Kategori: Recensioner

Blashyrkh Recensioner: Astrophobos-”Arcane Secrets”

Av , , 4 kommentarer 2

 

———————————————————————————————————————-

Artist: Astrophobos
Skiva: Arcane Secrets
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 16min, 30 sek.
BETYG:  7 / 10

ASTROPHOBOS är ett black metal band från Stockholm som bildades 2009 och debuterade med "Arcane Secrets" 2010. Enligt bandets biografi hittas den mesta inspirationen från den svenska och norska black/death metalscenen från nittiotalet och för en gammal stofil som jag som fortfarande sitter fast med ena foten i nittiotalet låter ju detta helt fantastisk. Men hur mäter sig då ett relativt ungt (läs:nybildat) band sig med sina förebilder?

Jag är tacksam över att bandet valde att skicka ett exemplar av sin CD (limiterad till 500 ex.) till Blashyrkhbloggen, för det här är verkligen musik som enligt mig tillhör den av bästa sort. Alla mina försök till att inte låta en nostalgisk känsla ta över känns lönlösa då till och med omslagsilden på "Arcane Secrets" tar mig tillbaka till en höstig dag i Haparanda 1995, då mitt gamla band (TWILIGHT) bestämde sig för att använda sig av exakt samma bild (eller åtminstone väldigt snarlik) till att pryda debut-demot med (fast då var det kassett som gällde). 

Band av ASTROPHOBOS karaktär läggs i dagens metalscen ofta per automatik i kategorin "Hyllnings-band", vilket jag ärligt talat inte riktigt förstår? Ok att bandet valt att spela en form av Black Metal (slingblack) som hade sin storhetstid under nittiotalet, men det behöver ju inte betyda att det enbart är ment som en hyllning? Killarnas val av att spela en subgenre som genomsyrade så gott som alla No Fashion Records och Invasion Records släpp under nittiotalet är för mig bara ett tecken på utmärkt musiksmak och inget annat. "Arcane Secrets" är ingen fullpott, men bjuder däremot på riktigt trevlig melodisk slingblack som för tankarna till band som DISSECTION, SACRAMENTUM ,VINTERLAND och många andra, detta dock utan att för dess skull låta som karbonkopior av nämnda band. Att spela slingblack och inte bli anklagad för stölder av diverse melodier och bisvärms-riff är tämligen nära på ett omöjligt uppdrag (alltid är det någon som tycker att något låter lite för likt något annat).
"Arcane Secrets" har gett mig mersmak och jag ser verkligen framemot att höra vad bandet kommer att koka ihop till sin kommande fullängds-debut (smakprov). Så länge de inte böjer sig för frestelsen att låta som så gott som alla andra black metal band á 2000-talet (antingen skall det gå snabbt som bara fan, eller så skall det vara svårt och antikosmiskt som fan) och behåller den underbara kärnan av svensk/norskt nittiotal är jag helt säker på att skivan kommer att få sig en välförtjänt plats i skivsamlingen. Insvept bland allt godis som No Fashion Records och Invasion Records förgyllde världen med i en tid då Christer Sjögren stod för skönsången och metalbanden enbart koncentrerade sig på att skrika, skräna och growla. 

Så surfa över till bandets hemsida och beställ dig ett exemplar av "Arcane Secrets", eller ta dig först en provlyssning via Spotify och surfa sedan in och köp skivan innan den tar slut.

 http://www.astrophobos.com
Astrophobos@Spotify

 ———————————————————————————————————————- 

Blashyrkh Recensioner: Colossus

Av , , Bli först att kommentera 0


———————————————————————————————————————-
Artist: Colossus
Skiva: Spiritual Myiasis
Genre: Progressive doom/post-hardcore
Utgivningsår: 2011
Bolag: Dark Matter Records
Låtar: 3 | Speltid: 18min, 33 sek.
BETYG:  7 / 10

COLOSSUS hade den goda smaken att höra av sig till Blashyrkhbloggen och fråga om intresset fanns för att recensera bandets senaste alster i utbyte mot ett exemplar av EP’n. Utan att tveka fick bandet svaret ja. Det är saker som detta som ibland gör det extra roligt att driva en blogg som denna. Jag gör inte detta för pengar, hade jag gjort det så hade jag legat på ett stort minus, jag har nämligen ingen lön utan snarare bara utgifter;) Men jag driver denna blogg enkom av kärleken till musiken och allt runt omkring det så jag klagar inte det minsta. Som skivsamlare är COLOSSUS EP’n välkommen och kommer att få sig ett bra hem, mellan CLAWFINGERs "Deaf Dumb Blind" och COMECONs "Megatrends in Brutality" i CD hyllan. Nu får det vara färdigsvamlat, raskt över till recensionen av "Spiritual Myasis".

