riktigt:O)

Nu, när isen släpper i älven, så ska jag ta med mej spöt på mina kvällspromenader och kasta – det borde finnas fisk!
Jag känner ju till fisket inom själva Umeå så dåligt, men det tål att utforskas.