En lördagkväll i tv-spelsmusikens tecken….

Av , , Bli först att kommentera 2

För ungefär exakt en vecka sedan var det då äntligen dags för mig (och min sambo) att bevittna SCORE på NorrlandsOperan. Som bekant så har denna tillställning adresserats mer än en gång här i bloggen på senaste tiden och då kan man ju undra ifall all denna väntan (och biljetter på kylskåpsdörren som fått en att önska tiden kunde gå bara lite fortare) var värt det med facit i hand?

Innan jag svarar på den frågan tycker jag att ni tar er en titt på videoklippet nedan (som någon gangster som trotsade foto/filmförbudet lyckades fånga under kvällen).

Nu kanske inte klippet ovan gav något svar direkt (speciellt inte om man kanske varken är en gamer eller tilltalas av klassisk musik), men svaret på frågan lyder i varje fall i form att rungande stort JA!!  Det var värt all väntan.

Däremot så kan jag tyvärr inte säga att SCORE överträffade SETTINGS som framfördes för tre år sedan och detta tror jag mest beror på följande faktorer:

  1. Innan jag for på SETTINGS hade jag inget liknande att referera till.
  2. Låtvalen på SETTINGS föll mig mer i smaken till skillnad från SCORE som innehöll musik från en hel del spel som jag inte kunde associera till (därav uteblev även öppnandet av det medhavda paketet näsdukar som jag så innerligt önskat att jag hade haft under SCORE då "Terra’s Theme" (FF VI) samt det väldigt otippade ledmotivet till "Suikoden II "petade in vatten i mina ögon).
  3. Saknaden av en kör drog ner lite på helheten under SCORE.

Men, nu skall vi inte bara fokusera på det negativa utan även lyfta fram det fantastiska med SCORE och här är ett litet axplock av dessa ting:

  1. Orvar Säfström. Vilken jävla charmknutte.
  2. Charles Hazlewood. En förjävla dirigent.
  3. NorrlandsOperans symfoniorkester. En fantastisk orkester helt enkelt.
  4. Karin Eriksson och Pontus Björk. Violinister som kan få vilket torrt öga som helst att vattnas. Violin-duell/duetten under gamla C64-klassikern "Monty on the Run" var magisk.
  5. NorrlandsOperans symfoniorkester. Fast det kanske jag redan sa en gång?

Hur som haver. Om SETTINGS var en 10/10 i min bok så landar SCORE inte långt efter med rungande 8/10 och jag återser gärna en liknande tillställning på NO! inom en snar framtid. Kanske en slags "favoriter i repris" (RELOAD?) som återkommer med repriser på stycken från både SETTINGS (i form av just "Terra’s Theme", "Suikoden II", "Final Fantasy VII") samt musik från SCORE (i form av "The Legend of Zelda" och "Super Metroid"), självklart är det även fritt fram att slänga in nytt om så andan skulle falla in.

Tack NorrlandsOperan för att ni får en gammal avdankad hårdrockar/metalräv till att ibland faktiskt njuta fullt ut av någonting annat än överdistade gitarrer, smattrande dubbelkaggar och avgrundsvrål.

Coverkampen: Metallica vs. Metallica

Av , , 4 kommentarer 2

En bra cover kan ibland överträffa originalet även om detta kanske inte inträffar så ofta. En dålig cover däremot kan få en att ligga sömnlös om nätterna grubblandes orden: "Varför? Vad hände? Vad tänkte de? Hur gick det till? osv." Självklart (som med all musik) så är det ju en smaksak ifall man tycker att en cover låter bra eller ej. Men vad är mina riktlinjer för en bra cover?

Här är några av de sakerna som jag brukar tänka mest på:

  1. Att spela in en cover som låter på pricken som originalet förrutom då just sången är väl ok, men inte speciellt spännande. Snarare bara rätt så tråkigt.
  2. Det absolut bästa man kan göra som band då man väljer att göra en cover på ett annat band är att ta låten och försöka arrangera om den så att den får en prägel av det egna bandets sound, utan att för dess skull låta som en helt annan låt.
  3. Man är så pass originell så att det knappt alls går att höra att det är en cover överhuvudtaget förrutom på just lyriken som känns bekant.
  4. Man lyckas varken med punkt 1,2 eller 3 och helt enkelt misslyckats totalt. 