——————————


COLOSSUS härstammar från Stockholm och EP’n "Spiritual Myiasis" visade sig bli svårare att recensera än jag trott vid första anblick/lyssning. Detta på grund av det varierande materialet på EP’n, det känns tyvärr lite som att bandet inte riktigt bestämt vilken riktning de skall ta med sin musik.
Inledande spåret "Parasite"  är banne mig en tio-poängare, och även anledningen till det relativt höga slutbetyget för denna produkt. "Parasite" för tankarna till Franska GOJIRA, med sitt smått progressiva gung och en sång med fantastisk inlevelse. Efterföljande spåret "The Gnawing" fortsätter förvisso i samma stuk men har inte riktigt samma punch och hitfaktor som inledande spåret.
Avslutande spåret "Eternal Return" är det största frågetecknet på denna utgåva, det är inte en dålig låt utan en mer klassisk stoner/doom dänga som tyvärr känns malplacerad i sällskapet av de två första låtarna som bjuder på ett mycket mer progressivt sound. Låten "Parasite" kommer onekligen att få en plats i min lista över 2011 års bästa spår, nu kan jag inte annat än att hoppas och önska att bandets kommande material drar åt detta håll. För mer av denna vara skulle jag mer än gladeligen vilja höra i framtiden.

 http://www.colossus.se

 ———————————————————————————————————————-

 

Blashyrkh Recensioner: The Project Hate MCMXCIX

Av , , 2 kommentarer 1


———————————————————————————————————————-
Artist: The Project Hate MCMXCIX
Skiva: Bleeding The New Apocalypse
Genre: Bra jävla metal helt enkelt!
Utgivningsår: 2011
Bolag: Season of Mist
Låtar: 6 | Speltid: 66min, 6 sek.
BETYG:  9.5 / 10

3 veckor, 12 lyssningar, stereo, hörlurar, i soffa, på buss, på Ica och Konsum.
Först nu känner jag mig nog inlyssnad och säker för att avkunna en dom. 

Till att börja med så skall jag inte sticka under stolen med att jag varit ett stort fan av THE PROJECT HATE MCMXCIX (härefter refererad till som TPH) sedan mitten på 2000-talet ungefär. Förvisso så var jag inte obekant med bandet innan, utan debuten "Cybersonic Cyberchrist" (2000) och "When We Are Done, Your Flesh Will Be Ours" (2001) var två album som kunde höras på diverse fester i min gamla hemstad Luleå. Men av någon anledning så föll TPH i glömska kort efteråt och återupptäckten av bandet skedde inte förrän just kring släppet av "Armageddon March Eternal – Symphonies of Slit Wrists" (2005).

Det skedde en del saker i TPH lägret innan inspelningen av "Bleeding The New Apocalypse" (2011), bandets sjunde fullängdare, och den största skillnaden från bandets tidigare alster är bytet av sångerska. Svenska Jo Enckell som figurerat med sin skönsång på bandets fyra senaste alster ersattes med Portugisiska sångerskan Ruby Roque (ex. Witchbreed), en dam med ett helt annat sångregister än det vi tidigare varit vana med hos TPH. Även Tobben Gustafsson (Vomitory, Torture Division) värvades som trummis, ett bra drag.

Kanske dags att sluta svamla och skriva något om recensionsobjektet. Hur låter då detta nya TPH?

