Ska Hopenhagen kommas ihåg som Brokenhagen?

Av , , Bli först att kommentera 26

Danskarna var verkligen stolta över att vara värdland för klimatmötet. Man kallade sig stolt för Hopenhagen. Nu är besvikelsen stor. Många uttrycker kritik mot FN:s sätt att arrangera och leda klimatmötet. Alla rapporter hittills tyder på att inget avtal kommer att finnas när beslutsfattarna bryter upp. Under hela kvällen har helikopterljud hörts över Köpenhamn. Man har bekymrat undrat om det handlat om någon slags säkerhetsövervakning eller om det är världens ledare som lämnar landet.

FN:s ledning har under dagen vädjat till stats- och regeringschefer att stanna och fortsätta förhandla åtminstone till i morgon lördag. Intrycket är att parterna fortfarande står långt ifrån varandra; Kina – USA, nord – syd. Enligt det som läcker ut från mötet så talar man nu om de beslut som ska tas under COP16 i Mexico om ett år. Inte om beslut som ska tas nu. Politikernas vilja och förmåga att ansvarsfullt enas kommer att visa sig under de närmaste timmarna.
 
Maria Nilsson

Världen väntar …

Av , , Bli först att kommentera 18

Min första dag på COP15 den 7:e december började med många timmar i ringlande köer … och så slutar också mitt deltagande. 

Om de stora svårigheter som FN har haft att sköta logistiken för att göra miljömötet tillgängligt för de som ackrediterats att närvara beskriver deras skicklighet att guida förhandlingarna … då är jag pessimistisk kring vad som ska uppnås under mötets sista dag. Om FN:s sätt att plötsligt utestänga nästan alla ackrediterade organisationer under mötets två sista dygn beskriver deras syn på transparens, insyn och allas rätt att göra sin röst hörd … då är jag pessimistisk
 
Första dagen fick man en bricka med namn, foto och elektronisk avläsningskod efter att man genomgått en tidskrävand inpassage och säkerhetskontroll. I tisdags kombinerades detta med att varje organisation fick en kvot som gav den rätt till några få kort som i kombination med namnbrickan skulle ge några möjlighet till att komma in på Bella Center. Igår stängdes Bella Center i stort sett av för organisationer som inte var förhandlingsparter. Utställningsområdet började tömmas snabbt eftersom nästan inga människor fanns inne på centret. Gårdagen var tämligen kaotisk och frustrationen var och är stor bland många.
 
Från att ha varit ett möte med energi, samtal, spridande av kunskap känns Bella Center spöklikt tyst och beslutsfattarna isolerar sig. Låt oss hoppas att detta talar för att stats- och regeringschefer koncentrerat, ansvarsfullt och fokuserat arbetar för att uppnå ett BRA avtal; Bindande, Rättvist och Ambitiöst. Världen väntar.
 
Maria Nilsson

Om att gräva där man står och lite till

Av , , Bli först att kommentera 8

 Även om åsikterna varierar om vidden av klimatförändringens påverkan på vår och kommande generationers värld så är nog de flesta nu medvetna om att det är en viktig fråga. Jag funderar över hur vi i universitetsvärlden integrerar in detta i vår undervisning. Vi har ju ett stort ansvar när vi utbildar för framtiden. Jag har insyn i ett amerikanskt college sätt att hantera det; där har studenterna från första dagen med ordet hållbarhet , sustainability, i vokabulären. I min egen undervisning för medicinstudenterna i infektionssjukdomar har vi nu lagt till en timme med Klimatförändringar och hälsa men det först nu i höst och jag hör inte att några andra har det med på medicinsk fakultet.

Det där med att gräva där man står och se på sin egen verksamhet brukar alltid vara nyttigt och kan  till och med lite omtumlande!

