Jag blir pappaledig imorgon. Det är riktigt stort att kunna vara hemma med sitt barn tycker jag, det finns många länder där det är ekonomiskt omöjligt. Jag har sett fram emot pappaledigheten sedan de första 10 pappadagarna tog slut. Man kommer hem från BB med sitt första barn, är hemma 10 dagar och ska sen gå tillbaka till jobbet. Det duger inte. 10 dagar är åt helvete för lite tycker jag, särskilt om det är första barnet. Man har väldigt lite koll på nånting, är helt utmattad, man har absolut inte hunnit skapa några rutiner. Sen att lämna sin partner som är ännu mer utmattad ensam hemma med barnet känns också helt åt helvete. Nu ska pappadagarna ökas på till 20 dagar, det känns mer realistiskt, synd bara att jag inte fick ta del av dom. Nu är i alla fall peppen stor, det är snart vår, jag får vara hemma med Ossian och det känns extra kul att han är i den perioden när det händer riktigt mycket hela tiden. Han ska lära sig gå och prata…..bara det liksom.

Umeå Open i helgen var kul. Det roligaste med Umeå Open är alltid att träffa en massa folk som man inte har tid att träffa i vanliga fall. Det här gör att man inte ser så många band men av det jag såg i helgen så gillade jag Pascal bäst. Det var ett skönt bryt mot en massa band som antingen hållt på för länge, blivit för bekväma för att våga sticka ut eller bara älskar att hålla tempot, spela tight och vara aptråkiga. Det kändes som att Pascal skulle rasa ihop närsomhelst och det fanns en nerv som jag verkligen gillade. Jag var på Umeå Open Torsdag och Fredag så jag missade tex Lykke Li, Team Skidoo och den hyllade efterfesten. Nästa år. Jag hoppas Verkligen på mer kontraster i bokningarna då. Det behövs. Som vanligt så kändes själva arrangemanget jutet och proffsigt, förutom korvlukten i Freja. Det var inte okej.

The Swedish Model är en ny samarbetsorganisation som består av 7 små svenska skivbolag b la min lilla skivetikett Nomethod. Vi har gått ihop med Hybris, Adrian Recordings, I made this, Songs i wish i had written, A Tendervision recordings och Flora & Fauna för att få igång en mer nyanserad debatt om ’fildelningsproblemet’. Vi och många med oss tycker inte att det finns ett problem, fildelning ger oss såpass mycket PR och spridning av våra artisters musik att vi utan tvekan tjänar på det. Idag känns debatten om fildelning extremt polariserad och därför känns det extra kul att vi har blivit inbjudna att ha ett anförande i Riksdagen på Torsdag (3:e April). Ämnet är ’Upphovsrätt på internet’. Visas på SVT, kommer bli riktigt intressant tror jag.

Förutom det så är jag riktigt peppad på nästa Shape Up! 11:e April.

Musik:

Pascal – Längtar efter dig
Radiohead – All i need (Them Jeans Stevie Nicks Vocal mix)
Matts Katt – Awake since 2005 feat. Sister

Idag är jag trött. Tröttare än jag var igår. Det är svårt att koncentrera sig i skolan och jag vill bara att dan ska ta slut, jag vill hem till min säng, lägga mig raklång och sträcka ut mig som en katt. Helgen tog kål på mig.

Elfte Umeå Open är över och den 11 april kör vi Shape up! för 21:a gången. Idag börjar affischerandet på allvar och samtidigt är det sjukt mycket i skolan. Jag har radio i några veckor framöver och ska hinna med både en nyhetssändning och ett reportage innan jag drar ner till Stockholm. Stressigt men kul.

Jag har lyssnat på Markus Krunegård hela helgen och en massa gammal indie. Sånt får mig att må riktigt bra.

Nina Kienast

Insåg att jag inte kan ladda upp fler än en bild åt gången här på bloggen. Jag löser det genom bilddagboken.se. Gå in på starla.bilddagboken.se för fina bilder! Just exakt nu finns bara bilder från torsdagen uppe, men fler kommer.

Nina Kienast

Hej. Jag är sjukt bakis och sliten. Men det känns bra också, det har varit Open. Man får gå lös och vara exakt så bakis som jag är just nu. Lyssnar på Markus Krunegård i sängen och vill inte lämna den för allt i världen. Men det finns måstesaker, som att gå och handla mat. Det borde jag göra.

Jag skärpte till mig och såg tre band igår: Johnossi – rockigt. Pacific! – tråkigt. Lykke Li – vackert. Oj vad underbart. Vilken röst! Som funkade riktigt bra på Idunscenen. Helt perfekt.

Jag fick veta att Caesars slängde ut en TV från ett hotellrum igen. Ja, alltså de gjorde det för några år sedan när de besökte Umeå Open, mitt på ljusa dan. Dra ut kontakten, öppna fönstret, planera in… Deras manager var snabb att meddela pressen – allt för publiciteten. Det sög. Nu också, helt seriöst. Det finns inte mycket mer att säga. Eller, en sak: varför var de ens här?

