Du Jonathan…

Av , , 2 kommentarer 7

Du måste ju nästan specificera var på byxorna du spillde Ha ha ha.

Samma här med det vita fältet som skymmer övre delen av skärmen… kanske vk.se kan se om de hittar något galet någonstans i någon data… blipp… eller vad det kallas.

Den här veckan är det Gunde Svans ord som ringer i huvudet, "du får viiila sen".          Vi har nu två egna låtar att repa in plus en gemensam som vi fick igår. Lägg sedan till koreografin som ska lyfta texten till tydligare höjder och slutligen alla kameravinklar som vi får runt lunchtid på fredag så har vi hela huvudet fullt av nya saker att hålla koll på. Inte lätt för en kille vill jag säga, Ha ha       Det är lite synd om er som inte kan vara på plats och se hela härligheten så vi har som taktik att ha ganska "enkla" men tydliga uttryck i vår koreografi som, förhoppningsvis, syns bra genom T-V rutan också! Stort tack till Elisabeth som hjälper oss med detta.

Vi lyckas fortfarande ha roligare och roligare för varje gång vi repar tycker jag, man vänjer sig allt mer vid kamerorna så TV-inspelnignen igår gick riktigt bra. Det är precis som Lisa sa i sin blogg; http://lisa.korslaget.tv4.se/  "Vi slutade repa 22 igår, så det var inte länge sedan vi sågs, ändå saknar man gänget!". Jag håller med,  tur att det bara är två timmar kvar nu tills vi repar igen…

Hörs snart igen// Claes

Morsor rules!!!

Av , , Bli först att kommentera 5

Man har inte mycket tid över nu. Den saken är klar. Fokus och helhetsperspektiv på tillvaron är det sisådär med också. Stod nyss i kön för att köpa en snabb brunchkorv på Bubblans (ja jag vet att det är sent att äta första målet vid två) och upptäcker att jag har min jacka ut och in. Skitsnyggt! Det var extra synd att det är fickor av nåt syntetiskt nät i jackan. Omvärlden kunde se både nycklar, bankdosa och en liten torr plopp från utsidan. Nåja, jag tog på mig min kaxigaste ”det ska se ut sådär-min” och gick ut. När jag skyndar mig över gatan med första bettet i korven ser jag att julgirlanden med granris och fina lampor hänger kvar på mitt balkongräcke tillsamans med en låda dammig, brun och jättedöd ljung. Jag ser också min glada mamma sticka ut huvudet genom mitt köksfönster och ropa ”Hej, hej, jag putsar dina fönster”. Jag försöker ropa BRA genom korven och det går väl sådär. Vinkar entusiastiskt i alla fall och springer in till modern som bor på samma gård som jag.

Vi renoverar lägenheten just nu. Extremt dålig timing kan man tycka men å andra sidan, när är det perfekt läge för sånt’ egentligen?! Det visade sig i alla fall omöjligt att bo hemma under tiden, så jag tog helt enkelt min sambo och mina två hundar och flyttade in hos morsan för två veckor sedan. Hon har sovit på soffan sedan dess, med en nöjt snarkande valp mellan fötterna. När hon sedan blev sjuk flydde hon omedelbart fältet till Stockholm för att inte riskera att smitta kollektivets körslagerska. Detta medförde att markservicen blev mycket haltande. Tvättkorgen blev snabbt full, ingen frukost och inget kaffe serverades och hundarna var ostimulerade. Grusigt blev det inne också. Kort sagt tråkigt, stressigt, skitigt! Igår återvände i alla fall personalen utvilad och på hugget och idag putsar hon tydligen mina fönster. Jag vet att det är många anhöriga som få dra ett extra tungt lass just nu. Hurra för er, för att ni gör detta möjligt för oss. WE LOVE YOU!!!!!

P.s Mamma, jag repar kl 18 ikväll och Anders slutar 17. Vad blir det till middag? ;P D.s

Hörru ja si inge!