Jag kan ju börja med att proklamera att TPH absolut inte är något för alla, det krävs en hel del från lyssnaren. TPH skapar något eget, en stil som är svår att placera i ett endaste generellt fack. TPH’s musik är byggt på ett fundament av döds metall, men istället för att vara en envånings villa så skulle man snarare kunna säga att TPH är ett femvånings höghus. Förrutom dödsmetall så finner vi industriella influenser, fantastiskt thrashiga riff, en aning drum’n’bass, men framför allt en tyngd i musiken som är makalös. Tyngden hörs inte bara i den fantastiska produktionen, signerat Dan Swanö, utan även om tempot stundtals höjs så tappar musiken aldrig tyngd utan maler helt enkelt på, på ett sätt som bara TPH kan.
Dödsmetallens svar på Tom Jones*, Jörgen Sandström, gör ett fantastiskt jobb och visar än en gång varför han av många anses som världens bästa growlare. Nyförvärvet, Ruby Roque’s, kraftulla pipa kändes vid första anblick lite skrämmande, men efter ett par varv med plattan så insåg jag genidraget av att plocka in denna tös.

Inget som bandet har gjort hittills har kunnat rubba 2003-års "Hate, Dominate, Congregate, Eliminate"  från förstaplatsen på prispallen, men nu har det banne mig hänt. "Bleeding The New Apocalypse"  har i sin helhet en helt annan dynamik än bandets tidigare alster och jag kan faktiskt för första gången inte göra annat än att hålla med bandets grundstomme och skapare, Kentha Philipson, om att detta är den bästa skivan som THE PROJECT HATE MCMXCIX gjort. Detta är en fantastisk resa, på 66 minuter och 6 sekunder, där man automatiskt sveps med, anknäbben åker fram och det är praktiskt taget omöjligt att inte sitta och gunga med huvudet på ett gillande maner. En del av riffen på skivan är så pass jävla tuffa att många av de största riffmakarna inom dagens metall förtjänar att ställa sig i skamvrån och ta lärdom härifrån.

Nu hoppas jag bara att folk får upp ögona för detta band på allvar, förhoppningsvis så innebär bytet till bolaget SEASON OF MIST att bandet och skivan får den spridningen och marknadsföringen de förtjänar.

http://www.myspace.com/theprojecthate

 

*Nu referar jag till Tom Jones gyllene pipa och inget annat.

———————————————————————————————————————-

Blashyrkh Recensioner: Dolmen

Av , , 4 kommentarer 2


———————————————————————————————————————-
Artist: Dolmen
Skiva: Anhelos Ancestrales
Genre: Symphonic Folk / Power Metal
Utgivningsår: 2011
Bolag: Ancestral Tunes
Låtar: 8 | Speltid: 42,15 min
BETYG:  4 / 10

Comprei um quadro novo para minha sala DOLMEN. Acenda a luz para eu ver melhor Power Metal, vou ligar para o médico. Eu gosta de ver novelas todos os dias, acordo frequentemente ás sete da manhã. Eu tenho um tempo difícil para esse tipo de música, principalmente quando é cantado em português. Mas eu acho que DOLMEN podem atrair fãs de Folk Metal sinfônico misturado com influências de Power Metal. Não é meu copo de chá, DOLMEN porém, se sente um pouco flácido.

 

http://www.myspace.com/dolmenancestral

———————————————————————————————————————-

Blashyrkh Recensioner: Thornium | The Howl

Av , , Bli först att kommentera 1


———————————————————————————————————————-
Artist: Thornium
Skiva: Fides Luciferius
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Soulseller Records
Låtar: 10 | Speltid: 58,36 min
BETYG:  9 / 10

Jag nämnde redan tidigare förra året då jag recenserade THORNIUM’s uppträdande på FORLORN FEST här i Umeå att detta är jävligt bra. Jag får tacka Thyph för att han skickade upp ett exemplar av plattan, nu har jag kunnat spisa alstret för fulla muggar i hushällets samtliga musikapparater.

Nu över till själva recensionen av föremålet i fråga.
Det var en lång tystnad från Mölndalsbaserade THORNIUM mellan debuten "Dominions of the Eclipse" (1995) och 2009-års comeback "Mushroom Clouds and Dusk", men något mer tänker jag inte gå in på detta, vill ni veta mer kan ni googla er fram. "Dominions of the Eclipse" (1995) var en skiva som spisades mycket i pojkrummet kring dess release och jag tycker faktiskt att den än idag håller en viss charm, musikaliskt är den dock ljusår ifrån 2010-års "Fides Luciderius". THORNIUM anno 2010 är ett mycket mer finslipat maskineri och bjuder på black metal i en av de formerna jag gillar bäst, det är rått men även samtidigt välproducerat, men utan att musiken för dens skull tappar någon själ. Musiken låter ’00-tal men har en kärna i ’90-talets black, det bjuds på både rens och melodier tidsvis. IMMORTAL jämförelserna är svåra att undvika, fast detta mest p.g.a Thyph’s Abbath liknande stämma och frasering. Det här är helt enkelt bra jävla black och trots skivans långa speltid, på nästan en timma, så blir jag aldrig uttråkad utan längtar snarare bara efter en ny platta av samma kaliber.

