Privatiseringsexperimentet inom välfärden har slagit fel. Konkurrensen har varken medfört de kostnadsminskningar eller kvalitetsökningar som utlovades, enligt forskare.
De senaste 20 årens privatiseringar inom välfärden är ett fullständigt misslyckande. Det är den krassa slutsatsen från den första stora forskningsgenomgången på området. Resultaten presenterades i dag, onsdag, i rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” utgiven av tankesmedjan Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS.
Privatiseringarna inom välfärden genomfördes mot bakgrund av 1980-talets debatt om en ineffektiv offentlig sektor. De strategiska besluten bakom reformerna togs av borgerliga regeringar, men Socialdemokraterna lät i huvudsak kursen ligga fast under sina regeringsår. Förhoppningarna var stora: Byråkratin och kostnaderna skulle minska, kvaliteten och effektiviteten öka. Demokratin skulle också stärkas tack vare den ökade valfriheten.
Marknaden har också förändrats. Forskarna konstaterar att utvecklingen under 2000-talet har gått mot en mer oligopolartad situation. Borta är många små och icke vinstdrivande – och inte sällan specialiserade – aktörer som etablerade sig på 1990-talet. I dag består expansionen inom hela välfärdsområdet av stora vinstlyftande företag, inte sällan ägda av riskkapitalister. Därtill har inslaget av kundval ökat väsentligt. Från början skedde privatiseringen huvudsakligen inom ramen för en entreprenadmodell, där det offentliga köpte tjänster av privata aktörer. I dag har medborgaren med sig en påse offentliga pengar till den valda producenten.
Resultaten negativa
Så, vad har allt det här egentligen inneburit? Och vad hände med de fagra löftena från politikerna i början av 1990-talet? När det gäller lägre kostnader, bättre kvalitet och ökad effektivitet har de positiva resultaten helt uteblivit. Forskarna kan så här 20 år senare inte påvisa en sådan utveckling. Däremot kan forskarna visa på en del negativa effekter som har ett direkt samband med privatiseringarna: Ökad segregation och betygsinflation. Det finns också starka indikationer på att elever som har gått i privata grundskolor har sämre kunskaper än elever i kommunala skolor.
Så i stället för positiva effekter har vi fått negativa effekter. Varför? Jo, hela tanken med privatiseringar inom välfärden bygger på en falsk bild av den fria marknaden. I en idealiserad värld (som i en nationalekonomisk modell) så fungerar systemet (förutsatt att människan är en vinstmaximerande maskin). Men verkligheten ser inte ut så.
Vad är alternativet?
Det kan nu en gång för alla konstateras att den nyliberala privatiseringsvåg som sköljt över Sverige de senaste 20 åren har misslyckats. Privatiseringarna var högerns svar på medborgarnas frihetslängtan. Folk ville kunna välja själva och de som jobbade inom välfärden ville få inflytande över sitt arbete. Men högerns privatiseringar är också vänsterns misslyckande. Var fanns alternativet?
Medborgarnas krav på valfrihet och inflytande över arbetet är oförändrade i dag.
Ska vi ha en gemensamt ägd välfärd måste arbetsplatserna demokratiseras. Marknader måste regleras och övervinster stoppas. De anställdas löner måste höjas och det måste finnas system som främjar kvalitetsvinster.
Vi har nu facit på högerns svar.
En offentliga driven verksamhet håller i längden. Den är demokratisk. Den är rättvis och den utjämnar skillnaderna mellan rikare och fattig.
Högerns politik är ett lurendrejeri med våra skattepengar som nu försvinner i strid ström utomlands! Carema är bara ett exempel på detta bedrägliga vinstmaximerande och skatteflyktande.
Skattesänkningarna /minskningen av skattekvoten/ har tagit 200 miljarder från den offentliga sektorn samtidigt som höginkomsttagare fått mycket mer.
Den utsvältning som sker mot kommunsektorn får alltmär märkliga och förskräckliga verkningar! Det finns pengar men högerregeringen fördelar dessa alldeles fel.
.