Av , , Bli först att kommentera 6

God eftermiddag!

Alltså när jag går in på bloggen så ploppar det upp en vit ruta som gör att jag inte kan se vad som skrivits tidigare, vad är det om? Så jag tänkte skriva saker som jag tror att de andra missat att ta upp…

1. Vita kläder. Vet ni hur lätt det är att spilla på vita kläder? Det första jag gjorde med mina var att spilla kaffe på dem. Jepp, i första programmet. Dom som sköter kläder blev sisådär glad över detta. De andra i kören har sina knep vid måltider och dylikt. Någon haklapp har dock ännu inte synts till.

2. "RG" och jag brukar göra installationer på vårt hotellrum. Vi ser det lite som att leva i en vernissage. Finns det intresse av att se bilder på dessa kan nog det ordnas. Jag kan locka med konst som "japan-installationen" och "Tvål möter akvarell".

3. Ane-Lie, med ett n?, brukar sköta uppsjungningen med oss i kören. Detta ska damen ha en eloge för. Typiska uttryck kan vara "öppna upp", "håll ut" och "slappna av". Tumme upp för fan!

Ha en bra dag och kom ihåg att rösta på lördag!

/Jonathan Fastborg 

Magiskt!

Av , , Bli först att kommentera 1

Äntligen har även lilla jag hittat till Körbloggen!

Det tar hela söndagen och halva måndagen att smälta oxh sortera in alla intryck i rätt fack och ladda om inför denna veckans nya utmaningar! Mycket av det vi är med om på körslagshelgerna har börjat bli någonslags rutin och man kan ägna mer tid åt att bara njuta av det vi faktiskt är med om. Jag njuter av körkamraterna och av musiken på ett helt annat sätt än första helgen vi var där!

Denna vecka hade vi i uppdrag att framföra Lisas låt Lady Stardust tillsammans med Lisa. Lady Stardust är en låt som jag lyssnat mycket på och verkligen tycker om. vilket gör det fantastiskt roligt och värdefullt att få göra just den. Lisa har sitt eget sätt för att få oss att verkligen brinna för låtarna som vi ska göra, hon berättar om vad det är låten handlar om och delar med sig av bakgrundshistorer runt låtarna och det känner jag att jag inspireras otroligt mycket av. Lady Stardust handlar om det allt goda och det som verkligen är viktigt här i livet. Och innan vi gjorde vårt framträdande ställde vi oss i en ring och var och en tänkte på det som är viktigt för oss! Så vi stod där som vita små änglar och laddade upp oss och vilken urladdning det blev. Stämmningen på den stora körslaget scenen var magisk och jag kan bara hoppas att den känslan som vi alla bar på verkligen spred sig genom tv-rutan så att ni också fick ta del utav den. När vi var färdiga var jag så fylld utav känslor som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av så de blev tårar.

Jag är så glad att jag får vara en del utav detta äventyr och tänker njuta av varje sekund som vi är här.. 

The one and only Sandra Lannér  

Tystnad råder.

Av , , Bli först att kommentera 6

Det sägs att första tiden i körlaget är lite som ett jättedagis. Många människor som umgås tätt och är sjuka hela tiden. Handspriten flödar i tv4s magasin där programmet spelas in, men det hjälper föga. Förra veckan hade vi med lätthet kunna byta namn till sanatoriekören. Det hostas, snörvlas, rosslas och bihåleinflammationer gror. Jag vet inte vad vi skulle behöva. Spons på naturläkemedel eller en egen husdoktor/kördoktor kanske?! Vi har ju fått en egen tandläkare nu (Eva Hellström) men även om hon är en raring och bra på bett så tror jag att hon skulle behöva viss förstärkning för att ta hand om det bakom tänderna. 🙂 Själv har jag infört total röstvila på mig själv sedan igår eftermiddag. När pipan började låta "brärrrrg..väääs" istället för "tut", så var det dags. Det är redan urtrist fast jag har sovit en hel del av de tysta timmarna! Kommunikationen sköts nu med hjälp av sms, mail och visslingar. Hundarna svarar sällan på mess men visslingar och kroppspråk KAN funka. De är ju bulldogar och således inga självskriva lydnadschampions.

