Etikett: Morbid Angel

Musiken i mitt liv – 1995

Av , , Bli först att kommentera 2

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

1995 var ett fantastiskt år.  Inte vara släpptes det en massa klassiska album utan det var året då jag startade mitt första riktiga ban i form av melodiska death/black metal bandet Twilight. Ett band som  och för sig bytte musikalisk inriktning ett par gånger innan det slutgiltligen förvandlades till death metal/grindcore-bandet Deathbound. Att skriva denna 10-top lista har varit den jobbigaste hittils – Att behöva ta bort plattor som : ”Imaginations from the Other Side”, ”Swansong”, ”The Gallery”, ”Panzerfaust”, ”Once Upon the Cross”, ”Massive Killing Capacity”, ”HEart of the Ages”, ”Slagry”, ”Destroy Erase Improve”, ”Wolfheart”,  ”The Breathing Shadow”, ”Orchid”, ”Draconian Times”, ”Amok”, ”Pierced from Within”, ”Minas Morgul”, ”The Damnation Game”, ”Bergtatt”, ”Written in Waters” och ”Blood Must Be Shed”. Nej, Fy fan! Men ni hittar iaf all låtar i Spotifylistan nedan..

Nystartade band 1995:

  • Aborted
  • Agalloch
  • Borknagar
  • Ensiferum
  • Evergrey
  • Shadows Fall
  • Slipknot
  • Solefald
  • Moonsorrow
  • System of a Down
  • Thyrfing
  • Twilight (som senare blev Deathbound)

Saker som hände under 1995:

  • ”Würzel” lämnar Motörhead.
  • S.O.B. sångaren Tottsuan begår självmord genom att hoppa framför ett tåg.
  • Ingo Schwichtenberg som spelade med Helloween dog.

Mina Topp 10 för  1995:

AT THE GATES – ”SLAUGHTER OF THE SOUL”
Earache Records
1995 [november 14]

Från början en besvikelse faktist.Men en platta som växte och blev en favorit.

DEATH – ”SYMBOLIC”
Roadrunner Records
1995 [mars 21]

Fantastiskt album rakt igenom. Death ”peakade” runt denna tid. Lyssna bara på en låt som ”Crystal Mountain”, den har allt!!

 

 

DISSECTION – ”STORM OF THE LIGHT’S BANE”
Nuclear Blast Records
1995 [november 17]

Det finns en anledning till att jag har fem olika versioner av den här plattan (1 MC, 3 CD, 1 LP). Det här är det närmaste man kan komma melodisk death/black metal perfektion. Och även om ”The Somberlain” är min absoluta favorit med Dissection, så kommer detta album att alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

IMMORTAL – ”BATTLES IN THE NORTH”
Osmose Productions
1995 [maj 15]

Jag kommer fortfarande ihåg det som om det var igår när jag kom hem och slog igång samlingsskivan som hängde med Close-Up Magazine. Bassintrot till ”Cursed Realms of the Winterdemons” har suttit fast i min hjärna sen dess. Blashyrkh – Mighty Ravendark!!!!

KING DIAMOND – ”THE SPIDER’S LULLABYE”
Metal Blade Records
1995 [juni 6]

Det här min första KD skiva som jag köpte. Detta efter att jag hört den på en fest. Låtom oss bara säga att detta var början på en kärleksaffär som än idag pågår. ”My name is Harry and I am from the country side. I’m looking for a doctor, Eastmann is the name”.

 

MORBID ANGEL – ”DOMINATION”
Earache Records
1995 [maj 9]

Jag tycker att det är fantastiskt att man kan tillverka så dåligt skivomslag som detta. Ännu sämre blir det när nysläppet på vinyl lyckas ha ett ännu sämre omslag. Som tur är så väger den fantastiska musiken upp detta faktum. Detta är dock David Vincents sista bra gärning som frontman i Morbid Angel. ”Dawn of the Angry” är dödsmetallseger!!


MY DYING BRIDE– ”THE ANGEL AND THE DARK RIVER”
Peaceville Records
1995 [maj 22]

Världens vackraste skiva.

