Världen väntar …

Min första dag på COP15 den 7:e december började med många timmar i ringlande köer … och så slutar också mitt deltagande. 

Om de stora svårigheter som FN har haft att sköta logistiken för att göra miljömötet tillgängligt för de som ackrediterats att närvara beskriver deras skicklighet att guida förhandlingarna … då är jag pessimistisk kring vad som ska uppnås under mötets sista dag. Om FN:s sätt att plötsligt utestänga nästan alla ackrediterade organisationer under mötets två sista dygn beskriver deras syn på transparens, insyn och allas rätt att göra sin röst hörd … då är jag pessimistisk
 
Första dagen fick man en bricka med namn, foto och elektronisk avläsningskod efter att man genomgått en tidskrävand inpassage och säkerhetskontroll. I tisdags kombinerades detta med att varje organisation fick en kvot som gav den rätt till några få kort som i kombination med namnbrickan skulle ge några möjlighet till att komma in på Bella Center. Igår stängdes Bella Center i stort sett av för organisationer som inte var förhandlingsparter. Utställningsområdet började tömmas snabbt eftersom nästan inga människor fanns inne på centret. Gårdagen var tämligen kaotisk och frustrationen var och är stor bland många.
 
Från att ha varit ett möte med energi, samtal, spridande av kunskap känns Bella Center spöklikt tyst och beslutsfattarna isolerar sig. Låt oss hoppas att detta talar för att stats- och regeringschefer koncentrerat, ansvarsfullt och fokuserat arbetar för att uppnå ett BRA avtal; Bindande, Rättvist och Ambitiöst. Världen väntar.
 
Maria Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.