REDD, dvs minskningen av nedhuggning av regnskog verkar kunna vara något konkret man kan enas om under COP-15 och som kan bli något stort som kommer ut från Hopenhagen. Eftersom denna nedhuggning står för 20% av koldioxidutsläppen så vore det av klar betydelse. Kanske blir det en serie med konkreta överenskommelser mer än svepande övergripande avtal som inte alla signerar och många sedan inte bryr sig om.

Man bråkar om handelsavtal här. Det är klart att handeln av varor förändras. Kanske är, eller blir, prissättningen av varor helt annorlunda när vi börjar integrera hållbarhet i vardagen. Själva produktionskostnaden blir kanske inte så dominerande som hur just denna vara påverkar hållbarheten på globen beroende på hur lång tid det tar att bryta ned den, transportkostnaden, tid för användning etc etc.

Har ekonomiundervisningen med sådana tankar? Något för ett seminarium?

Universiteten spelar en viktig roll för utvecklingen och är en viktig aktör i formandet av det hållbara samhället.

Det är tårgas och stora demonstrationer utanför Bella center som stängts av. Trist när batongerna tar över från orden.

Birgitta Evengård

 

Snowstorms in Copenhagen

Av , , Bli först att kommentera 9

Coming back to Copenhagen today for the last stages of COP15, there were snowstorms outside – a bit ironic considering the number of people inside talking about the possibilities of global warming – and some storminess inside as it becomes increasingly clear that there are many more COP15 delegates than the Bella Centre venue can hold (maximum 15,000).

The organisers are trying to manage this by restricting the number of observer delegates admitted – but of course this is thought in some circles to be anti-democratic, possibly leading to a "closed-shop" process for the crucial negotiations. So while we could get in last week with one badge, this week we need two badges – and your bloggers have now got the extra ones. So we will be back later in the week.

One more interesting piece of news I picked up today – the number of heads of government now expected to be here by the end of the week is greater than the total number of hotel suites in the city – so maybe there will be some ruffled diplomatic feathers too…

Peter Byass

COP 15: Not ‘Conference of Parties’ but ‘Connection of People’.

Av , , Bli först att kommentera 15

I dag (engelskspråkiga) reflektioner från helgen av en kollega på plats:

It was Friday afternoon, the first time, I entered the Bella Centre. I was startled by the scale of this event called COP 15. It is huge and alive. Despite having tasted a running commission of UN at its headquarters in New York, I realized this experience is going to be something completely different and new.

After having got accustomed to the layout and setup of this huge conference, a group of young people caught my attention and to fulfill my curiosity, I approached them. They turned out to be a youth delegation from India. In all a group of 20, these youngsters could come after winning the ‘agents of change’ awards given by the government for having done noticeable climate related work or having written best essay on political governance and climate. I was also informed that in all 96 youth networks are representing their nations and had a separate two days youth conference on 5-6 December. They hold a strong viewpoint that, it’s our future at stake.
As the day passed, everyone appeared eager to exchange and share their perspective on climate change. I talked to a group of activists from Bangladesh, Pakistan, Nepal and India. Their concerns are high due to rapid melting of glaciers from Himalayas. They all had the similar view that despite having the knowledge they do not have resources or infrastructure to deal with this alone. The support of developed nations is necessary for urgent and effective action on climate change at this time. One of them rightly said lasting change comes from plural sources. 
 There was a different air in the city of Copenhagen and even inside the Bella Centre due to the planned demonstration on Saturday. Thousands of people walked towards the Bella Centre in a peaceful manner demanding a ‘real deal’ for the world. To be more familiar with what civil society is asking for I participated in the vigil event inside the Bella centre. A speech by Archbishop Desmond Tutu to a small gathering inside the centre marked the ending of 36 hours long connecting the world event organised in 136 nations by collective NGO efforts. Mr. Tutu called the political leaders to acknowledge the awakening and connectivity climate change has brought among the global community. He strongly reminded the political leaders that peaceful demonstrations have opened doors of prisons for leaders to walk out and make a difference, referring to Nelson Mandela. I felt what is happening in this place, in every sense, is a true gathering of the world where leaders and citizens have one common agenda; find the right balance to strike a treaty that is real, fair, ambitious and binding for all nations.
 After participating in such an emotion filled event I came to the EU pavilion to feel at home and not miss the Santa Lucia celebrations and the pepparkakor. After singing a couple of songs, surprisingly, a young girl made a speech. Very short but strong words were communicated that we the children have come to inspire the world leaders that there is money for the climate fund. They just need to cut 8% of budget they have for defense and ammunitions. If the youth can see where the money is how the world leaders cannot see!
While walking back home later in the night I realized that for some hours I did not interact with people as health researcher and what all I could assimilate! I was speculating that COP 15 has reached its halfway point and I will be leaving in few hours not worrying about what decisions will be made by political leaders in the next week, but feeling assured that we as mankind have come together to undo some of the damages made to our planet earth.