 

MÖRK GRYNING – ”TUSEN ÅR HAR GÅTT…”
No Fashion Records
1995 [-]

Det var mycket snack runt detta band och platta när det begav sig. UNTRVE-black metal  och så vidare med mera. Jag var anti ett tag. MEN, ljudet på dem jävla bisvärmsriffen är ju än idag oslagbara…..


NAGLFAR – ”VITTRA”
Wrong Again Records
1995 [maj 27]

Det finns en anledning till varför jag har world’s largest Naglfar-collection. ”Vittra”,är den största anldeningen till detta. Det är album som detta som får mig att sakna 90-talet. Musik gjord med kärlek….


UNANIMATED– ”ANCIENT GOD OF EVIL”
No Fashion Records
1995 [mars 1]

Unanimated lyckades redan med ”In the Forest of the Dreaming Dead” 1993. Däremot så drog de upp allt ett snäpp iom ”Ancient Gods of Evil”. Lyssna bara på melodierna i låt som ”Ruins”. Magiskt!!

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Blashyrkhs Vinylhörna – Morbid Angel

Av , , 1 kommentar 2

 

MORBID ANGEL – "Blessed are the Sick" 1991 [7 MOSH 311] 


[Klicka för större bild] 

GENRE: Death Metal | ARTIST: Morbid Angel | TITEL: Blessed are the Sick | RELEASE: 1991 BOLAG: Earache Records | FORMAT: 6 x 7" vinyl | ANNAT: Limiterad till 2000 ex.

Om inte minnet sviker mig helt så bytte jag till mig denna härliga vinylbox-version av MORBID ANGELs klassiska "Blessed are the Sick" mot en hemmasnickrad elgitarr någon gång under 90-talet. Länge hade jag problem med att hitta information om denna utgåva, men tack vare internet så har jag numera luskat fram information om att denna box är limiterad till 2000 exemplar. En riktig läckerbit förpackad i en box av läderimitation. Earaches officiella sida skriver att boxen innehåller 5 x 7" vilket helt klart inte kan stämma då min bild ovan talar sitt tydliga språk. För den riktigt inbitna vinylnörden finns skivan att få tag på via Discogs med ett startpris på ca. 75€, länk.

 

 

Nytt i samlingen

Av , , 5 kommentarer 2

De senaste veckorna har skivamlingen utökats med en hel del nya trevligheter. Nedan följer ett litet axplock av dessa.

Ett stort paket från VIC RECORDS med en drös DARKIFIED plattor samt den väldigt efterlängtade (och försenade) LEUKEMIA plattan "Love". Äntligen känns min LEUKEMIA samling komplett. Det hängde även med en drös vinyler av varierande kvalitét, den finaste av de alla finner ni här nedan.


October Tide – "Rain Without End"  LP 2010 [ Northern Silence Productions ]

Varför en drös DARKIFIED CDs? Hade det inte räckt med en?

Förvisso hade det gjort det, men i och med att jag fixade layouten till denna giv så bad jag om några extra exemplar. Omslaget är dock gjord av Erik Danielsson. För den som är intresserad av kvalitativ gammal svensk death/black metal kan jag starkt rekommendera ett inköp av denna platta.

Svenska black metalbandet ASTROPHOBOS skickade mig en platta och denna återkommer jag till snarast möjligt.


Misfits – "Walk Among Us" LP (re-issue) 2002 [Ruby Records]
Morbid Angel – "Abominations of Desolation" LP 1991 [Earache Records]

Dessa inhandlades under helgens House of Metal. Visar sig att MISFITS utgåvan är en inofficiell nypress, men vad gör man när man en gång i tiden ägt de flesta gamla plattorna från detta band (men i sin dumhet sålt bort, jag skyller på DARKTHRONE) och originalpressarna kostar skjortan? MORBID ANGEL vinylen är dock originalpress och därför en extra välkommen tillökning till samlingen då jag aldrig fick fingrarna ur för att köpa denna när den släpptes.