http://www.thornium.com

———————————————————————————————————————-
Artist: The Howl
Skiva: Skins of Our Backs
Genre: Death/Thrash Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Självsläpp
Låtar:11 | Speltid: 27,50 min
BETYG: 6,5 / 10

Jag brukar i de städer som har en lokal skivbutik kolla mig för ifall de har någon avdelning för lokalproducerad musik och under en snabbvisit till Tornio/Finland med målet att affischera för årets House of Metal festival nappade jag åt mig ett exemplar av Torniobaserade THE HOWL’s självfinansierade debut platta, "Skins of Our Backs" CD 2010. Rent designmässigt så är plattan en läckerbit för att vara självfinansierad, men nu är ju detta inte en modeblogg så låt oss gå rakt på musiken istället.

Inledande spåren "As above…" och "…So below" drar igång plattan på ett jävligt bra sätt, THE HOWL’s sound påminner om någon slags MACHINE HEAD/GOREFEST/SATYRICON hybrid, thrashig döds med rock’n’roll attityd och det gillas starkt, jag skulle kunna dra paraleller till lokala LESRA’s gamla sound samt PLECTOR, men THE HOWL har mer spår av rock’n’roll i sin musik jämfört med dessa lokala akter. Jag måste tyvärr säga att "Skins of Our Backs" stagnerar en aning efter de 4 första spåren för att plocka upp sig igen mot det absoluta slutet, låtarna vill inte riktigt fastna eller sätta, kanske p.g.a att skivan känns lite spretig genremässigt. Om THE HOWL skulle ha mer material i stuk med de två inledande spåren så tror jag nog inte det skulle dröja länge innan ett bolag snappar upp dessa gossar (därmed inte heller sagt att de inte kan få napp med detta släpp), men just nu känns tyvärr plattan i sin helhet aningen för spretig i sin struktur. Jag kan höra att THE HOWL vill väl, men ojämnheterna i stuket och stilen på låtarna drar tyvärr ner helhetsbetyget för min del. 

http://www.the-howl.net

THE HOWL – "As Above…, …..So Below" Live at The Blues Station, Tornio, 2010

Veckans Recensioner V.23

Av , , 3 kommentarer 0


———————————————————————————————————————-
Artist: Diamanthian
Skiva: Arcana Doctorina
Genre: Death Metal
Utgivningsår: 2009
Bolag: Ossuary Industries
Låtar: 9 | Speltid: 46,35 min
BETYG: 366/666

DIAMANTHIAN, namnet får mig att tänka på ett uselt power metal band eller kanske rent utav något uselt black/gothic band från Portugal med minst två brudar i uppsättningen. Som tur är så är det bara namnet som suger när det kommer till detta Engelska gäng som utövat sin musik sedan 1999. Detta är dock mitt första möte med bandet och via Metal-Archives får jag lära mig att loggan är designad av ingen mindre än Jeff Walker (vet inte vem det är?, klicka här), det är ju lite creddigt om inte annat.

Trots bandnamnet DIAMANTHIAN så är bandet mer av en kolbit som eventuellt med tids nog förvandlas till just en diamant. Produktionen på plattan är mer GROV SNUS än ETTAN och detta är enbart något som jag tycker är till bandets fördel i.o.m att vi snackar om skitig, gungig old-school döds utan att för dess skull försöka vara "Old-School" old-school (vi snackar inte AUTOPSY döds). Jag drar mycket paraleller till tidig ’90-tals döds under tiden jag lyssnar på "Arcana Doctorina" men kan inte riktigt sätta fingret på vilket band (kanske tidiga CANNIBAL CORPSE?) jag skulle kunna referera till som förebild, låtom oss säga iaf att det påminner mig mer om den tidiga Florida dödsen än den skandinaviska. Nej, det här rekommenderas absolut till dig som inte kräver att din dödsmetall har en krisp och kristallklar produktion utan klarar av den nakna sanningen utan allt för mycket triggar, studio-klippa-klistrande etc.