Raman Preet Kaur

Politisk vilja och ansvarsfullt ledarskap är nödvändigt

Av , , Bli först att kommentera 37

Det finns ett enda globalt avtal på hälsans område, en konvention som förhandlats fram av WHO och som trädde i kraft år 2005. Det avtalet handlar om att begränsa tobakens skadeverkningar och minska tobaksindustrins inflytande. Sedan början av 1950-talet har kunskap funnits om att tobaksanvändning innebär risk för sjuklighet och förtidig död. Klimatförändringarna påverkar också människors hälsa och kommer att göra det alltmer i framtiden.

   I den vetenskapliga tidskriften The Lancet publiceras idag en text där jag och mina medförfattare drar paralleller mellan utvecklingen av ett klimatavtal och ramkonventionen mot tobak. Det tog mer än 50 år från det att kunskap fanns om tobakens farlighet till dess att världen enats om ett avtal. Detta dröjsmål har kostat miljontals människors hälsa och liv och det svaga genomförandet kostar varje år 5,4 miljoner människor livet. Idag, några år efter att tobakskonventionen trätt i kraft, är det bara 5 % av världens befolkning som bor i länder där hela eller delar av konventionens beslut genomförts. Några dröjsmål har vi inte tid med då det gäller klimatet. Skadan från tobaksbruk drabbar rökaren individuellt eller andra indirekt via passiv rökning. Effekterna från klimatförändringen är globala och kommer att drabba alla. Paradoxen är att de länder som hittills släppt ut minst växthusgaser är de som är hårdast drabbade av klimatförändringarna. Om vi idag helt och hållet skulle stoppa alla utsläpp av växthusgaser så tar det ändå mer än trettio år innan det märks på klimatsystemet. Alltså, världen behöver ett starkt, bindande avtal i Köpenhamn som också innehåller överenskommelser om hur höginkomstländer kan stärka klimatvänlig utveckling i låginkomstländer. Det ligger i allas intresse. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Maria Nilsson

Klimat och hälsa…

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag kan inte blogga på svenska – so I hope English is OK for you!

I’ve been looking around COP15 for people who are interested in the effects of climate change on health. You might think that would be easy – if changes in climate lead to more droughts, floods and heat, then those events will change patterns of disease and additional people will die. But actually it is easier to find groups in Copenhagen who are concerned about the effects of climate on various animal and plant species, than on human health.

More than 50 years ago, the world discovered that smoking tobacco leads to greater chances of disease and death. Surely the obvious thing then, back in the 1950s, would have been to outlaw tobacco smoking? But no, millions of people across the world continue to smoke… and many get ill and die as a result.

So will the world be content to live with climate change for the next 50 years – emitting just as much carbon, not changing lifestyles – and guaranteeing higher chances of disease and death for generations to come? Let’s hope that by the end of next week, when more than half of the world’s governmental leaders will be in Copenhagen, that the message to them that they need to act, and act NOW, will be clear. There’s a slogan around here "Let’s turn Copenhagen into Hopenhagen" – so let’s hope that comes true next week.