Marduk – "Opus Nocturne" Pic-LP 1999 [Osmose]
(Metal-Archives säger dock 1997? skivan 1999)

Utan tvekan en av de mest perfekta black metal skivorna som någonsin släppts. Jag skulle inte ändra på ett skit med denna platta, inte ens omslagskonsten som det gjordes härom åren då Regain Records gjorde nysläpp på denna klassiker (fy, skämmes!).


Naglfar – "An Extension of His Arm and Will" 7" 2012 [Century Media] (svart)
Naglfar – "An Extension of His Arm and Will" 7" 2012 [Century Media] (röd)
Naglfar – "Téras" adv.CD 2012

NAGLFAR är ett annat band som jag skall återkomma till med en lite större grej om.

Det var lite av det senaste i skivhyllorna. Om nu GINZA bara kunde få fingrarna ur och skicka WOODS OF YPRES – "Woods 5: Grey Skies & Electric Light" LPn som jag förhandsbokade redan för två månader sedan.

Veckans Playlist V.45-2011-Dan Seagrave

Av , , 2 kommentarer 1

     

DAN SEAGRAVE


I en tid innan internet så lade man som konsument mycket större vikt på saker som omslagskonst, lyrik, tacklistor osv. Omslagskonsten var oftast det första man lade märke till och om en skiva hade ett intressant omslag så grävde man vidare i bookleten, kollade lyriken (om sådan fanns) men även tacklistorna var en viktig del. Om ett band tackade en massa andra bra band kunde man ofta räkna med att skivan man höll i handen också höll en viss standard. Tacklistorna hade även en annan funktion, man upptäckte nämligen nya band via dessa.

Men för att återgå till omslagskonsten så lärde man sig ganska snabbt att skivor med snygg konst från en viss artist i 9 av 10 fall även stod för att innehållet skulle vara kvalitativt. DAN SEAGRAVE är/var en av dessa konstnärer vars stil man än idag känner igen. DAN SEAGRAVEs konst blev helt enkelt synonymt med kvalitetsmusik, även om jag idag kanske inte riktigt kan hålla med om att alla skivor med SEAGRAVE konst är kvalitativa. Denna veckas playlist är en tribut till denne konstnär i form av en samling skivor som pryds av hans verk.  


Dan Seagrave

 

Var det bättre förr?

Av , , 4 kommentarer 2

Hej, Kapten Stofil här!!

I morse steg jag upp. Hoppade i duschen och kom samtidigt på att jag glömt att brygga kaffe (tiden var knapp innan dagens undervisning på universitetet skulle sätta igång). Jag tar helt sonika och skakar på termosen och upptäcker att det finns kvar kaffe från igår. In i micron med kaffet bara och medans jag kollar om jag fått några eventuella nya mail under natten sörplar jag på gårdagens kaffe till tonerna av UNANIMATEDs "Blackness Of The Fallen Star" från bandets debutalster "In the Forest of the Dreaming Dead" (1993).

———————————————————————————————————————Jag fylls med glädje av tonerna som ekar i mina högtalare och postar länken till låten på min Facebook sida, tillsammans med texten:

"Drömmer mig tillbaka till 90-talet då musiken var bättre och hade mycket mer själ. God morgon!".

Det tar inte länge innan jag får ett svar på min nyligen postade länk med kommentaren:

"Kapten Stofil… ;P" 

Jag vet ju (och ser på den "ut med tungan" smilie grejen) att detta var skämtsamt menat, men jag kunde inte riktigt släppa det utan har gått omkring hela dagen och funderat om det är så att saker faktiskt var bättre förr? 
———————————————————————————————————————

Ni som följt min blogg har kanske lagt märke till att jag sällan (läs: typ aldrig) skriver om "Ny musik" i form av alla dessa nya band som DEVILDRIVER, HEAVEN SHALL BURN, LAMB OF GOD osv osv. Det betyder dock inte att dessa band är något som jag ratar, ovannämnda band har alla gjort en och en annan bra dänga. Men varför skriver jag inte om dessa band då?

