Etikett: Johan Paulin

Helltrain Releaseparty på Scharinska 8 juni!

Av , , 1 kommentar 1

"HELLTRAIN är den perfekta åkmusiken, och även om inte Scharinska är ett tåg så kan vi väl bara för kvällen låtsas att Scharinska är ett stort rosa jävla ånglok som tar oss alla till ett Rock’N’Roll-party i helvetet!!" // TK Blashyrkh

 Inte mycket att orda om här inte, det är bara att bege sig till Scharinska den 8/6!!

HELLTRAIN på Spotify!

Gratis nerladdning av bandets diskografi!


 

Va!? Vad sa du?

Av , , Bli först att kommentera 3

VKs Johan Paulin publicerade i onsdagens tidning en välskriven krönika om decibelgränser på svenska konserter, "Decibelgränsen är på tok för låg". Och i linje med Johan Paulin ,och tusentals andra på exempelvis Facebook som protesterar mot detta, så tror jag att denna nya sänkning skulle kunna vara lite av en dödsstöt för Sverige som ett lockande festivalland. Jag kommer inte att gå in på några tekniska eller förklarande begrepp om vad denna sänking från dagens 100 dB till det föreslagna 97 dB skulle ha för effekt, dels för att jag inte är kunnig nog och dels för att det finns andra som kan förklara detta så pass mycket bättre. Börja med att läsa Johans krönika så får ni en liten inblick (läs även gärna denna), googla er sedan vidare ifall ni vill läsa mer. 

Däremot så tänkte jag skriva lite personliga reflektioner när det kommer till just volym på konserter, festivaler osv. och för den som inte känner för att läsa längre än hit så kommer slutklämmen redan här:

Det är DIN hörsel och DITT ansvar, se till att skydda den! 


(Bilden har inget med skribenten att göra)

Jag började min musikaliska karriär kring 1991 med att skråla fritt i replokaler på de lokala fritidsgårdarna och på denna tid hade man inte en tanke på det här med hörselproppar. Eller kanske det var så att någon i bandet använde sig av dessa, men vi andra tyckte nog mest att det var rätt så "lame" och säkerligen påtvingat av dennes mamma (smart mamma). Inte heller hade man någon tanke på att ha med sig hörselproppar då man började springa runt på olika spelningar på fritidsgårdar runt om i Luleå, fanns inte på världskartan liksom (lite som med det här att som tonåring ha mössa på sig fast att det är -24 grader ute, lame!). Vi är vanemänniskor och jag som sprungit omkring i otaliga replokaler, konserter, festivaler och föreställningar genom åren har aldrig haft någon större tanke på att skydda min hörsel. Jag upplever helt enkelt att en del av konserten blir förlorad redan med dagens decibelgräns då jag använder mig av proppar (inte provat dyra formgjutna sådana än dock). Med proppar hör man antingen "ingenting" eller så blir allt en enda bufflig sörja. 

Jag har haft tur, riktigt jävla flyt, med min hörsel. Jag har sett många band genom åren som är kända för sin höga ljudvolym. Ta bara MOTÖRHEAD på Corona (Umeå) i slutkanten av 90-talet som ett exempel. Glad i håven glider man in genom ytterdörren och innan jag kliver in i spelningslokalen får jag något stoppat i min hand.
-Oh!, kondomer tänkte jag. 
Men nej, ett paket med sådana gula hörselproppar som tar bort ljudet från scenen ungefär som en rosa rattmuff tar bort kylan från en kall Volvo-ratt. Ner i soporna med skiten! Den enda hörselskadan (dokumenterade) som jag dragit på mig under mitt liv är en liten skada (minimalt nedsatt hörsel i höger öra) och denna är inte ens relaterad till musik utan snarare oförsedda skarpa ljud som det fanns gott om under min tid som värnpliktig på F21. 

Det var faktiskt så sent som 2008 som jag faktiskt började fundera lite mer på, samt använda, hörselproppar och detta i samband med att jag började spela i lokala dödsbandet DAEMONICUS. Sedan dess har jag försökt att vara duktigare på det här med att använda proppar i alla vardagssituationer och lämnar nästan aldrig hemmet utan ett par proppar i fickan. Ta bara en sådan sak som att gå på bio nuförtiden. Under visningen av "X-men: First Class (2011)" satt exempelvis min sambo och höll för öronen mer än en gång under föreställningen och med full förståelse, det var rent ut obehagligt höga metalliska ljud tidsvis. Så om nu denna nya decibelgränslag skulle gå igenom så skall samtlig verksamhet i Sverige granskas och vem vet, i slutändan kanske det blir så att samtliga biobesökare sitter med en hörselslinga för att kunna höra vad som händer på den stora skärmen.

