Intervjuade i dag Oddur på Vedurstofan, Islands meterologiska institut, motsvarigheten till SMHI.

Han är inte bara expert på väder, utan den som kan mest om Islands glaciärer. Jag fick ett bra beskrivning hur läget är. Det ser inte ut att vara så bra.

Jag ser i nyhetsflödet på vk.se att en jordbävning inträffat utanför Grönland. Enligt uppgifter skulle skalvet ha känts också i Reykjavik på Island.

Det kan jag inte uttala mig om eftersom jag tillbringat dagen med forskare ute till havs utanför isländska kusten, där det gungade på ganska ordentligt.

Så jag känner mig inte skakad alls, däremot tycker jag att det fortfarande svajar i kroppen av sjögången.

Det är alltid spännande med Island. Man vet aldrig vad som kan hända.

Tillbringade en stor del av dagen till havs med Chiara och hennes forskarkollegor utanför Islands kust. Deras specialitet är valar, men tyvärr såg vi inte några i dag, men de noterade noggrannt alla positioner och väderförhållanden var femtonde minut ifall någon skulle dyka upp.

Spännande att se hur det jobbet går till.

Island är ju ett av de länder som fångar val. Splittrande inställning av landet, tycker forskarna, att Island dels lever på turistnäringen och valspanarutflykter, dels skjuter de få valar som finns och äter upp dem.

Jag skrev i alla fall på ett upprop om att aldrig äta val. Inte lunnefågel heller, som också är utrotningshotad.

I dag hade jag en av mina viktigaste intervjuer på klimatresan. Det var med Islands miljöminister Svandis Svavarsdottir som gav sin syn på klimatförändringarna, hur de påverkat de känsliga arktiska områdena och vilka åtgärder vi måste vidta, i de egna länderna och tillsammans.

En mycket intressant diskussion som slutade med de katastrofala uppgifterna om att fler och fler utmärglade isbjörnar kommer simmande från Grönland till Island, eftersom villkoren för dem  radikalt har ändrats där med smältande isar, och hur Island hanterar den svåra situationen.

Tre tuffa intervjuer med forskare, varav två på engelska, tar på krafterna. Nej, det är inte en vacker tavla som Hédinn här ovanför hade på sitt rum utan en bedårande utsikt. Men så är han också oceanograf.

Det uppgifter och teorier som han levererade fick mig att tappa hakan. Milde tid vad som kan hända!

Jag träffade också Chiara, som var en av de första forskare som jag träffade för fem år sedan. Det hon sade då gjorde stort intryck på mig. Hon är marinbiolog och hade sett förändringarna i nature. "Om djuren börjar ändra sitt beteende måste vi ta klimatproblemen på allvar", sade hon då. Är hon orolig fortfarande efter fem år? Javisst, men det har också skett positiva saker med ett djur som står henne väldigt nära.

I dag blåser det rejäl kall nordvästlig vind över Island. Folk drar åt jackorna och en uppgiven anställd på en bensinmack ser hur flaggan utanför fått eget eget liv.

En konstnärinna som försöker föreviga den magnifika utsikten får ta ett rejält grepp om stafflitet.

Själv ska jag träffa tre forskare på havsforskningsinstiutet som har något intressant att berätta. Spännande.

Anlände till Reykjavik och fick ett fint mottagande av familjen isbjörn på gågatan. Det är väl enda stället vi kommer att få se dem i framtiden. Kring Arktis kommer de inte att kunna bo kvar.
Flera intressanta besök och intervjuer inbokade. Ska ringa och bekräfta några nu.

Nu funkar filmen med de springande fåren på Färöarna (se tidigare i bloggen). Lite får på vägen kan man stå ut med, värre är när man möter nån turistbuss på de vansinningt smala vägarna. Gissa vem som får backa!

Vacker kväll i Torshamn. – Man får ta tillvara de goda dagarna och glömma de dåliga, sade färöiskan Laila som tillsammans med dottern Emma njöt av en kall softdrink på bryggan i hamnen.

Hamnen i Torshamn är vansinnigt fin och det är kul att bara gå omkring och titta på båtarna. På en norsk segelbåt satt en kille och skrev i en loggbok.

Det visade sig vara 23-åriga Oskar Öhrström från Tavelsjö utanför Umeå.

– Jag kom i kontakt med norrmännen som ville att jag skulle följa med och segla ner båten. De hade varit på Grönland och jag mönstrade på i Hofn på Island. Sedan bär det av neråt mot Shetlandsöarna och mot Norge.

Oskar kan tänka sig ett liv ute till havs och väntar på att kunna gå ombord på någon ny båt senare.

– Det är ett fantastiskt liv. Jag vill lära mig mer. Man har ju inte chans till mycket segling i Tavelsjö, säger han.

Tvekade ett tag om jag skulle ge mig ut i dag, men tog ändå en sväng till norra delarna av Färöarna. Det är ju bara fyra-fem mil. Och jag är lycklig att jag gjorde det.

Såg en stor fiskebåt i hamn i Kollafjordur som jag blev inbjuden ombord på för att fota och intervjua.

I vackra Elduvik träffade jag Pól Adrian med son. Han har vuxit upp i byn och hade många bra åsikter om hur klimatet förändrats.

Det blev en lyckad dag och jag fick några av de pusselbitar och bilder som jag saknade.