Etikett: LP

Ginza+vinyl=frustration och missnöje

Av , , 9 kommentarer 1

Jag har under årens lopp skrivit mycket om GINZA i bloggen, och detta alltid med enbart värme och kärlek efter att ha varit en nöjd kund under dryga 20 års tid. Tongångarna är dock idag annorlunda. Ginza har än en gång tyvärr lyckats bevisa att de inte kan leverera vinyler som förhandsbeställs i god tid. 

Det hela började med en beställning av WOODS OF YPRES senaste mästerverk "Woods 5: Grey Skies & Electric Light". Förhandsbeställningen gjordes i väldigt god tid, kanske en dryga månad innan det officiella släppet. Det kändes skönt att ha gjort en förhandsbeställning på en skiva som ändå limiterats till ett visst antal exemplar per olika utgåva. Sen kom då äntligen dagen för releasen, men ingen skiva. Det gick inte bara en vecka, utan flera veckor innan jag till slut tappade mitt tålamod och bestämde mig för att höra mig av till Ginza och stryka min order. Samma dag hittade jag lyckligtvis skivan i NUCLEAR BLAST webshop och en dryga vecka senare hade jag den blåa (limiterad till 100 exemplar) vinylversionen hemma i Umeå. 

Nu är det ju så att jag väntat med att skriva detta inlägg för att jag inte velat döma ut Ginza enbart baserat på en enda beställning som gått fel. Jag kan nu även lägga till en beställning av DODECAHEDRONs självbetitlade till listan av skivor som helt enkelt inte ville hitta sig hem via Ginza. Vid skrivande stund har jag även besökt Ginza dagligen i tre veckors tid för att kolla statusen på vinylversionen av NEKROMANTHEONs "Rise, Vulcan Spectre" (beställd 2102-03-31) med releasedatum 2012-04-27, varje dag har jag mötts av "På väg in". När denna bloggpost publiceras, då kommer jag att ha avbeställt även denna skiva.

Dessa tre ovannämnda skivor är min referensram för beslutet att skriva detta inlägg, lägg därtill faktumet att jag även pratat med fler folk i min umgängeskrets som upplever exakt samma sak. Ginza må stoltsera med ett imponerande stort utbud i deras vinylsektion MEN jag skulle inte rekommendera någon att beställa därifrån så länge det inte står att skivan i fråga finns i lager (till och med då skulle jag nog maila/faxa eller ringa för att dubbelkolla så att varan verkligen finns inne).

Jag kommer inte att sluta handla hos GINZA, men däremot så kommer jag aldrig mer att förhandsbeställa en vinyl därifrån med förhoppningen om att den skall dyka upp. Jag vet att problemen mest troligt inte bara hänger på Ginza utan även på leverantörer som inte håller det de lovar. Mitt bästa tips för att vara relativt säker på att få skivan du söker är att börja handla direkt från bolaget som släpper produkten. 

Äntligen Maiden!!!

Av , , 2 kommentarer 1

Äntligen släpper IRON MAIDEN ett livealbum för de som aldrig fått möjligheten att se bandet live, eller för den som vill återuppleva konserten de besökt.
Eller vänta nu?? Är det inte så att bandet redan släppt ett livealbum tidigare?
Vi undersöker saken med mina nyvunna excel-kunskaper.

Ok, efter att ha gjort detta cirkeldiagram inser jag att läget kanske inte var så illa som jag upplevde det. Bandet har ju ändå spelat i 22 år och med 10 liveplattor i bagaget så betyder ju bara 1 ny liveskiva varannat år i genomsnitt (typ).
[Uppdatering: En vaksam bloggläsare informerade mig om att mina räknekunskaper inte är riktigt som de ska. Det har självklart gått 32 år och inget annat sedan MAIDENs debut släpptes. Detta betyder att en ny liveskiva har i genomsnitt släppts vart 3:e år och inte varannat år som jag påstod ovan.] 
Lägger man däremot ihop antalet samlingsskivor med liveskivor bräcker vi antalet studioalbum rent procentuellt sett, 53% vs. 47%
Men eftersom att jag inte är ett MAIDEN fan mer än att jag klarar mig mycket väl genom att bara äga studioalbumen släppta mellan 1980-2000 så vet jag inte riktigt hur ett diehard fan känner inför faktumet att mellan varje nytt studioalbum så släpps det antingen en liveskiva eller en samlingsskiva. Det måste ju bli små tungt för plånboken, samt en liten känsla om att man köper samma låtar om och om igen. Skall man däremot äga ett endaste livealbum så lägger jag min röst på "Live after Death" (1985).

Operation: Umeå skivmässa HT-11

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Med en limiterad budget på 200 riksdaler visste jag att inga mirakel skulle ske på höstens skivmässa. Men jag drog ändå dit med ett mål som jag visste hade väldigt liten chans till att ros i land.

Målen var:
NAGLFAR – "Sheol" alternativt DIABOLICAL MASQUERADE på vinyl.

