Funderingarna kring upplägget på följande blogg har varit många men jag tror att jag har allt på det klara nu. Detta blir antagligen en trilogi (eller mer) istället för ett mastodont blogginlägg utan dess like, hoppas det smakar.

Receptet för denna lördagafton som kommer att avhandlas var följande:
3st långhåriga snubbar (svenska män)
1st paket Hiillos Makkara (finsk korv)
1st tub Auran sinappi (finsk senap)
1st drös öl (blandat ursprung)
1st diverse snacks i form av popcorn  & chips
1st sjuhelsikes arsenal av vinylalbum (blandad kompott)

Kvällens tre amigos bestod av Mig, Mats "Möken" Björklund (Midnight Umeå/House of Metal) samt Johan Paulin (VK,Nöjesmagasinet etc.), detta blogginlägg är dock helt skrivet från min synvinkel. Alla åsikter osv. är därmed mina och skall icket beskyllas på mina kompanjoner ifall något sådant skulle bli aktuellt.

En härlig korvtallrik fick bli början på kvällen.

Kvällens första vinyl var inget mindre än klassiska Nocturnus – "The Key" (1990)
Nocturnus var nog ett av de första (om inte det första) Death Metal bandet som använde sig väldigt flitigt av keyboards och ljudeffekter, vilket vid skivans släpp delade folk i två läger, de som var totalt anti mot keyboards i Death Metal och de som välkomnade nya inslag. Själv så tillhör jag skaran som föll totalpladask för denna platta och kan än idag få gåshud av låtar som "Lake of Fire" & "BC/AD".

Kvällens andra vinyl, Burzum – "Anthology" (2008) lockade till mycket blandade känslor, allt från skrattattacker till värkande öron till nostalgitrippar. Själv så fnittrade jag en del samtidigt som jag mindes hur exalterad jag var en dag i Mars 1992 då jag just hade inhandlat Burzum – "Burzum" CD’n på J-Music i Haparanda och såg framemot att få spela upp den för mina vänner i Luleå. Varg "Count Grishnackh" Vikernes är/var inget musikaliskt geni direkt men låtar som "Feeble Screams from Forests Unknown", "War" & "Jesus Tod" från denna samling kommer att spinna i min vinylspelare med jämna mellanrum.

Efter den lilla Burzum-trippen kändes det inte mer än rätt att slå på en av världens bästa Death Metal album, Entombed – "Left Hand Path" (1990). Jag vågar påstå att ifall man inte har hört denna platta så är man banne mig ingen äkta döds-metallare, ett mästerverk helt enkelt som alla i hela världen borde få höra minst en gång oavsett man diggar Backstreet Boys eller Britney Spears.

Incubus – "Beyond The Unknown" (1990)
Icket att förväxlas med poprock bandet Incubus, detta är en riktig juvel inom tidig US döds som tyvärr missats av många. Vilket leder mig till att denna platta faktiskt återsläpptes så sent som förra året fast då under bandets nya namn, Opprobrium.
Är du ett fan av US döds a’la Death & Atheist så är detta album ett måste för dig.

Satariel – "Hydra" (2005)
Ett fantastiskt band från mina hemtrakter (Luleå/Boden) som iof sig nu för tiden är utspridda över hela landet, eller vad sägs om Luleå/Umeå/Stockholm/Göteborg.
Satariel började sin karriär som ett Black Metal band i Darkthrone stuk men mycket har hänt under tidens gång. Detta är bandets senaste fullängdare (i väntan på kommande alstret "White Ink", vilket kan dröja med tanke på att 2007 års EP "Chifra" också blev säkert minst ett år försenat), "Hydra" skulle väl dock kunnas beskrivas som en lagomt "poppig" och lättsmält metal-historia där Pär Johansson gått mer och mer från growlandet till en Marcolin Messiah (ex.Candlemass) liknande stil, Messiah som förövrigt gästade på bandets föregående album "Phobos and Deimos" (2002).

Raised Fist – "Ignoring the Guidelines" (2000)
Verkar som att jag ville stanna kvar på hemmaplan åtminstone ett tag till. Raised Fist borde vid det här laget vara ett band som de flesta inom metalsvängen åtminstone har hört talas om. Detta är dock bandets andra platta och är en mycket mer agressiv platta än exempelvis 2006 års platta "Sound of the Republic" som fick Sverige på fall för denna Hardcore/Metal bataljon. "Ignoring the Guidelines" består av 11 spår av arg "In-Your-Face" Hardcore/Metal och rekommeneras att kollas in.

Slayer – "Show No Mercy" (1983)
Att umgås med Mr.Möken en afton och inte få höra Slayer minst en gång vore som att gå på bio och lämna salongen efter halva filmen. Tack vare sin långa karriär så finnes det en hel del gobitar att plocka från när det gäller detta band, dock föll kvällens val på debuten "Show No Mercy" som trots sina fantastiska 26 år på nacken fortfarande känns helt underbar att lyssna på. 
"I Am The Antichrist
It’s What I Was Meant To Be
Your God Left Me Behind
And Set My Soul To Be Free……."

*Slut, del.1*
to be continued……