Freja igår var fint. Skidoo funkade riktigt bra och Mamma Erik som även spelade på efterfesten var kanon. Depechemixen! Tack för den. Jag vill har ett sånt dansgolv i mitt vardagsrum, helt ärligt. Med laser och hela köret. Det har ägt.

Bilder kommer. Torsdag, fredag, lördag.

Nina Kienast

Det här var inte bra. Jag har inte bloggat på ett tag. Torsdagen var sjukt stressig på TC och igår befann jag mig aldrig vid en dator. Nu är jag riktigt mosig i huvudet. Kan bero på vinet jag drack igår, kan också bero på bulan i pannan. Jag gick in i en scanner i torsdags på Shape up! och har sen dess inte fungerat normalt. Men det ger sig.

Open so far har varit fin. Shape up! i torsdags blev en succé och PYT var fantastiska. Jag har hunnit se två band, Hästpojken och Pascal. Önskar att jag kunde skärpa till mig och se lite fler men så här är det alltid, jag är inte det minsta förvånad. Jag har i varje fall sprungit förbi Laura Marling och kikat en snabbis på The Kills, men annars har jag hängt backstage och på Happy Nation. Och fotat en del.

Happy Nation var helt ok. Bäst var ljuset och lasern Jonas fixade. Sämst var "Umeyoooo", "Umeyoooo Opeeeen". Jag förstår inte att killen orkade skrika i micen exakt hela kvällen, det krävs stort engagemang för sånt. Fascinerande men tröttsamt. Gårdagens roligaste måste varit när jag gick på toa någonstans backtage, långt från musiken och scenerna och klubbarna och hör någon skrika "Umeyooooo", "Umeyoooo Opeeeeeen". Det kom från en ventil.

Och så har jag lovat två random killar att spela Slagsmålsklubben nästa Shape up!-kväll. Det har jag tänkt hålla.

Nina Kienast

’Här i TC spelar nu Shape Up! så vi ska gå in och kika litegrann vad som händer’ (VK Web TV)

Klipp

Kameran sveper över en tom lokal och volymen ligger på noll. Spänningen ligger på topp.

Vad hände?!

Det som alltid händer när vimmelfotografer eller liknande ska ta pulsen på klubblivet eller någon happening. Man går dit innan 21.00, helst så är man där redan 20.00. Det är en klassiker. Sluta genast upp med det.

Hursomhelst. Gårdagen gick över all förväntan, det var skitkul att spela skivor med Annika och Anders. TC fylldes med folk runt 22 snåret och sen var danskaoset igång. Det är så sjukt kul att se när folk ställer sig på bord och högtalare, försöker svinga sig i taklampor på en Torsdag.

Om någon missade det…bandet PYT spelade på TC igår också, ni som var där (det var ju ändå heltjockt med folk) vet ju att dom spelade men det är underligt att varken VK eller VF skrivit ett ord om dom. PYT krockade inte med någon akt, så vad gjorde tex Terner 23.30?:) Jag vill i alla fall ge PYT en 4:a i betyg för att det var deras första spelning, alltid nervöst….och dom avslutade med ’Say my name’, rätt oväntat men skitbra.

Gårdagen började med att jag anlände till TC vid 15 tiden för att rodda lite. Det mesta var dock uppstyrt när jag kom dit, allt förutom ljuset. Av en slump så glider Tannfors och Arvid in i lokalen och börjar prata om olika ljusgrejer som jag inte fattar ett smack av, Arvid tipsar om en switch som bara restaurangchefen kände till. Tannfors styrde i alla fall upp hela vår ljusrigg igår bara för att han är snäll och för att han ville hjälpa till. Han gav sig inte innan han var nöjd heller, en annan person skulle ha riggat upp ljuset och Kanske kopplat in strömmen och sen dragit. Tannfors satt i lätt 4 timmar och programmerade in olika ljus set. Det är nåt tyskt över det, och jättefint…Co-op! Tack Tannfors! Tack PYT! Tack Annika och Anders! Nina kommer med massa fina bilder sen.

Tips för ikväll:

Pascal
Happy Nation

Dagens roligaste:

Terners avslutning på Niccokick recensionen.

/Magnus

Tänkte att jag skulle tydliggöra lite vilka tider som gäller för oss imorgon.

Vi öppnar 21.00 på TC. Man kan alltså röra sig fritt genom Äpplet och TC under hela kvällen.

Jag, Nina, Annika Norlin och Anders Gunnarsson delar på DJ tiden lite hejvilt. Vi ser hur det känns helt enkelt. Det vi alltid brukar göra sista timmen är att spela 2 låtar var, det brukar bli hektiskt och riktigt roligt.

PYT går på scen 23.30

Vi stänger kl 02.00

Tider som gäller i Äpplet

20.15 Vapnet
21.30 Nickokick
22.45 Hästpojken
00.00 Familjen

Vi är peppade till tänderna och har skivväskorna fulla med ny musik. Hoppas vi ses där!