För att avrunda detta långa inlägg vill jag bara vädja till arrangörer att se till att det finns hörselproppar att tillgå på arrangemangen (även om dessa ,oftast gula proppar, inte är optimala så är det iaf bättre än ingenting). Baka in ett par proppar i entréavgiften eller sälj dessa för en symbolisk summa, på så vis har ni i allafall gjort vad ni kan för att folk själv kan ansvara för sin egen hörsel. Finns det proppar på ett arrangemang så finns det inga ursäkter ifall man ådrar sig skador och om du är en person som verkligen vill värna om din hörsel se till att skaffa dig ordentliga proppar. Att försöka få fason på ljudnivåer via en lagstadgning är enligt mig fel sätt att gå och jag känner igen mig i det som Martin Carlsson skriver när han skriver följande ord:

"För några år sedan kom förra sänkningen. Sedan dess har jag och många andra allt oftare delvis eller helt tagit ur öronpropparna så att mer ljud nått trumhinnan. Ett skadligt beteende som man ägnar sig åt bara för att få en kick och öka njutningen där och då. Musik­älskare kan på det viset liknas vid rökare. Om volymen sänks ännu mer kommer användningen av hörselskydd att sjunka ännu mer och förslaget får helt motsatt effekt."
Källa: Expressen

Jag lever med andra ord inte som jag lär, men jag vet åtminstone att jag i slutändan endast har mig själv att skylla ifall jag drabbas av hörselnedsättning eller tinnitus.

Veckans Playlist V.04-2011 -Gästspotifyare

Av , , 1 kommentar 3

VECKANS GÄST: Johan Paulin
INFO: Johan jobbar till vardags med att utsätta sina vänner för konstiga tester i form av att man får sitta med hörlurar och lyssna på korta hemska musikbitar och trumma takten med en trumpinne. Även ett test där man sitter fastspänd med huvudet i ett skruvstäd som registrerar ögats rörelser medans man glor på bilder med hemsk inredning i diverse miljöer samtidigt som man håller takten till en metronom genom att plinka på ett piano har han lurat mig in på. Förrutom detta så är han även recensent för Nöjesmagasinet City samt VK där han även till och från skriver krönikor om allt från Grindcore till Devin Townsends genialitet.

Här har vi en diger lista över vad Johan har att säga om sina låtval "Veckans Playlist":

 Ordered eastward – Hail of Bullets
(…of frost and war, 2008)
Ett av de mest smittande introriffen från 00-talet, tillsammans med ett härligt mellansnack i bryggan av Dan Swanö visar varför Hail of Bullets är så jävla bra.

Raise the gallows – Misantropic
(Insomnia, 2010)
“Arm the homeless, arm the poor. Raise the gallows, go to war!” + D-takt + sktiförbannad Gerda = Umeå-guld.

The face of oblivion – High on Fire
(Blessed black wings, 2005)
High on Fire brukar alltid dra ut sina låtar liite för länge, så även denna. Men med ett sådant introriff och svängigt trumspel kan jag ha överseende med det.

Demon cleaner – Kyuss
(Welcome to Sky Valley, 1994)
Världens bästa stonerband med ett gitarriff som är lika hjärndött som det är briljant.

Catholic in the morning, satanist at night – Powerwolf
(Bible of the Beast, 2009)
Bortsett från den Monty Python-aktiga texten är Powerwolf nog det mest underhållande heavy metal band jag hört på länge. Refränger smittsammare än Pamela Anderssons hepatit och fan så mycket roligare.

And the druids turned to stone – Ayreon
(Universal Migrator pt 1, 2000)
Ska det vara prog-metal ska det vara Arjen Anthony Lucassen. Här med Damian Wilson (ex-Threshold ); en sångare som aldrig låter lika bra som på Ayreon-plattor.

Inhale/Exhale – Nasum
(Inhale/Exhale, 1998)
Världens bästa grindcore med en ovanligt lugn låt, men ack vilken låt! 26:e december borde vara Internationella Gasmask-dagen i Mieszkos ära.