 

http://www.myspace.com/diamanthian

———————————————————————————————————————-
Artist: Istapp
Skiva: Bleking
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Metal Blade
Låtar: 10 | Speltid: 37,57 min
BETYG: 550/666

ISTAPP, jag säger det igen ISTAPP. Det är så löjligt så att det nästan blir tufft (jamen, kan man heta KVIST så varför inte ISTAPP?). Lirar man black metal så skall man ha ett namn som osar black metal och vad är inte mer black metal än en istapp?
Jag är relativt 100% säker på att bandet startade som ett komplett skämt men det visar sig att grabbarna råkade ta sig lite längre än vad de eventuellt tänkt, detta i form av ett skivkontrakt med det välkända bolaget METAL BLADE. Från att för ca. fem år sen skrattat åt bandets debutdemo "Må Det Aldrig Töa" (2005) med fantastiska låttitlar så som "Förevigt minusgrader", "Må det aldrig töa" och "I väntan på den absoluta nollpunkten" samt "fantastisk" lyrik (citerat här nedan) så förvånas jag faktiskt lite av att jag fem år senare faktiskt sitter och recenserar en fullängdsdebut på fullaste allvar.

"En hisnande färd ibland kottar och barr
hör ett mystiskt och underligt knarr
jag träffas i ögat av taggig ond gren
stupar tvärt emot spetsig sten
på stubbe jag vilar mig blott en sekund
plötsligt så slängs mot mig boll så rund
faller på knä, till min gud jag ber
vänder mig om och till min fasa jag ser

Snö, snö, kalla flingor landet styr
Snö, snö, stormen tilltar snön den yr"

[Lyrik: Istapp-"Snö]

Detta är banne mig bra skit (förutsatt att man har humor nog att acceptera de inte så fullt seriösa texterna) och för er som ev. läst mina tidigare recensioner så är jag en "sucker" för ´90-tals soundet och det är vad denna skiva besitter. Skivan innehåller även en bra variation i låtmaterialet, ta t.e.x en låt som "I väntan på den absoluta nollpunkten", jag kan inte annat än att konstatera att refrängen på den låten är antingen en "spoof" eller en hyllning till VINTERSORG (jag väljer att tro på det sistnämnda) eller varför inte låten "Köldens Union" som helt sonika stundvis i sina melodier påminner om något från DISSECTION’s "Reinkaos" platta.
Nej, det är bara att konstatera att Mordechai von Renvaktar & co spelat in en både underhållande och lyssningsvärd debutplatta.

http://www.myspace.com/istapp

———————————————————————————————————————

Veckans Recensioner V.22

Av , , Bli först att kommentera 2


———————————————————————————————————————-
Artist: Withershin
Skiva: The Hungering Void
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Canonical Hours
Låtar: 3 | Speltid: 15,14 min
BETYG: 555/666

Stockholmsbaserade WITHERSHIN har fastnat i ’90-talet med sin musik och jag fullkomligt ÄLSKAR det!!! 1990-talet gav oss enligt mig det bästa som producerats inom black, death & black/death metal. Det här är inte mitt första möte med WITHERSHIN men däremot så fastnade jag inte riktigt för deras fullängdsdebut "Ashen Banners" (2008), riktigt varför vet jag dock ej, måste nog efter att ha lyssnat på denna nya EP ge skivan en till chans. WITHERSHIN’s musik skulle väl närmast kunnas jämföras med band så som tidiga DISSECTION, dagens WATAIN och diverse andra band som fortfarande rotar sig i den s.k "sling black/dödsen" från ’90-talet. Nej, detta är banne mig satans bra och det enda frustrerande är att detta enbart är en EP på 15 minuter, men det får mig att längta efter en ny fullängdare desto mer.

http://www.myspace.com/withershin

———————————————————————————————————————-
Artist: Fleshgod Apocalypse
Skiva: Mafia
Genre: Technical Brutal Death Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Willowtip
Låtar: 5 | Speltid: 23,57 min
BETYG: 500/666