Jag tror att svaret till detta på sätt och vis kan ha att göra med att just den musiken som jag växte upp med under 90-talet faktiskt på ett sätt format mig till den jag är och på så vis är det den typen av musik som jag brinner för och således ofta skriver om/tipsar om här på bloggen. Så med andra ord är inte dagens "nya" musik något som jag motsätter mig eller avskyr, däremot så brinner jag inte lika mycket för den och dras ofta till det "gamla soundet".

Så vad har jag kommit fram till med detta blogginlägg?
Inte så mycket förrutom att nybryggt kaffe är fan så mycket bättre än gårdagens microvärmda kaffe.

PS: Vad gäller bilderna i detta inlägg så är det självklart en smaksak vilket man föredrar och faktiskt så är det så att i alla dessa fall ovan så finner jag njutbara låtar på båda sidorna. Men skulle jag tvingas välja så är det albumen på vänstra sidan som vinner mitt hjärta, Kapten Stofil som jag är 😉

Gott!! Men med en besk och bitter eftersmak

Av , , 3 kommentarer 1

 Jag kom igår fram till att jag drabbats av något så mysko som "Pinjemun". 

"Pinjemun är ett fenomen som uppträder hos somliga personer när de ätit pinjenötter. Fenomenet innebär en metallisk, bitter bismak som uppträder efter några dagar och som kan hålla i sig i några dagar eller mer. Fenomenet är hittills oförklarat, men misstänks bero på ämnen i kinesiska pinjenötter."

Här försöker man ändra sina vanor till det bättre genom att äta frukost bestående av fil och en egenkomponerad mix av torkade bär,frön och nötter men straffas med att helt tappa njutningen när det kommer till att äta överhuvudtaget. Spelar ingen roll om det rör sig om en glass ute i den gassande solen eller en saftig biff från grillen, allt lämnar en bitter och metallisk eftersmak i munnen. 

"Något som också förbryllar är att obehagen inte drabbar blint. Om två personer äter ur samma påse nötter eller av samma pesto är det inte säkert att båda drabbas. Det verkar inte heller vara frågan om någon allergisk reaktion."

Jag har dragit nitlotten helt enkelt i detta fall och i och med detta övergår vi till en annan nitlott.


MORBID ANGEL – "Illudium Divinum Insanus" 2011
En skiva som lovade gott men lämnade en besk och bitter eftersmak!!

Jag har medvetet inte gett mig in i "hetsen" som just nu pågår runt omkring MORBID ANGELs senaste alster "Illidium Divinum Insanus" och detta för att jag inte velat uttala mig för hastigt. Denna skiva har nog fått mer chanser än någon annan. Det har lyssnats flitigt, det har gjorts försök till djudanalyser, vad är det jag missar? Varför hyllas detta av vissa men sågas av de flesta?
Jag har nu kommit fram till att jag inte missat NÅGOT, jag hör MORBID ANGELs senaste klart och tydligt och resultateten av mina analyser är: Besvikelse!!

MORBID ANGEL har all rätt till att experimentera med sin musik och göra vad de vill, det kan jag inte ta ifrån dem. Men att de sedan tar och försöker "dumförklara" en hel scen och sina fans genom att skylla på "trångsynthet" får mig att tappa respekt för detta band som ändå gett oss så mycket underbar musik ända sedan 1989 års "Altars of Madness". Bandet verkar även tro sig ha återuppfunnit metalgenren med detta album, jag skulle snarare se det som att de tagit influenser från sådant som redan gjorts med slutresultatet att de endast gjort det sämre än sina föregångare. 

"Illidum Divinum Insanus" är i och för sig inte så dålig som jag kanske får det att låta, plockar man främst bort låtarna "Destructos vs. the Earth"  och "Radikult" så får vi en skiva som går att leva med, men dock är det endast ett skal av det som MORBID ANGEL en gång i tiden var. Någon kallade detta album för dödsmetallens "St.Anger" och det är nog ett påstående som jag också kan ställa mig bakom. All ära till band som vill förändra sig eller experimentera med nya saker, men ge fan i att klanka ner på fansen om de inte köper eran vision.