Three times – The haunted
(The Haunted, 1998)
The Haunteds debut är så mycket mer än bara “Hate song”. Denna ”slå-nassarna-på-käften”-dänga t.ex. Finns en version på denna från P3 Live som är helt skoningslös.

Between the demons – Raised Fist feat. Gustav Jorde
(Dedication, 2002)
Jag återkommer alltid till detta samarbete. Kanske den enda riktiga metalcore-låten värd namnet (d.v.s. Metal + Hardcore).

Crying statues of paleness and ice – Sacrilege (SWE)
(Lost in the beauty you slay, 1996)
I skuggan av In Flames fanns Sacrilege som gjorde allt rätt utan att få ett break. Deras två skivor är mästerverk inom den melodiska döds-genren och trummisen och sångaren Daniel Svensson rekryterades senare till just In Flames. De har dock inte tagit tillvara på hans grymma pipa.

Honmonstret (Kvinnan som vägrade dö) – Aktiv Dödshjälp
(Men allting har ett slut, 2010)
Facebreaker/Scar Symmetry-Robban + Tomas från Devian = metallisk kängpunk på svenska? Japp, och det svänger som satan.

When the dead walk the Earth – Gorefest
(La Muerte, 2005)
Ett unikt death-band med en sångare vars fontanell-skakande bröl är lättigenkännligt. Kombinationen av Thin Lizzy-harmonier och ambitiösa arrangemang har aldrig låtit bättre än på deras comebackskiva ”La Muerte”.

Through the belly of damnation – Marduk
(Rom 5:12, 2007)
Bas-riffet 1:05 min in och det efterföljande manglet som sakta byter form till en rak fyrtakt är genialt! Mixningen skvallrar om att det är basisten Devo som stått bakom spakarna.

Claw the clouds – Satariel
(Hydra, 2005)
Boden/Luleås finest har tyvärr aldrig fått den uppmärksamhet de förtjänat och det är bara att hoppas att ”White Ink” ser dagsljus denna sida om Armageddon. Missa inte den härliga gästsången av Lenny Blade (ex-Nominon, ex-Bullet) i sista versen!

World of hate – Exhale
(Blind, 2010)
Nasum-inspirerade? Jo tack, men Exhale är så mycket kvalitét att Örebroarna hade varit stolta över sina småsyskon.

You suffer – Napalm Death
(Scum, 1987)
…but why?

Penis farm – Orphan
(Aborted by Birth, 2008)
Glöm White Stripes, ska det vara en duo med endast två instrument ska det vara New Yorks Orphan. Trummor och superdistad bas är allt som behövs. Skulle kunna vara High on Fires thinnersniffande kusiner.

The interloper – Coldworker
(The contaminated void, 2007)
Jag lever för riffet 0:38 min in. Oh yeah!

Serpents – Vomitory
(Carnage Euphoria, 2009)
Vomitory får på denna låt upp ett driv som skulle göra Bolt Thrower stolta.

Wolf’s blood – Wolf
(Evil star, 2004)
Ett bra riff är ett bra riff är en jävligt bra låt, svårare än så behöver det inte vara.

Disciples of hell – Yngwie Malmsteen
(Marching Out, 1985)
De som anser att Yngwie bara är gitarrunkande (typ jag för 1 år sen) borde lyssna på denna låt. Lökig text men jävlar vilken refräng, för att inte snacka om solona! Southpaw gjorde en grym cover på denna låt för samlingsskivan ”Power from the North” (2000).

Psyklon aeon – Zyklon
(Aeon, 2002)
Omslaget beskriver Zyklon ganska bra; en jävulskt stor tornado av sågklingor som sveper med dig . Missa inte de minimalistiska svajarms-bomberna i början av solot.

Me – Nocturnal Rites
(The 8th Sin, 2007)
Avslappning, post coitus, var det bra för dig? En suverän ballad som verkligen visar vilken magisk röst Jonny Lindquist har. Tjejen som sjunger är faktiskt Carolina Miskovsky, Lisas syrra.

Som en liten bonus,

Sug på den – Just D
(Tre Amigos, 1994)
Helt enkelt för att det är den elakaste jävla disslåt jag hört. Hela texten är en enda lång, kreativ förolämpning, med gästsång av Thåström.

 


Gästspotifyare

JOHAN PAULIN