Men som väntat sket det sig ganska rejält. I stundens hetta kom jag på en massa substitut på vinyler jag vill ha, men kammande även här noll ("De Mysteriis Dom. Sathanas", "In the Nightside Eclipse" osv."). Det kallas I-lands problem när skivmässan hade mycket att erbjuda men att det mesta redan finns i samlingen hemma. Men helt tomhänt gick jag inte hem utan känner mig rätt så nöjd med mässan ändå. För som sagt så är det lite med skivmässor som med festivaler, gemenskapen och folk man träffar på spelar minst lika mycket roll som själva tillställningen.


HEXENHAUS – "The Edge of Eternity" LP 1990 [Active Records] (mint-condition)
125 riksdaler hade jag inga problem att punga ut för ett fint exemplar av min favoritplatta med HEXENHAUS. Har hittills bara kunnat avnjutas på CD format.


Lite promos (RAM-ZET, TERROR 2000, THE 11TH HOUR, THYRANE och YYRKOON)
Jag är lite klyven när det kommer till just handel med promo CDs, men med min limiterade budget kunde jag inte motstå dessa för ynka 20-lappen styck (samt att jag även ville utöka min redan kompletta THYRANE samling med promo versionen).

Det var vad jag fick med mig från höstens mässa, mer spännande än det blev det inte. Tobbe och METAL FORTRESS var än en gång saknade av fler än bara mig (men jag visste ju att han inte skulle komma denna gång heller). Dock lite som en gubben i lådan damp det ner en efterlängtad CD från METAL FORTRESS i brevlådan idag, detta i form av norska CROWHEADs "Frozen" Digipak-CD 2002.



 

Veckans hundralapp 2011 #1

Av , , Bli först att kommentera 1

"Veckans hundralapp" är tillbaka med ett litet sporadiskt inhopp. Under 2009 körde jag denna i hela 14 veckor i sträck tills jag kände att jag tömt Ginzas förråd på allt värt att äga. Året är nu 2011 och saker och ting har inte ändrats speciellt mycket, men det har dykt upp lite billiga titlar som jag tänkte passa på att tipsa om. "Veckans hundralapp" kommer under året att dyka upp lite sporadiskt när jag känner att det finns saker värda att investera en ynka hundring till.

 


LIVE ELEPHANT – "Speak the Truth or Die Alone" LP 2011 49:-
En riktigt bra platta från Umeås LIVE ELEPHANT för det löjligt låga priset 49:-  Fans av tunggung i Pantera, Crowbar-stuket bör inhandla denna.
*Här skulle det suttit en länk till en låt från plattan, men här måste jag ge lite bakläxa till LE. Ok, det finns samples på Myspace sidan, MEN en ynka hel låt borde kunna gå att finna på internet. Exempelvis på bandets Facebook, Myspace eller Youtube för den delen. Mina sökningar på diverse sidor har endast lett till att jag sett ett gäng elefantförlossningar.*


SERPENT OBSCENE – "Chaos Reign Supreme" CD 2006 10:-
Svensk döds/thrash som manglar finfint med en primitiv ljudbild!! 
Serpent Obscene – "Sinister Faces" @ Youtube


CARNAL GRIEF – "Nine Shades of Pain" CD 2006 10:-
Svensk melodisk döds med uppenbara influenser från CARCASS "Heartwork"-period.
Carnal Grief – "Epitaph" @ Youtube

Plats:  www.ginza.se (Det går även att klicka på respektive skivas omslag)
98:- inkl. frakt för dessa tre skivor är fan i mig ett riktigt bra kap, KÖP!

 

Bathory – ”In Memory Of Quorthon” Vinyl Box

Av , , 3 kommentarer 0

 BATHORY – "In Memory Of Quorthon" VINYL BOX (2011)

Den kostade och såg till att jag fick mig en fattig månad. Men den fungerade även som en liten väckarklocka över att jag var på god väg att bli en skivköpoholic. Somliga har i och för sig alltid tyckt att jag handlar för mycket skivor, jag har aldrig tyckt det i mina egna mått mätt. Men jag har nu i alla fall infört köpstopp när det kommer till skivköp. Ok, jag köpte soundtracket till TOP GUN på vinyl förra veckan, men det handlade om 5kr.

BATHORY boxen är ett köp jag inte ångrar. Jag tänkte köpa denna samling som CD-box redan 2006 men det blev aldrig av och med tanke på denna vinylutgåva så gör det faktiskt inte så mycket alls. Boxen är musikmässigt densamma som CD utgåvan, den stora skillnaden är dock att istället för DVD’n som hängde med i CD-boxen så bjuder LP-boxen på en "replika" av den legendariska "Gula Geten" som Bild-vinyl. Affischen skiljer sig även den, samt medföljande häfte/bok gissar jag på (eller så är det samma innehåll med olika layouts bara).