Nedan följer en demonstration i form av två låtar. Ena låten faller under punkt 2 medan den andra faller under punkt 4. Vilken som är vilken får ni själv avgöra.

 

 

[Edit: Titeln på blogginlägget har ändrats till "Coverkampen:" då detta kommer att vara en återkommande kategori]

Blashyrkh Recensioner: Astrophobos-”Arcane Secrets”

Av , , 4 kommentarer 2

 

———————————————————————————————————————-

Artist: Astrophobos
Skiva: Arcane Secrets
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 16min, 30 sek.
BETYG:  7 / 10

ASTROPHOBOS är ett black metal band från Stockholm som bildades 2009 och debuterade med "Arcane Secrets" 2010. Enligt bandets biografi hittas den mesta inspirationen från den svenska och norska black/death metalscenen från nittiotalet och för en gammal stofil som jag som fortfarande sitter fast med ena foten i nittiotalet låter ju detta helt fantastisk. Men hur mäter sig då ett relativt ungt (läs:nybildat) band sig med sina förebilder?

Jag är tacksam över att bandet valde att skicka ett exemplar av sin CD (limiterad till 500 ex.) till Blashyrkhbloggen, för det här är verkligen musik som enligt mig tillhör den av bästa sort. Alla mina försök till att inte låta en nostalgisk känsla ta över känns lönlösa då till och med omslagsilden på "Arcane Secrets" tar mig tillbaka till en höstig dag i Haparanda 1995, då mitt gamla band (TWILIGHT) bestämde sig för att använda sig av exakt samma bild (eller åtminstone väldigt snarlik) till att pryda debut-demot med (fast då var det kassett som gällde). 

Band av ASTROPHOBOS karaktär läggs i dagens metalscen ofta per automatik i kategorin "Hyllnings-band", vilket jag ärligt talat inte riktigt förstår? Ok att bandet valt att spela en form av Black Metal (slingblack) som hade sin storhetstid under nittiotalet, men det behöver ju inte betyda att det enbart är ment som en hyllning? Killarnas val av att spela en subgenre som genomsyrade så gott som alla No Fashion Records och Invasion Records släpp under nittiotalet är för mig bara ett tecken på utmärkt musiksmak och inget annat. "Arcane Secrets" är ingen fullpott, men bjuder däremot på riktigt trevlig melodisk slingblack som för tankarna till band som DISSECTION, SACRAMENTUM ,VINTERLAND och många andra, detta dock utan att för dess skull låta som karbonkopior av nämnda band. Att spela slingblack och inte bli anklagad för stölder av diverse melodier och bisvärms-riff är tämligen nära på ett omöjligt uppdrag (alltid är det någon som tycker att något låter lite för likt något annat).
"Arcane Secrets" har gett mig mersmak och jag ser verkligen framemot att höra vad bandet kommer att koka ihop till sin kommande fullängds-debut (smakprov). Så länge de inte böjer sig för frestelsen att låta som så gott som alla andra black metal band á 2000-talet (antingen skall det gå snabbt som bara fan, eller så skall det vara svårt och antikosmiskt som fan) och behåller den underbara kärnan av svensk/norskt nittiotal är jag helt säker på att skivan kommer att få sig en välförtjänt plats i skivsamlingen. Insvept bland allt godis som No Fashion Records och Invasion Records förgyllde världen med i en tid då Christer Sjögren stod för skönsången och metalbanden enbart koncentrerade sig på att skrika, skräna och growla. 

Så surfa över till bandets hemsida och beställ dig ett exemplar av "Arcane Secrets", eller ta dig först en provlyssning via Spotify och surfa sedan in och köp skivan innan den tar slut.

 http://www.astrophobos.com
Astrophobos@Spotify

 ———————————————————————————————————————- 

Den perfekta skivan

Av , , 2 kommentarer 1


Den perfekta skivan?