FLESHGOD APOCALYPSE spelar teknisk döds av den nya skolan. Jag var till en början villig att avfärda bandet som bara ett till band i skaran av teknisk dödsmetall som satsar på enbart teknikalitet som i sin tur leder till avsaknad av substans i låtskrivandet. Till min förtjusning så  gav jag dock denna EP en ärlig chans och det är jag glad över för att detta tillhör nog toppskiktet av band i denna genre, att skriva låtar verkar vara prio#1 för FLESHGOD APOCALYPSE och sen att de är duktiga musiker får man liksom på köpet. Öppnande spåret "Thru Our Scars" chockar t.o.m med partier av rensång inbakat på ett väldigt bra sätt i den annars så brutala käftsmällen som bandet serverar. Vad många av dagens band i denna genre gör är att baka in metal-core liknande element, men som tur är så ansluter sig inte FA till denna skara. Som lite grädde på moset så river bandet även av en väl framförd cover-version av AT THE GATES klassiska "Blinded by Fear". 5 låtar på ca. 24 minuter är alldeles lagom och perfekt när det kommer till band som FLESHGOD APOCALYPSE, jag tror inte att jag skulle palla av att lyssna på ytterligare 20 minuter utan att riskera att bli uttråkad. Nog för att den avslutande titellåten "Mafia" hade kunnat strykas för att den består enbart av tråkigt och meningslöst piano-plinkande. 

http://www.myspace.com/fleshgodapocalypse

———————————————————————————————————————

Veckans Recensioner V.21

Av , , 1 kommentar 2


———————————————————————————————————————-
Artist: Aeon
Skiva: Path of Fire
Genre: Death Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Metal Blade Records
Låtar: 11 | Speltid: 41,48 min
BETYG: 616/666

Det kommer som en föga överraskning att AEON infriar varenda liten förhoppning som jag haft inför nya alstret "PATH OF FIRE". Egentligen behöver jag inte skriva mer än att AEON är världens mest underskattade dödsmetallpluton. Nej, vet ni vad? Det är exakt vad jag väljer att göra. Jag hänvisar ALLA att bege sig till sin närmaste skivbutik för att införskaffa sig ett exemplar av just nämnda skiva. Om ni inte litar på mitt omdöme så tycker jag att ni skall trycka HÄR och höra hur rätt jag har.

http://www.myspace.com/aeon666

———————————————————————————————————————-
Artist: Al-Namrood
Skiva: Estorat Taghoot
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Shaytan Productions
Låtar: 11 | Speltid: 56,08 min
BETYG: 113/666

Black metal från Saudiarabien, inget man hör på RIX MorronZoo direkt, eller för den delen inget jag någonsin hört förresten. Jag har hört metall från så gott som alla världens håll men detta är mitt första möte med Saudiarabien som enligt Metal-Archives har hela 11 metallband. Mina förhoppningar var inte speciellt stora innan jag hörde denna platta i.o.m tidigare möten med band från mellanöstern. Det banden från mellanöstern ofta gör är att inkorporera element från deras folkmusik, ungefär som många av banden i de nordiska länderna etc. gör. Problemet där är dock att "Arab-musik" (inget illa eller rasistiskt menat) är bland det värsta jag vet, det låter fruktansvärt illa i mina öron. Nej, detta var verkligen inget för mig förrutom att jag tycker att det är härligt att det verkligen verkar finnas metalband från alla världens håll och kanter.

http://myspace.com/alnamrood

———————————————————————————————————————-
Artist: Mastifal
Skiva: Intermundia
Genre: Thrash/Groove/Death Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Self-released
Låtar: 12 | Speltid: 60,46 min
BETYG: 267/666

För 10 år sedan drev jag ett webzine där jag under en kort tid hade en sektion där jag letade upp intressanta band från udda länder och presenterade de som "Månadens Band". Och för ungefär 10 år sedan så kom jag i kontakt med just MASTIFAL från Argentina. På den tiden lirade bandet skitig och charmig thrash i tysk anda och jag blev så pass charmad att jag till slut satt hemma med inte bara skivan, "Holocausto Mental", utan även en t-shirt från bandet (som för övrigt är den fulaste tröjan i min ägo). Det skulle dröja tre år tills jag hörde bandet igen och det i form av följande video, bandet hade bytt stil till en mer dödsmetall influerad thrash som faktiskt föll mig i smaken. Nu, sju år senare möter jag än en gång bandet med nya plattan "Intermundia" och än en gång så har bandets sound ändrats och tyvärr inte till det bättre. Det är ett rätt så skönt groove i många av bandets låtar men jag kan även skönja lite metalcore influenser och det faller mig tyvärr inte riktigt i smaken. Men jag tycker ändå att ni skall ta er en tur till bandets MySpace och kolla om det faller er i smaken.