Peter Byass

Det närmar sig..

Av , , Bli först att kommentera 13

En stor förändring i aktiviteter utanför mötet kan observeras torsdag morgon. Redan innan dess märks skillnad då tunnelbanan på väg till mötet är fullproppad av delegater, observatörer och aktivister som trängs med invånarna i Köpenhamn. Jag gissar att den närmsta känslan för någon som är permanent boende och vanligtvis brukar sitta lugnt och läsa tidningen fram tills dess det är dags att kliva av är – invasion!

Väl inne så går det förvånansvärt snabbt att ta sig fram och mycket av det som händer sållas lätt bort. Det finns dock ett par viktiga saker att hinna med. Först och främst:

Med tanke på alla aktiviteter och möten så är det svårt att hinna med allt som händer. Överblicken från tvn är nog betydligt mer balanserad. Räddningen är "Earth Negotiations Bulletin" där man snabbt och koncist blir uppdaterad på vad som anhandlats tidigare dagar av delegaterna. 

Därefter:

Just det – Fossil of the day award 🙂 eftersom möten kom emellan under gårdande så får jag nöja mig att kika på nomineringarna. Jag kan rekommendera ett titt på:

http://www.fossil-of-the-day.org/ 

De tidigare dagarnas nomineringar finns också samlade där. 

Det är med stor förtjusning många pratar om att USA:s EPA (Naturvårdsverk) har förklarat växthusgaser som skadliga för hälsan och att man därigenom kan sätta regler för vilka mängder som tolereras i omgivningsmiljön. Detta grundar sig då alltså på att det är skadligt för oss att tillåta för höga nivåer och samanfaller med det vi från Umeå jobbar med till vardags (Yrkes- och mijömedicin och Epidemioloi och globalhälsa).När det gäller kontaminanter i omgivningsmiljön från kemiska gifter mm så stöder man sig ofta på försiktighetsprincipen. Det skulle kunna vara relevant att behandla klimatföränring med liknande principer. Hur som helst så ska det bli intressant att följa utvecklingen av det i fortsättning och höra Obamas åsikt i frågan. En mindre rolig sak är väl att man nu via USA:s parlament krävt av FN:s klimatpanel att de forskare som blivit utsatta för stölden av e-mail inte ska få ta del av det fortsatta arbetet.. Det har skapat huvudbry bland många av de forskare som rest till Köpenhamn för att förmedla kunskapen och den vetenskapliga bilden av utvecklingen av klimatet och följder för ekosystem och hälsa. Ska man som forskare behöva vara rädd för att bli utsatt för sabbotage, stöld, hot och anklagelser? Klart är iallafall att klimatet och klimatförändring väcker starka känslor och att många förmodligen gärna vill tro att klimatet inte förändras för att det är lättast så, men priset för kommande generationer kan bli väldigt högt. Jag föreslår att använder försiktighetsprincipen och inte utsätter oss för mer onödiga risker är vad som är tvunget. Den ekonimiska tillväxten kommer sannolikt ändå gå upp och ner (som vanligt), men vi har mer att vinna om vi bygger ett samhälle på mer långsiktiga grunder. Detta även på kortsikt. 

Trots att världens ögon förmodligen dras mot Oslo idag så känns det som att grytan börjar koka och en gnutta hopp börjar lysa i Köpenhamn… Världen kanske ändå kan rå på och enas innan det lutar alltför mycket åt fel håll och redan kanske är för sent. 

Tyvärr så var det min sista dag på Conference Of The Parties (and the members of the parties..), men å andar sidan kanske det var lika väl då jag är helt slut och börjar längta efter lugnet där hemma.. Följer det viktigaste besluten och utvecklingen gör man kanske ändå bäst hemmifrån.