Jag gjorde det igen, trots att jag varit rädd för att göra det. Härom veckan delade jag än en gång ut full pott, dvs. 5 av 5 till ett album, detta trots att jag sköt mig själv i foten en aning förra året (fast för stunden kändes det ju helt rätt). Det var först månader senare, när det var dags att summera skivåret som gått, vid en tillbakablick på sådant som recenserats under året som jag helt plötsligt upptäckte att skivorna inte längre var solklara 5 av 5:or, definitivt starka 4:or, men inte 5 av 5 material.

Finns den perfekta skivan? Kan man betygsätta en skiva med 5 av 5?

Det finns mycket delade meningar om detta, men i min värld går det ju som sagt att dela ut 5 av 5. Men betyder detta per automatik att skivan är perfekt på alla sätt och vis? Man skulle faktiskt kunna dra paraleller till studier här. Om en elev får betyget MVG eller 5 tror jag sällan att läraren syftar på att eleven är 100% felfri och presterat ett arbete som omöjligen skulle kunnat justeras och tweakas bara en liten aning till. Däremot så tror jag nog att läraren tycker att eleven presterat så pass bra ifrån sig att denne förtjänar toppbetyg även om det kan finnas små brister som inte påverkar helhetsbilden av elevens prestationer.
Det pågick en diskussion om detta på Global Domination för ungefär en månad sedan och även om jag inte höll med om många av argumenten så har jag full förståelse för exempelvis folk som aldrig gett en skiva fullpott med premissen att de än inte hört en skiva där allting varit 100% perfekt. En annan sak som även kom upp ganska mycket var just faktumet att det aldrig går att betygsätta en ny skiva med betyget 5 av 5, en skiva som däremot utstått tidens tand och låter lika fantastisk exempelvis 10 år senare, den kan belönas med 5 av 5. Ett argument som jag faktiskt har full förståelse och respekt för, men som sagt inte delar fullt ut. 
En kollega till mig uttryckte sig helt enkelt genom att säga: "Jag har inga problem med att dela ut femmor eftersom att det är ett så otydligt betyg. En skala på 1-10 har mer rum för nyanser. En femma kan vara allt mellan 8-10 på en tiogradig skala"
Även här kan jag förstå tankesättet och när jag en gång i tiden (i ett internet för länge sedan) drev ett eget webzine så körde jag faktiskt just med betygskalan 1-10 vilket resulterade i att det blev en bredare fördelning rent siffermässigt om man kollade igenom listan med recenserade skivor. 

Men hur kommer det sig då att jag kan dela ut 5 av 5 till en skiva trots att jag till viss del både håller och inte håller med om påståendena ovan?



Jo, av den simpla anledningen att en skiva helt enkelt kan ligga så rätt i tiden just när den väl kommer ut på marknaden att den fyller en slags tomhet som behövts fyllas under en längre tid. Och om nu inte skivan längre känns som en 5 av 5 ett år senare så är det inte annat än att beklaga för sig själv att man hade fel, för om man (som jag) jobbar med att recensera dagsaktuella/färska skivor så har man inte 5-10 år på sig att vänta och se om skivan verkligen åldrats med värdighet eller ej. En annan aspekt då jag delar ut en 5 av 5 är att en fullpott oftast drar blickarna till sig och det är EXAKT vad jag är ute efter, även om skivan ett år senare "bara" är en stark 4:a i mina öron så är det fortfarande en skiva som förtjänar/förtjänat exakt alla de nyfikna blickar/öron den förhoppningsvis dragit åt sig på grund av ett högt betyg.

Efter att jag skrev grunderna till detta blogginlägg har jag även gått igenom och reviderat betygen på mitt Discogs konto för att se hur många av de skivorna som jag har hemma i samlingen faktiskt är 5 av 5 material. Jag har länge sagt att de skivor som jag någonsin delat ut fullpott till kan räknas på mina två händer, men jag får nog ta tillbaka detta då jag idag ser att jag skulle behöva fyra händer för detta då nämligen 20 st skivor förärats med 5 av 5. Nu snackar vi alltså om 20 stycken skivor av de 1306 skivor som jag i skrivande stund hunnit bokföra. I matematiska termer ger detta en procentsats på 1,5% skivor med fullpott. Det skulle jag inte vilja kalla för en speciellt hög siffra. 

