Olof Palme och jag
Det är idag 25 år sedan Olof Palme dog. Vi hade en sak gemensam nämligen samma födelsedag. Det skilde exakt 20 år. Jag fick reda på hans död dagen efter när dåvarande svärmor ringde och grät.
Två gånger såg jag Palme live. Första gången var vid valet 1968. Han talade från en flotte i dammen utanför universitetet. Det var många som lyssnade.
Andra gången var när han 1981 invigde minnesmärket efter de som dödades i Lunde 1931. Först 50 år efter att militären dödat försvarslösa demonstrerande människor i Sverige.

När jag satt i den härliga solen idag så tog jag fram Palmes bok: “politik är att vilja”. Och jag finner några citat som är aktuella än idag:
“Vårt öde är att ständig ställa frågor och sakligt pröva på nytt, att betvivla autoritetens och misstro auktoriteter. Vårt ansvar är att fördjupa vår kunskap, tänka självständigt och förankra våra idéer i en personlig övertygelse”.
De “praktiska livets män driver bort idéerna från den politiska arenan, då öppnar man vägen för ett fortskridande förfall för politiken i demokratin”. Vi har alldeles för många som bara "följer med" idag...
I slutet av första kapitlet skriver han:
“Idéerna är döda säger somliga.... Vårt svar är: Vi står ännu bara i begynnelsen” .
När man läser hans bok förstår man bättre hur socialdemokratin har fastnat i nyliberalismens tänkande istället för ett tänkande för utvecklande av demokratin och internationell solidaritet. Idag är det högerns nyliberala egoism som gäller. Tjäna pengar på allt och alla! Låt klassklyftorna öka och ungdomen gå arbetslös. Eller jobba med dåliga löner och anställningsvillkor. Så har det blivit.
Det finns bara en som i den pågående debatten om ny partiledare har lyft idéerna: Lena Sommestad! Hon går enligt min uppfattning i Palmes spår!
Det är tveksamt om det finns någon fler kandidat med idéer....


Per-Ola