http://myspace.com/mastifal

———————————————————————————————————————-

Veckans Recensioner V.19

Av , , Bli först att kommentera 0


———————————————————————————————————————-
Artist: Danko Jones
Skiva: Below the Belt
Genre: Rock/Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Bad Taste Records
Låtar: 11 | Speltid: 40,10 min
BETYG: 455/666

Första gången jag såg namnet DANKO JONES var på Hultsfreds-festivalen 2001. Den mannen vet hur man gör reklam för sig själv, vart man än vände huvudet så såg man minst två affischer med mannen i fråga. Klart som fan man blev nyfiken, nu kommer jag dock inte ihåg om jag var och kollade in showen eller om jag satt fast i ett jobbpass. Nio år har gått sedan namnet DANKO JONES etsade fast sig i mitt huvud och jag är långt ifrån en expert på allt DANKO relaterat, han lirade på HOUSE OF METAL 2009, han skriver en underhållande krönika i CLOSE-UP etc. Vad gäller tidigare skivor så är det låtar som "Lovercall", "Sticky Situation" och "She’s Drugs" som jag tänker på när jag tänker på DANKO JONES. Jag skulle ändå vilja påstå att "Below the Belt" är en skiva som är mycket lättare att ta till sig som en helhet jämfört med tidigare alster där jag som sagt enbart kommer ihåg enstaka låtar. "Below the Belt" är fylld med gungig lättsmält rock på gränsen till punk, med andra ord inte värst mycket metal här inte. Men som ett fan av gammal punk så köper jag detta med hull och hår, tankarna svävar iväg till MISFITS, VOLBEAT, TIGER ARMY etc. under skivans gång och jag misstänker att denna skiva kommer att snurra en hel del i bergsprängaren under sommaren 2010.

http://www.myspace.com/dankojones

———————————————————————————————————————-
Artist: Royal Jester
Skiva: Night is Young
Genre: Power Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Scarlet Records
Låtar: 10 | Speltid: 43,23 min
BETYG: 111/666


ROYAL JESTER låter Schlager och "cheese". Om fordonsraggarna på tiden då jag gick gymnasiet hade lyssnat på hårdrock istället för E-type hade nog detta hörts ur bilarna eller om Bumbibjönarna skulle behöva en ny titelmelodi skulle man kunna välja och vraka fritt från denna skiva. Missförstå mig rätt, jag gillar en hel del power metal MEN "Night is Young" erbjuder ingenting, och då menar jag INGENTING nytt till en scen som redan består av alldeles för mycket kopior av kopior av kopior osv. Det är absolut inget fel i musicerandet på skivan, dock känns musiken alldeles för själlös och studio-klipp-och-klistrad, vilket just kan vara en stor anledning för att det enda intrycket jag får av skivan är att om det fanns en fabrik som tillverkade power metal (POWER METAL AB) så är det detta som skulle komma ut ur maskinerna. ROYAL JESTER är ett ungt band och "Night is Young" är på så vis en passande titel i och med att det absolut finnes potential i detta gäng om de jobbar med att försöka bryta sig lös från alla klyschorna inom dagens power metal och jobba med att hitta en egen identitet/sound. 

http://myspace.com/royaljestermetal

———————————————————————————————————————-
 Artist: Darkthrone
Skiva: Circle The Wagons
Genre: Punk/Metal (NWOBHM)
Utgivningsår: 2010
Bolag: Peaceville Records
Låtar: 9 | Speltid: 40,44 min
BETYG: 333/666