 

 

Vilka är då dessa 20 skivor som i min värld är perfekta?
(listan presenteras i bokstavsordning)


01. Ancient Wisdom – The Calling [1997]

02. Arcturus – Aspera Hiems Symfonia [1996]
03. At The Gates – Slaughter Of The Soul [1995]
04. Darkhtrone – A Blaze In The Northern Sky [1992]
05. Diabolical Masquerade – Nightwork [1998]
06. Dissection – The Somberlain [1993]
07. Dissection – Storm Of The Light’s Bane [1995]
08. Edge Of Sanity – Unorthodox [1992]
09. Emperor – In The Nightside Eclipse [1994]
10. Entombed – Clandestine [1991]
11. Eucharist – A Velvet Creation [1993]
12. Immortal – Pure Holocaust [1993]
13. Judas Priest – Painkiller [1990]
14. Mörk Gryning – Tusen År Har Gått [1995]
15. Marduk – Opus Nocturne [1994]
16. Mayhem – De Mysteriis Dom Sathanas [1994]
17. Metallica – Ride The Lightning [1984]
18. My Dying Bride – The Angel And The Dark River [1995]
19. Sentenced – North From Here [1993]
20. Symphony X – The Divine Wings Of Tragedy [1997]

Och sen kan man förvisso diskutera ihjäl sig med både vänner, läsare och bekanta angående saker som exempelvis att det inte finns en enda Slayer skiva med på listan. Eller hur "Ride the Lightning" kan stå med, men inte "Master of Puppets" . Eller varför inte Naglfar finns med  trots att det är ett av mina absoluta favoritband. Eller varför inte………och varför inte…..

 

Nöjestips i sista minuten!

Av , , Bli först att kommentera 2

Verkligen ute i sista minuten, men detta bjuds det på i Umeå ikväll, 14 april 2012.

OBS!!  Enemy Within har dock tvingats ställa in pga sjukdom.
Aenimus som också är från Skellefteå rycker in och spelar istället!

 Flera av Umeås frekventa hårdrocks & metal djs huserar! 
TC har nyrenoverat och bjuder på en ny bar med en helt ny bardel. Schysst häng, bra stämning & mycket hårdrock & metal utlovas!

Veckans musikmeny V.15

Av , , 3 kommentarer 3

Följande blogginlägg hade en uppstyrd grundidé, men någonstans på vägen förvandlades den till en slags "Låtsnack"-monolog och läses därmed på egen risk.

Som en skivsamlarnörd sedan dryga 20 år sen tillbaka (fy helvete vad tiden bara flyger förbi) så ter det sig ganska naturligt att man sorterar sina skivor i både alfabetisk samt kronologisk ordning för att ha så bra kolla som möjligt. Sedan internets intåg och sidor som Pop.nu och Discogs.com har man även fått möjligheten att katalogisera allting online, väldigt bra speciellt då man med i dag kan piska fram sin smartphone i skivaffären, på skivmarknaden eller exempelvis loppisen för att kolla så att man inte köper på sig en dublett av något man redan har. Trots att jag anser mig ha nästan så gott som full koll på exakt alla skivor som finnes i hyllorna så har det ändå hänt att man antingen köpt på sig en dublett eller helt enkelt inte köpt en skiva i tron om att den redan finns i samlingen. Hur som haver så var det inte riktigt detta jag tänkte ta upp idag utan det var en idé/tankegång som slog mig under förra veckan.

När går det för långt i samlandet och katalogiserandet? 

Ta bara en sån sak som att köpa fyra nya skivor; En skiva som börjar på bokstaven B, två stycken på L och en på S. Att sätta in dessa skivor i hyllorna är rätt ut sagt lite av ett "pain in the ass" då allting i samlingen i slutändan måste flyttas fyra steg framåt. Mest tacksamt i det här läget vore om jag kanske bara koncentrerade mig på att införskaffa ZZ TOPs kompletta diskografi istället, inte mycket mer än någon platta med ZIMMERS HOLE, ZYKLON och ZYKLON-B som behöver flyttas.