Ikväll är det rep igen och för mig blir det observation och inget annat. Hoppas att de flesta andra är piggare. Vi har tre låtar att hacka i oss i veckan så det kommer att bli massor med sjungade i veckan. Dessutom hårdnar konkurrensen hela tiden och vi måste "steppa upp" som Lisa säger, för att få umebornas röster och därmed chans att stanna kvar. Det är många (även kören) som undrat om det var så att vi fick lägst antal röster av dem som var kvar i tävlingen. Vi fick då förklarat för oss att de slumpar fram den ordning som körerna presenteras i. Vi vet faktiskt inte alls hur vi låg till i förhållande till de andra körerna. Läskigt var det i alla fall att stå där så länge och vänta. Även om det kändes jättebra och känslomässigt kraftfullt så började tvivlet sprida sig när vi stod där i trappan och väntade. Jag hörde en röst som sa: "Hörni kompisar, om vi åker nu så är det med flaggan i topp". Sedan blev det tyst, läskigt tyst. Å vilken lättnad det sedan var att vi fick en vecka till på denna resa. Det gäller att komma ihåg att reflektera och njuta i detta rasande tempo för varje lördag kan det ta slut. Det är faktiskt inte så länge kvar tills det gör det hur som helst. Jag tycker det var mer vår i Umeå igår än vad det var i fredags morse när vi åkte. Nu blir det att dra ner mössan över öronen och stirra ner i backen när jag och hundarna ska ut igen. Det är ohyggligt svårt att var tyst och osocial när man möts av glada tillrop så fort man går utanför dörren. Tack alla ni fina umebor och alla andra som hejjar och röstar på oss. Vi gör allt vi kan för att ni ska kunna vara stolta över oss det ska ni veta.

Hemkommen

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu är hela gänget hemma. Känns skönt att träffa nära och kära och bara få mysa ner sig i soffan och slappa ett tag, innan man tar tag i skola och plugg.
Vi är alla super nöjda över helgens prestationer!

Livet just nu är så jävla bra! Vet att alla i kören håller med mig. Även om det är stressigt så är det det roligaste jag varit med om!

När man blir bländad av kylskåpslampan…

Av , , Bli först att kommentera 4

…då vet man att man är trött och/eller att det är väldigt tidigt. Ska hämta Anna med bilen om en kvart och oroar mig lite för att hon inte ringt mig för att försäkra sig om att jag verkligen kommer. Fick en mördande vinögd blick av Ernst (den franske bulldog som sover på min fot) vid uppstigandet. Insåg att det var samma blick som modern gav en när man hade kommit hem för tok sent på lördagsnatten. Den blicken sa GÅ Å LÄGG DIG! Nåja. Snabbt intag av resorb och en drickyoghurt. Håll tummarna för oss nu. Själv ska jag bara njuta, av låten, av Lisa, av kören och av hela äventyret!

Toppen!

Av , , Bli först att kommentera 4

Börjar sakta tillfriskna men har fortfarande riktigt visslande gubbhosta. Men det löser sig. Det finns folk som mår sämre!

Imorgon bär det av till Stockholm igen. Känns riktigt roligt måste jag säga! Man börjar ju få in en viss vana, tex vilken frukost man får på planet, ungefär hur lång tid allting tar etc. 

 

Shit vad peppad jag känner mig nu! Kommer inte kunna somna! Får se hur trött man är imorgon bitti då. Ska dock försöka lägga mig nu ändå och försöka sova så man tillfrisknar lite mer innan helgen. Ses på lördag allihopa 😉

 

Over and out!