Etikett: Recension

Moloken vs. Raubtier @ Scharinska

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu är det så här att Moloken från Umeå är inget annat än ett monster, men nu tar vi det här från början.

 


 

Publik: Många
Bäst: Den allmänna stämningen på Scharinska denna afton.
Kvällens citat: "Det är som Dr Alban", Hulkoff (Raubtier) efter att han fått alla i publiken att höja sina händer och gunga de i takt.
Sämst: Det lite ojämna ljudet när Raubtier spelade.

Gårdagskvällen var något som jag hade sett framemot ända sedan jag tyvärr insåg att jag inte kunde befinna mig på Moloken´s releasefest på Droskan för ett par månader sen. Jag har sett bandet live ett antal gånger tidigare, allt från spelningar med 13 tonåringar i publiken mitt på dagen på en parkering i Hörnefors till House of Metal och det som fortfarande knockar mig är energin och inlevelsen som bandet framför oavsett förhållandena.

Om jag skall vara helt ärlig så har jag aldrig varit ett större fan av den typen av musik som Moloken framför, men ända sedan första gången jag såg bandet live i spanska salen på Scharinska här om året så har jag inte haft ett annat val än att kapitulera. Folk pratar ofta om hur jävla bra Cult of Luna är t.e.x. och OK jag kan nog gå med på att de inte är helt tokiga men där de förlitar sig på att erbjuda publiken sitt allt med 7-8 personer på scen så tycker jag personligen att Moloken mosat detta band och det som trio. Men för att sluta svamla och återgå till gårdagskvällen så kan vi börja med att bandet nu för tiden är en kvartett och detta fungerar helt fantastiskt i.o.m att det tillför en utökad atmosfär till musiken. Och det är just atmosfären i Moloken’s musik som är det magiska, eller som jag och en vän (som vi lämnar anonym) konstaterade igår är att det måste vara något fel i huvudet på dessa musikmakare, det går ju bara inte skriva sådan här musik utan att fungera lite annorlunda än oss andra. Detta menar jag ju dock i all välmening i.o.m att det behövs folk som Kristoffer och Niklas Bäckström & co för att röra om i den annars så generiska musikvärlden som vi lever i.

För att summera gårdagens spelning med Moloken så var det magi från första tonen ända till jag inte stod ut längre ca.30 minuter in i spelningen då jag valde att lämna spanska salen, inte för att jag upplevde bandet som dåligt utan på grund av att min hjärna inte klarade av mer efter de multipla örgasmer jag redan blivit serverad.

För att gå vidare till Raubtier så kan jag börja med att konstatera att största delen av gårdagens publik hade nog anlänt till Scharinska just för detta bands skull, mycket nya ansikten under kvällen vilket är något jag i o.f.s. bara välkomnar.
Till skillnad från den magnifika ljudbilden som Moloken serverade så kändes ljudet under Raubtier’s spelning väldigt torrt och djuplöst, men vad gör det när stämingen i spanska salen närmast skulle kunna jämföras med en folkfest (precis som när Helltrain var och gästade Umeå). Bandet lirade alla hitsen från "Det Finns Bara Krig" plattan och allsången ekade under hela spelningen. Hulkoff är en härlig frontman, sådär lite lagomt kaxig men ändå med en underbar ödmjukhet som bara går att hitta i hjärtat på en äkta norrbottning. Lite överraskad blev man när bandet helt plötsligt drog av Venoms "In League With Satan", men detta var enbart ett välkomnat tilltag.

Om man nu skulle behöva dela ut betyg för gårdagskvällen så skulle det nog se ut som följande:
MOLOKEN 4½ av 5
Även om det var tight och välljudande var det inte 100% men banne mig inte långt ifrån (ostämd gura).
RAUBTIER 3½ av 5
Ljudbilden var som sagt inte den bästa, vad det berodde på vet jag ej och bryr mig inte heller så mycket om i.o.m att bandet bjöd upp till folkfest på dansgolvet. Dessutom så har jag en väldigt speciell relation till just Haparanda p.g.a att jag varit frekvent besökare av staden i fråga ända sedan tidigt ’90-tal i.o.m att min mor är bosatt där (eller i Nikkala nu för tiden om man nu skall vara exakt) och det var även i Haparanda som jag var med och bildade mitt första seriösa band 1995 i form av Twilight (nu för tiden känt under namnet Deathbound).

Kvällen i sin helhet får dock betyget 5 av 5 ,inte mycket som kan gå fel när en kväll startas med  bastu i goda vänners lag följt av livemusik.

Välkommen till kyrkogården

Av , , Bli först att kommentera 6


Feral – "Welcome to the Graveyard" Demo 2009
Låtlista:
01. Once inside the Tomb
02. The Deathbog
03. Welcome to the Graveyard
04. The Curse of the Casket
05. Behead the Crucifix
Speltid: 22:07

Feral, bandet från Norsjö som startade som ett dåligt skämt i slutet på 2002 under namnet Valmer & Hook är anno 2009 allt annat än ett dåligt skämt.
"Welcome to the Graveyard" är bandets andra demo sedan debuten "Graverobber" som släpptes 2007 och mycket har hänt sen dess, nu refererar jag inte till att det bytts gitarrister genom åren utan till sjävla soundet. Om jag skall vara helt ärlig så fastnade jag aldrig riktigt för "Graverobber" demot medans  "Welcome to the Graveyard" satt som en iskall öl i bastun redan vid första genomlyssningen. Demot har mixats och mastrats av Ronnie Björnström (Hate Ammo,Bone Gnawer, Ribspreader mfl.) vilket borgar för ett toppenljud som passar Feral som hand i handske.
Av de fem låtarna som demot erbjuder så är det endast en låt som inte riktigt får mig att gunga fram och tillbaka på stolen, "The Deathbog". Låten i sin helhet är en gungig historia men kan hända att det är den enerverande melodislingan i början på låten (som även återkommer i låten) som förstör allt för mig.
Detta leder också till slutbetyget för denna demo som är bland de bättre demos som jag hört på senare år, äkta Svensk tunggung döds av rang…

4 av 5 möjliga begravningar…
www.feral.se | www.myspace.com/feralswe

Bandet släppte även i dagarna en video till titelspåret "Welcome to the Graveyard" som finnes att bevittna genom att klicka på bilden nedan.