Tanken som slog mig förra veckan var: Tänk om man skulle gå så långt att man började bokstavskoordninera sitt musiklyssnande? På måndagar lyssnar man bara på artister/band som börjar på bokstaven M, på tisdagar T osv. Och likt en skolmatsals matsedel skriver ett nytt schema för varje vecka. .Nu vet jag ju att detta skulle bli väldigt tråkigt för att detta skulle innebära att man enligt den svenska kalendern bara skulle kunna lyssna på artister/band som börjar på bokstäverna M,T,O,F,L och S. Inga dåliga bokstäver i sig, men jag skulle nog ändå sakna alldeles för många skivor om detta blev en verklighet. Men hur skulle detta kunna se ut i verkligheten? Nedan följer:

"Veckans musikmeny V.15"


MÅNDAG 9 april 2012
Till morgonkaffet skrålas det med till MANOWARs "Kill with Power" snabbt efterföljt av MERCYFUL FATEs "Desecration of Souls". För att stilla dödsmetall begäret serveras MORGOTHs släpiga "Isolated" direkt efter duschen, detta följt av lite Sundsvalls black metal i form av MIDVINTERs "Dödfödd". Dagen avslutas med  Jørn Landes stämma i MUNDANUS IMPERIUMs "Distant Conglomeration".

TISDAG 10 april 2012
En black metal tisdag med inhemska THORNIUM och TRIUMPHATOR men även norska grannarna TARTAROS och finska THYRANE. TESTAMENTs dödsosande thrashplatta "Demonic"  får fungerar lite som gubben i lådan och röra om i denna gryta av sminkade män. 

ONSDAG 11 april 2012
OLD MAN’S CHILD’s "The Pagan Prosperity", trots avsaknaden av virvel i de snabbare partierna är lagomt dansant för att kicka igång onsdagen. OPETH’s "Orchid" är enligt mig fortfarande bandets bästa, men här kan helt enkelt mycket bero på det gamla AXE-reklam uttrycket "because first impression lasts" . OPHTHALAMIAs "Via Dolorosa", vilken pärla. OTYG "Älvefärd" påminner mig om att det är dags att dammsuga lägenheten (det var min städskiva i min första egna lägenhet och slogs på varenda fredag då mattorna hängdes ut för vädring i sommarsolen). OVERFLASHs "Threshold to Reality" (1994) är/var en skiva som låg jävligt långt före sin tid och är en idag en stor favorit.  

TORSDAG 12 april 2012
t.A.T.U. "200 km/h in the Wrong Lane" (och där var det säkert många som satte morgonkaffet i fel strupe) får fungera som en påminnelse om att det faktiskt existerar annan musik som också är bra vid sidan av hårdrock/metal. TERROR 2000s "Son of a Gun, Daughter of a Slaughter" är en slagdänga än idag. THEATRE OF TRAGEDYs låt "And When He Falleth" innehåller än idag kanske den snyggaste samplingen jag någonsin hört i en låt. Grekerna i THOU ART LORD behöver dustas av lite då och då även om det inte riktigt höll samma klass som de gamla ROTTING CHRIST plattorna. Har man väl dragit in på den mer gotiska banan med THEATRE OF TRAGEDY kan man lika väl slänga in lite klassiskt TYPE O NEGATIVE i mixen. 

FREDAG 13 april 2012
FARMER BOYS, måste ju vara ett av de sämsta bandnamnen någonsin. Inte blir det heller bättre av att bandet ser ut som BACKSTREET BOYS. Musikaliskt så fungerar det dock ypperligt när suget efter något lite mer snällare faller in. FESTERs "Winter of Sin" kanske inte tillhör skaran (även om de traskar på skaren i introt) av världens bästa band, men charmigt är det, och om inget annat så skrämmer slutet på skivan skiten ur en. FINNTROLL, det är fredag och då måste man ta en liten svängom i vardagsrummet. Amerikanska FUNERAL NATION på Turbo Records…oj oj.."Ride with me and you will see, tonight’s the end of christianity". Inte det bästa, men en riktig nostalgitripp. FURBOWL, nuf said. 