Musik:

Samma som igår. M83. Kan inte sluta lyssna.

/magnus

I morgon kör vi på Open som sagt. Och 11 april är vi tillbaka på Plaza. Dagen därpå ska jag och Magnus spela skivor på något tjosan för Länsförsäkringar och helgen efter det besöker jag alltså Stockholm och passar på att gästa tre ställen. Efter det kör vi klubben igen, den 26 april. Då kommer tjejerna bakom stockholmsklubben Audiofon hit. Hela månaden är fullspäckad med spelningar. Precis som det ska vara.

Nu ska jag ordna lite med låtar inför i morgon. Vi ses!

Nina Kienast

På Torsdag är det Shape Up! på Umeå Open (Teatercafet) och jag är dunderförkyld. Min son Ossian började snora för några dagar sen, sen var min sambo nere för räkning och nu jag. Jag är lätt den som gnäller mest och är ynkligast. Ossian jollrar på som vanligt, kryper omkring och är rätt glad. Jag vill helst ligga i sängen hela dagen. Jag var ändå tvungen att ta mig till jobbet idag för att hämta lite jobbmaterial, tänkte att jag kanske skulle hinna jobba lite hemma (dum tanke) och affischera på vägen också. När jag kommit halvvägs hem så var jag tvungen att vända och gå tillbaka, hade glömt ta med mig det jag gick iväg för att hämta. När jag äntligen kom hem så var jag helt utpumpad, just nu så har jag svaga minnesbilder av hur jag var på jobbet, satt i min stol, försökte tänka. Väl hemma så kom jag på att det var dumt att gå iväg utan att ha ätit lunch, dags att ta fram det jag handlat på stan. Synd bara att jag bara handlade tunnbröd av nån anledning. Måste ha haft någon febertopp där på stan. Minns att jag träffade Anders Gunnarsson (han ska spela skivor på Torsdag) utanför Schmäck, han undrade lite över vilka tider som gällde, jag hade inga svar, helt borta.

Nu mår jag bättre efter massa vitlök, ingerfära och en snäll sambo. Kvällen blev dock fulländad av att jag fick ett telefonsamtal för nån timme sen från Niklas. Han bekräftade exakt det jag ville höra. Om någon vecka kan vi förhoppningsvis gå ut med något som kommer få Umeås klubbesökare att dansa sig dumma. Minst sagt! Helt galet. Galet!

Sen vill jag tipsa alla som eventuellt befinner sig i Stockholm i mitten av April om att min kompanjon Nina gästar några fin fina klubbar.

17 April Klubb Homecoming
18 April Breathless
19 April Klubb Ace

Senare i sommar så debuterar Shape Up! på Debaser Medis. Ska bli hur kul som helst.

Musik i hörlurarna just nu är Bara nya M83. Kolla upp. Riktigt bra skiva.

M83 – Saturdays = Youth

/Magnus

Inför en Shape up!-kväll sätter jag upp ungefär 400 affischer. Affischering är aldrig roligt. Det finns värre saker här i livet men affischering ser jag som ett nödvändigt ont. Det tar sin tid och det räcker inte med en runda för att nå ut. Affischerna sitter inte kvar länge, antingen blir de överlappade eller nedrivna. Därför måste man gå flera rundor, helst varje dag, start cirka två veckor innan klubbkvällen.

Ibland är det svinkallt ute, flera minusgrader. Det hjälper inte om man är varmt klädd. Vantarna måste av för varje affisch man sätter upp, speciellt när de ska tejpas upp för annars blir tejpen luddig och fastnar inte. Ibland regnar det. Då är det ingen idé att affischera utomhus, de regnar sönder på mindre än en halvtimme. Det ultimata väderförhållandet är helt klart sol och värme, men då vill man helst hitta på annat.

Det är en konst att affischera rätt. Vi som affischerar ofta är medvetna om de oskrivna reglerna och de flesta följer också dem, med det finns idioter.

Regel nummer ett: undvik affischera över något som inte har varit. Om det verkligen inte finns något val ser jag till att inte affischera över samma happening flera gånger.

Nummer två (för oss klubbarrangörer): undvik affischera över någon annan klubb. Visa respekt.

Nummer tre: Spamma inte. Alltså, affischera inte fler än två (högst tre affischer om det rör sig om ett stort utrymme) bredvid varann.

Nummer fyra: Om någon har gått bärsärk och affischerat över dina affischer och du ser att det gjorts metodiskt – gör samma sak tillbaka. Sätt hårt mot hårt, det är tyvärr det enda sättet att överleva i affischeringsdjungeln.

Det finns som sagt värre saker här i livet och det känns fel att klaga, men som klubbarrangör är ändå affischering det tråkigaste som finns. Men det är värt allt slit. Det är genom affischerna vi når ut till folk och utan våra besökare skulle inte Shape up! finnas. Ett nödvändigt ont.

Nina Kienast