Skulle inget annat göra än bara vara – inuti och nånstans i min lediga lördag. Solen sken och löftet sa en bra dag idag. Jag och hunden och sonen och ingenting annat. Damen i familjen tjänade kommunen denna helg och gick inte göra nåt åt det. Jag hade en fotbollsmatch att luta mej emot när grabben bar lagtröjan på Ålidhems gröna men plastiga gräs. Matchen blåste bort med en storförlust och solen sken men det blåste så kallt och så hårt att det undanställda fullstora fotbollsmålet bakom mej och den torftiga publik som stod där fick se det målet blåsa sin väg längs marken lite då och då – när matchen väl var slut stod det nitti grader åt annat håll!

Kvällen la husfrun tidigt, gäller va taggad när kommunen ska leva. Sonen ägnade sig åt LAN i sitt rum och jag tog kvällspromenaden med hund som jag förlängde liksom bara för att vinden lagt sig och att vi liksom behövde det. Väl tillbaka såg jag två Igelkottar på våran gräsmatta, vilket gladde både mej och hund. De stångades hit och dit och roterade i cirklar. De första Igelkottar jag sett för säsongen. 

Gick in till kaffet och glassen, käbblade med sonen som återvände till sin LAN och jag kikade ut mot uteplatsen och Igelkottarna var fortfarande kvar, men den där fighten jag sett – den handlade om nåt helt annat!

Jag blev lyrisk. Uppmuntrad. Glad och förväntansfull. Hämtade min ficklampa min kamera och mitt bästa humör och smög ut genom dörren och smög mej närmre de jag trott vara de stridande . . . Som Verkligen Inte var några stridande alls! 

Visade sig att de tu var de Älskande . . .