Joacim Rocklöv

 

 

Kraften från 192 nationella delegationer, stats- och regeringschefer ska inte underskattas

Av , , Bli först att kommentera 35

Efter ett par dagar på FN:s klimatmöte kan jag konstatera att ett par talanger krävs i större mått än andra… starka fötter och tålamod. Egenskaperna är nödvändiga hos de förhandlande parterna, liksom bland övriga delegater. 

Bella Center är en stor anläggning och man promenerar åtskilliga kilometer under en dag. Med 15 000 delegater på plats så blir det av naturliga skäl en hel del köande. Vid ett av de öppna förhandlingsmötena jag lyssnade till idag så fascinerades jag av det tålamod som visades och som förstås är en nödvändig del av den process där alla länder har en röst och alla förväntas lyssna till varandra. Ibland testas tålamodet när diskussionerna går i cirklar och mer handlar om formen än om innehållet. Vid andra tillfällen är det mer tydligt att positioner förflyttas. En delegat jag talade med från Ghana sa att denna vecka handlar det väldigt mycket för tjänstemän om att klara av formaliteter och att börja uttala ståndpunkter. Nästa vecka då ministrar och statschefer är på plats intensifieras samtalen och tar förhoppningsvis steg fram mot ett avtal. Oro uttalas från många håll om att COP15 inte kommer att ge ett avtal som leder till utsläppsbegränsningar som möjliggör en begränsning av temperaturhöjningen till 2 grader. Men kraften från 192 nationella delegationer, stats- och regeringschefer ska inte underskattas – de möts och har en fråga att diskutera och enas kring. Och många uttrycker tro på möjligheten att få fram ett avtal, för att citera Connie Hedegaard, minister för årets klimatkonferens ”vi kan välja vägen mot grön utveckling och en mer hållbar framtid. Eller så kan vi välja att inte göra något och lämna en enorm räkning till våra barn och barnbarn. Valet är enkelt”.
 
Intrycken från konferensen är många; bland deltagarna finns en fascinerande blandning av människor från aktivister på gräsrotsnivå, forskare, företagsledare till politiska beslutsfattare. Dynamiken är påtaglig med många ibland oväntade möten.
 
Många delegater kommer med berättelser om hur klimatförändringar redan hårt drabbar deras hemländer. Jag talade med en kvinna från Bangladesh, ett land som redan är hårt drabbat av klimatförändringar. De som drabbas hårdast av att landet t ex drabbats av översvämningar är de allra fattigaste. När deras småskaliga odlingar ödeläggs har de absolut ingen försörjning. Det är ett tema som går igen – de som har det svårast drabbas hårdast. En kvinna som satt bredvid mig på tunnelbanan på väg från mötet undrade om jag kom från klimatkonferensen. Vi började samtala och hon sa att solidariteten med dem som redan är hårt utsatta av klimatförändringar var hennes främsta skäl för att vilja göra allt hon kunde för att minska sitt eget bidrag till utsläpp av växthusgaser. Till syvende och sist kommer man tillbaka till att det utöver storpolitiken handlar om enskilda personers ståndpunkter och vad man bestämmer sig för att förändra i sina liv för att minska klimatbelastningen, vilket tryck vi uttalar på miljövänlig teknikutveckling och vilket tryck som sätts på politiken.
 
Maria Nilsson

Vems kunskap?