Kungörelse: DARKTHRONE är ett av världens bästa band.
Det är därför jag med en liten tår i ögat insett att jag nu är tvungen att säga adjö till något som en gång varit så fantastiskt, tiderna ändras och så gör även musiken.
I DARKTHRONE’s fall så började övergången från världens bästa black metal till punkig heavy/black redan sakta med 2006-års "The Cult Is Alive" och har med följande släpp lett till att black metallen är helt raderad från bandets repertoar till förmån för den skitiga ’80-tals doftande blandningen av heavy metal och punk. 
Jag kan inte sticka under stolen med att jag tycker att Herr Fenriz & Herr Culto är ett radarpar som verkar ha djävulskt roligt när de skapar sin musik och det är även ingen tvekan om att de har en skön självdistans (ta bara och läs följande seriestrip, så förstår ni vad jag menar). Men är detta verkligen något jag gillar är den stora frågan?
Svaret är både JA och NEJ, jag sörjer bortgången av ett band som gett mig "A Blaze in the Northern Sky", "Under a Funeral Moon", "Transylvanian Hunger" , "Panzerfaust" och "Goatlord" men gläds i samma veva över ett band som skiter i alla trender och bara gör exakt det som faller de in. "Circle of the Wagons"…oooops! "Circle The Wagons"  (sitter med skivan i bakgrunden medans detta skrivs och riffet osar CELTIC FROST) är en charmig liten sak, dock är jag inte än övertygad över "nya" DARKTHRONE och väljer därför att betygsätta skivan med ett medelbetyg.

http://myspace.com/officialdarkthrone

———————————————————————————————————————-

Veckans Recensioner V.18

Av , , Bli först att kommentera 1


———————————————————————————————————————-
Artist: Sadist
Skiva: Season in Silence
Genre: Progressive Death Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: Live Global / Scarlet Records
Låtar: 12 | Speltid: 46,34 min
BETYG: 500/666

Ända sedan urminnestider så tänker jag på Italienska SADIST som ett band som velat stå utanför ramarna av det som är "normalt" inom extrem metall, ja eller om vi nu kan kalla 1991 för "urminnestider". Men det jag vill ha sagt är att bandet i fråga alltid inkorporerat udda inslag i sin musik. År 2000 så tog sig SADIST lite för mycket vatten över huvudet och släppte skivan "Lego" vilket för många sågs som ett slut på bandet, skivan är verkligen någon slags urursel form av Metalcore, detta resulterade även i att bandet lade ner sin verksamhet. SADIST är dock tillbaka på marknaden sedan 2005 och detta är bandets andra album sedan katastrofen med "Lego".

Hur klarar sig då SADIST anno 2010 i dagens stenhårda konkurrens?

Jo, det skall jag berätta att det gör de ALLDELES GALANT. Även om SADIST’s musik i dagens läge inte längre känns lika egen och innovativ som den en gång gjorde så har de med "Season in Silence" släppt en alldeles ypperlig progressiv dödsmetallskiva som kan rekommenderas starkt till fans av band så som ATHEIST, DEATH, CARCASS etc. Ut & Köp!!

http://www.myspace.com/sadistribe

———————————————————————————————————————-
 Artist: Under That Spell
Skiva: Apotheosis
Genre: Black Metal
Utgivningsår: 2010
Bolag: War Anthem Records
Låtar: 9 | Speltid: 45,43 min
BETYG: 613/666

Tyska UNDER THAT SPELL är en av de största överraskningarna jag hört på väldigt länge. Känslan jag upplever när jag lyssnar på debuten "Apotheosis" påminner vagt om när jag 2008 hörde Stockholmsbaserade THE UGLY’s debutalster. Varken UTS eller THE UGLY tillför något nytt till scenen men i mina öron så gör det de de skall med sådan precision att jag inte kan värja mig. UTS bjuder lyssnaren på en 45 minuter lång resa bestående av lika delar rå black metal känsla som en känsla av något som dog ut i slutet på 1990-talet (Jag snackar självklart om "sling black/döds" som tagist upp i bloggen tidigare). Ta bara en låt som "Their Last Creation", öppningsriffet ger mig GÅSHUD DELUXE och det låter som att det kunde ha skrivits 1995 lika gärna som i detta fallet 2009/2010. Band som jag kommer att tänka på när jag lyssnar på UTS är NAGLFAR & DARK FORTRESS men ändå inte, bandet har ett relativt eget sound som närmast skulle kunna ses som en potpurri av diverse stilar inom dagens (och gårdagens) black metal .
Nej, ut nu och KÖP FOR HELVEDE!!

P.S: Skivan finnes att beställa från Swedrock för billiga 100 SEK (+frakt).

http://myspace.com/underthatspellblackmetal