LÖRDAG 14 april 2012
LEUKEMIAs "Suck My Heaven" fyller ta mig fan 20 år nästa år och helvete vad jag hatade denna skiva när den släpptes, jävla blockmongo på sång eller? Detta hat förvandlades dock efter ett par år till ren kärlek och den består än idag. Många påstår att LIMBONIC ARTs debut "Moon in the Scorpio" är bandets bästa men vad många inte vet är att de har FEL, "In Abhorrence Dementia" är en av de största juvelerna som kommit från Norges black metal djungel. LORD BELIALs "rosa skiva", det kändes inte värst black metal att köpa en rosa skiva (tryckfel), men helvetes att Backelins sånginsats på denna platta tyvärr var något som aldrig mer upprepades på bandets kommande släpp (jag kan fortfarande få gåshud ibland lyssnandes på denna platta). LOST HORIZON, det bästa som Sverige någonsin pressade ur sig i Power Metal väg. LUCA TURILLI, hur hamnade han här mitt i allt? Lite drakar, prinsessor och svärd passar eventuellt in en lördagkväll.  

SÖNDAG 15 april 2012
SACRILEGE "Lost in the Beauty You Slay" var en platta som i alla recensioner på den tiden bara avfärdades som en halvdan IN FLAMES kopia, men här hade alla recensenter á 1996 fel. En riktig juvel, tillika fortfarande en av mina favoriter, inom svensk melodisk dödsmetall i en tid innan den rena sången äntrade denna genre. Hur skulle det låta om en motorsåg, en traktor, en bandsåg och en grävmaskin spelade dödsmetall? Jo, det skulle låta som SEANCE "Saltrubbed Eyes" plattan, jävligt bra med andra ord. SENTENCED "Amok", en skiva som för många dödade bandet men för mig öppnade det en ny värld för musik utanför den extrema metallen. Inte undra på att jag alltid tyckte att låten "Nepenthe" lät bekant då huvudriffet så gott som på pricken är plockad från BATHORYs "Under the Runes". SEPULTURA…"walking these dirty streets, with hate in my mind". Inga droger i dett hushåll, men "Sleep’s Holy Mountain" passar som en perfekt skiva att varva ner efter en veckas slit.

 

Jalometalli Metal Music Festival 2012 nyheter

Av , , Bli först att kommentera 1

Förrutom banden som du kan se här till vänster har nu även följande band släppts till årets upplaga:

 

En fantastisk bokning av ett band som jag aldrig fått nöjet att bevittna live. Teknisk dödsmetall på gränsen till rent vansinne, kolla bara in följande klipp.


 

Norska GEHENNA är ett band som gått från "The Doors"-black metal till melodisk synth-black metal till dödsig black till dagens mer släpiga sound. Kan bli hur bra som helst.

Förrutom ovanstående band så får Speed/Power metal-fans en dos av sin medicin i form av tyska IRON SAVIOUR. Även de inhemska banden UNHOLY, BAPTISM, WANDERING MIDGET och FROM THE VOID är klara. 

www.jalometalli.net

Mer SCORE nyheter

Av , , 1 kommentar 4

Som jag skrev redan tidigare så sätter NorrlandsOperan upp en ny uppsättning med spelmusik i april i år (Läs tidigare inlägg här).

Nedan följer ett pressmeddelande som släpptes idag (3/4-2012):
———————————————————————————————————-
NorrlandsOperans Symfoniorkester hyllar världens bästa spelmusik i Score!

Musik från The Legend of ZeldaCommodore 64Super Mario Galaxy och flera andra spel står på programmet när NorrlandsOperans Symfoniorkester än en gång stämmer upp i en teve- och datorspelskonsert! Dirigerar gör Charles Hazlewood och konferencier är Orvar Säfström.