Av , , Bli först att kommentera 14

Tillbaka i Umeå är det betydligt bekvämare att observera händelserna i Köpenhamn. Man behöver inte springa några hundra meter till nästa session och det viktigaste är välsorterat och tillrättalagt via media. Men stämningen och förväntningarna i luften saknar jag och Tv-apparaten ger mig ingen dialog med representanter för forskargrupper eller aktivistgrupper. Och förstås heller inte den direkta tillgången till kolleger som ägnat massor av år att bygga upp den kunskapsbas som nu håller på att etableras och som delegaterna förhoppningsvis kan och vill tillgodogöra sig. Men, och det känner nog inte våra skattebetalare till, den forskning som de finansierat är inte fritt tillgänglig för alla, allra minst i de länder där konsekvenserna av klimatförändringarna är och blir som störst, i de fattiga länderna. Kommunikation av forskningsresultat är fortfarande en kommersiell historia – skattebetalarna finansierar vår forskning, vi skickar resultaten till tidskrifter som ägs av förlagen, tidskriftens redaktör skickar artiklarna till vetenskapliga granskare som utan ersättning skriver yttrandena och när artikeln är publicerad kan vi läsa om resultaten om vi prenumererar på tidskriften. Men även om mekanismerna är tröga sker här också en förändring mot s.k Open Access vilket innebär att kostnaderna flyttas från konsument till producent och när resultaten är färdiga har alla och överallt fri tillgång. Lika tillgängligt som en blog – nästan!

EPT (http://www.epublishingtrust.org) är ett bloggande nyhetsblad med uppgift att just förse utvecklingsländerna med aktuella forskningsresultat och de skriver i gårdagens nummer om Köpenhamnskonferensen att om vi skall kunna överblicka all kunskap om just klimatforskningen (och det är en akut uppgift) och samtidigt komma fram med praktiska lösningar för en hållbar utveckling då måste vi fritt dela med oss av kunskapen.
Dagens nummer av Lancet (bara delvis fritt tillgänglig) har inte mindre än 4 artiklar om COP15. Redaktören Richard Horton refererar till Lancets egen slutsats från tidigare i år att klimatförändringarna utgör detta århundrades största globala hälsohot med sjukdomsutbrott, bristande försörjning av mat, vatten och sanitet, skador på bosättningar, extrema väderhändelser, befolkningstillväxt och migration som vida överstiger vad vi hittills befarat och förstått. Just därför, menar Horton, får vi inte säga att Köpenhamnsmötet är sista chansen för en bindande överenskommelse – då kommer bara allt annat att ses som ett misslyckande. Men efter Köpenhamn kan vi bara gå åt ett håll och då kommer hälsokonsekvenserna att bli de som bär de starkaste argumenten. WHO´s generaldirektör Margaret Chan menar att de länder som bidragit minst till koldioxidutsläppen får bära de största konsekvenserna och i form av sjukdomar som de redan är hårt drabbade av. Chan refererar sedan till de två artiklar i detta nummer av Lancet som visar att en minskning av utsläppen också kan förbättra hälsan. Wilkinson och medarbetare visar (låt vara hypotetiskt) vad det skulle innebära att effektivisera energiförbrukningen i engelska hushåll och införa lågförbrukande spisar i Indien. Effekterna på hälsa i England av den förbättrade inomhusmiljön mäter man så i 850 vunna levnadsår justerade för funktionshinder (s.k DALYs) per miljon människor under ett år och vid en besparing av 0,6 megaton CO2. I Indien mättes effekterna i färre luftvägsinfektioner hos barn, kroniska lungsjukdomar och hjärtsjukdomar. Man uppskattade att man kunde undvika 12500 DALYs och spara 0,1-0,2 megaton CO2 per miljon människor och år. I nästa artikel gör Woodcock och medarbetare en liknande analys men nu skattar man effekterna av förändrade transporter till lands, återigen i England (London) och Indien (Dehli). Hänsyn togs då till fysisk aktivitet (som ökade) , luftföroreningar och färre trafikolyckor. Ökad fysisk aktivitet och färre fordon hade större hälsoeffekter än lågenergiförbrukande fordon men en kombination var förstås att föredra.
Dessa studier kommer sannolikt att hamna i hetluften inte bara under Köpenhamnsmötet och om resultaten kan verifieras också i faktiska studier har man fått det bevisvärde som en forskare drömmer om – att kunna visa inte bara att en faktor (här klimatförändringar) skapar ohälsa men också att förbättringar av klimatet (färre utsläpp) förbättrar hälsan.
Stig Wall