Absolut billigast hittar ni denna vinyl-box direkt via BLACK MARK. Den river lös på 527 SEK (utan tax), men i och med att jag inte driver företag så fick jag betala för en tax och tillsammans med frakten så landade slutsumman på 874 SEK

  

Deicide bjuder inte till mer än nödvändigt

Av , , 2 kommentarer 2

Jag kom på mig själv jobbandes framför datorn häromveckan med att jag plöjt igenom, inte bara en DEICIDE platta utan hela fyra styckna (första delen av diskografin, den bättre halvan) och började fundera lite på det här med längden på skivor. DEICIDE är ju eller var iaf kända för att inte bjuda lyssnaren på så mycket mer än exakt det som krävdes för att en skiva skulle få kallas just CD eller LP istället för MCD/EP. Jag hänger dock inte riktigt med i DEICIDE’s dalande karriär nu för tiden, mest beroende på Glenppas röst som en gång i tiden tillhörde toppen av kedjan, men som sakta men säkert dalat ner till något grötliknande på sista tiden. Men efter lite snabb research så märker jag att bandet bjudit på ca. 30min musik på samtliga album, åtminstone fram till och med bröderna Hoffmans avhopp, efter detta ökade skivornas längd till ca.40min.

Dagens fråga lyder: Vad är en bra längd för ett fulllängdsalbum?

  • "According to the rules of the UK CHARTS, a recording counts as an "album" if either it has more than four tracks or lasts more than 25 minutes."

Nu bryr ju jag mig föga om någon UK CHART, men jag har för mig att jag läst något liknande någon annanstans en gång i tiden att någonstans mellan 25-30 min. krävs för att en skiva skall få klassas som just fullängdare.

Dagens andra fråga lyder: Är dagens skivor för långa?

Är det något jag märkt med dagens skivor så är det just att många klockar in på 40-45 min. och i många fall kring 60min. och i exterma fall till bristningsgräns kring 74min. Sen har ju musikstilen iof sig en hel del att göra med hur långa vissa plattor brukar vara, snackar vi t.ex. om Grindcore så brukar ju max. en 30min. ligga ganska varmt om hjärtat, men om vi då går över till något som exempelvis Progressiv metal så är det ju inte alls så ovanligt med låtlängder som kretsar från allt mellan 8min. till 15-20min. Vissa band väljer ju t.o.m att göra ett konceptalbum med enbart ett spår, i min värld så tillhör EDGE OF SANITY’s "Crimson" [Black Mark] platta från 1996 som klockar in på 40min. i ett enda spår till en av de bättre inom genren av långa låtar. ABRUPTUM’s 1994 alster "In Umbra Malitiae Ambulabo, In Aeternum In Triumpho Tenebrarum" [Deathlike Silence Productions] klockade iof sig in på 1 timma och 10 sekunder, men den skiten sålde jag för länge sen till någon black metal kid som kunde glädjas åt att lyssna på en timma oljud.

Det finns artister, om än få, som via hemsidor och forum och dylikt efterlyst någon slags ny trend om att banden borde börja dela upp sina skivor i två stycken EP’s som släpps med exempelvis ett halvårs mellanrum, allt för att lyssnaren inte skall tappa fokus efter en halv skiva just p.g.a att skivan är så pass lång. Jag tycker detta låter otroligt fånigt, jobbigt och omständigt. Men det kommer väl helt enkelt från faktumet att jag sällan känner någon slags helhetsbild/tillfredsställelse av att lyssna på just en EP.

Jag skall inte ställa några fler frågor, utan vill hellre helt enkelt bara konstatera att vi som lyssnare av dagens metall scen är nog aningen bortskämda av banden när det kommer till mängden musik (i minuter) som vi får när vi köper deras alster, för visst fan köper ni skivor!?!

Vad var då poängen med dagens blogginlägg egentligen?
Ingen, för att vara ärlig. Men den fungerar utmärkt som bollplank till morgondagens "Veckans Playlist" som kommer att behandla ämnet "Mastodont låtar".

Det kom ett paket…..

Av , , 5 kommentarer 2

Idag har varit en bra dag och ingenting, och då menar jag ingenting, skall få förstöra detta. Jag befinner mig just nu i den värsta tenta-perioden och har 3 tentor kvar innan terminen är slut, dock glädjes jag idag åt att få resultatet från två tidigare tentor skrivna de senaste veckorna med betygen G. De barkar åt rätt håll för fortsatta studier till våren.

Men nu skulle ju inte jag blogga om hur det går för mig på universitetet utan att det faktiskt kom post idag, oftast kommer det bara reklam för Ica Maxi, Willys, Elgiganten, Rusta osv. Måste banne mig slänga upp en "Ingen Reklam, Tack!" på dörren.

Ett brev med RADIOTJÄNST logga får mig vanligtvis att brinna lite inombords och svära över att jag måste betala för något som jag inte har nytta av, men inte denna dag då den kom tillsammans med ett paket med ROYAL MAIL’s klistermärke på.

Väntan var lång, men nu har GHOST’s debutalster "Opus Eponymous" äntligen anlänt för att gosa in sig i min skivsamling, detta är Die-Hard vinylversionen limiterad till 300 exemplar och det kliar i fingrarna för att sprätta upp denna men i.o.m att jag även "råkat" beställa den vanliga vinylversionen från Ginza så inväntar jag den. En sak är då säker, GHOST kommer att spelas i vinylspelaren under jul, vare sig det handlar om just denna limiterade Die-Hard version eller den vanliga vinylversionen.