Score är en hyllning till spelmusiken, helt i sin egen rätt. Musikälskare kan luta sig tillbaka och njuta, spelentusiaster kan svepas med i ljuva spelminnen.



- Förra gången vi gjorde detta grät vuxna män öppet i vårt Commodore-medley, helt utan ljusshow eller flimrande bildspel. Se till att ta med er näsduk den här gången! hälsar Orvar Säfström till publiken.

Förra gången var allså Settings 2009, en oförglömlig konsert som lockade en delvis ny publik till NorrlandsOperans konsertsal. Det var en stor upplevelse många besökare, men också för musikerna på scenen.



-"Det här är första gången i hela mitt yrkesliv som jag känt mig som en rockstjärna" berättade en rörd violinist för mig efter den sista konsertens dundrande applåder, extranummer och sju, åtta inrop, minns Orvar Säfström.

I slutet av april är det alltså dags igen, två konserter som med sannolikhet kommer att bli utsålda inom kort.

Här är några spel vars soundtrack spelas under konserten: The Legend of ZeldaClassic Nintendo (Super Metroid, Star Fox, Super Mario Bros)Shadow of the ColossusCommodore 64Super Mario Galaxy, Uncharted 2 och Bioshock 2.

Publiken är välkommen att stanna kvar i baren efter konserterna. Under lördagkvällen kommer lokala spel- och nöjesprofiler att vara DJ:s där. En är i dagsläget bekräftad, spelskribenten Michael Gill!

Dirigent: Charles Hazlewood
Presentatör: Orvar Säfström
NorrlandsOperans Symfoniorkester

NorrlandsOperan är ett scenkonsthus i Umeå som rymmer egen symfoniorkester, opera, dans, musik och konst samt egna verkstäder och ateljéer. I verksamheten ingår också festivalerna MADE och Umeå Jazzfestival samt turnéer och samarbeten på olika håll i regionen, nationellt och internationellt. www.norrlandsoperan.se
———————————————————————————————————————

Tack vare Magnus Mikaelsson (Marknadschef) på NorrlandOperan kan nu även Blashyrkhbloggen exlusivt gå ut med den kompletta setlisten för dessa två magiska aftnar som äger rum 20/4 och 21/4. Håll till godo!!

Konsertprogram SCORE, Umeå, 20/4-21/4, 2012:

  • - The Legend of Zelda (lång svit med musik från flera delar i serien)
  • - Classic Nintendo (bl a Super Metroid, Star Fox, Super Mario Bros)
  • - Shadow of the Colossus (ny musik, nytt arrangemang)
  • - Commodore 64 (ny musik)
  • - Super Mario Galaxy
  • - Uncharted 2
  • - Bioshock 2
  • - Final Fantasy IX
  • - Mafia II
  • - Killzone 3
  • - Wizardry

Detta kommer onekligen bli en afton man sent glömmer……..

 

Veckans lokala nyheter i korthet

Av , , 4 kommentarer 1

Marabou + Norrländsk dödsmetall = sant!

Hörnefors dödsmetallarna DAEMONICUS har äntligen lyckats landa en deal med den svenska chokladtillverkaren. Detta betyder i sin tur att alla bandets tidigare utvågor kommer att släppas på nytt med en ny logotype.

För att nå ut till en bredare publik har även orden "Death" och "Dead" strukits ur bandets låttitlar och lyrik. Istället kommer vi att få höra låtar som: "Welcome the Daim", "Swarm of Daim" och "Baptism of the Daim".

AC4 blir AC666

Umeås Hardcorepunk legendarer AC4 säger sig ha lessnat på hardcore och har bestämt sig för att satsa fullt ut på primitiv black metal i stuk med tidiga Darkthrone. Detta innebär även att bandet döper om sig till AC666.

LESRA sadlar om till ARSEL

För ett tag sedan råkade gitarristen Jakob Arevärn spela ett av bandets riff baklänges och ur detta föddes idéen att stöpa om bandets hela repertoar. Låtarna har börjats repas in baklänges och det låter enligt utsago: "brutalare än någonsin".