Två väldigt egna CANDLEMASS tolkningar denna gång. Bra eller Anus? 

ROLLING STONES har aldrig varit något favoritband direkt, men "Paint it Black" har alltid fallit mig i smaken. Av någon underlig anledning samlade jag på mig så många coverversioner som jag bara kunde finna av  denna gamla dänga en gång i tiden. Det mesta visade sig tyvärr vara rena dyngan, men här nedan presenterar jag dock två versioner som faller mig i smaken.  

Coverkampen går vidare och denna gång inte bara Maiden vs. Maiden, utan även Ancient vs. Ancient (Wisdom) och Powerslave vs. Powerslave. Personligen älskar jag en av dessa versionern och avskyr den andra, vilken som är vilken får ni gissa er till.

En bra cover kan ibland överträffa originalet även om detta kanske inte inträffar så ofta. En dålig cover däremot kan få en att ligga sömnlös om nätterna grubblandes orden: "Varför? Vad hände? Vad tänkte de? Hur gick det till? osv." Självklart (som med all musik) så är det ju en smaksak ifall man tycker att en cover låter bra eller ej. Men vad är mina riktlinjer för en bra cover?

Här är några av de sakerna som jag brukar tänka mest på:

1. Att spela in en cover som låter på pricken som originalet förrutom då just sången är väl ok, men inte speciellt spännande. Snarare bara rätt så tråkigt.
2. Det absolut bästa man kan göra som band då man väljer att göra en cover på ett annat band är att ta låten och försöka arrangera om den så att den får en prägel av det egna bandets sound, utan att för dess skull låta som en helt annan låt.
3. Man är så pass originell så att det knappt alls går att höra att det är en cover överhuvudtaget förrutom på just lyriken som känns bekant.
4. Man lyckas varken med punkt 1,2 eller 3 och helt enkelt misslyckats totalt. 

Nedan följer en demonstration i form av två låtar. Ena låten faller under punkt 2 medan den andra faller under punkt 4. Vilken som är vilken får ni själv avgöra.

[Edit: Titeln på blogginlägget har ändrats till "Coverkampen:" då detta kommer att vara en återkommande kategori]