"I sip the blood-red wine
My thoughts weigh heavy with the burden of time
From knowledge drunk from the fountain of life
From Chaos born out of love and the scythe
The forest beckons with her nocturnal call
To pull me close amid the baying of wolves
Where the bindings of Christ are down-trodden with scorn
In the dark, odiferous earth"

Jag kommer på mig själv sjungandes textraden ovan under tiden jag rakar mig denna morgon, i stereon ljuder nämligen Cradle of Filth (*COF)’s debutalbum från 1994, "The Principle of Evil Made Flesh".
Detta i sin tur väcker en massa gamla minnen från tiden då jag just hade börjat gymnasiet och fick ett telefonsamtal från en polare i Göteborg.
-"Tjena, ****** här….jag har just fått tag på en advance-tape med ett nytt brittiskt band vid namn "Cradle of Filth", du måste bara höra detta, finns ingenting på "marknaden" som liknar detta band."
För att göra en lång historia kort så hade han rätt i sin sak, när jag väl fick höra denna platta för första gången så kunde jag inte mer än instämma.

Jag är då alltså en 32-årig hårdrockare som står och rakar mig och lyssnar på *COF’s debutalbum, någonting är galet här måste ju tänkas?
*COF, det kan man ju inte lyssna på för det är ju bara tonåringar, emokids & folk med allmänt dålig musiksmak som lyssnar på detta kommersiella sell-out band.
Jag som "var där" när det begav sig delar dock inte denna uppfattning.
*COF kom med något helt eget och nytt, de uppfattades inte som posers eller fake, vad de dock senare blev tänker jag inte ens ge mig in på att diskutera.

Detta inlägg får fungera som en liten försmak på vad min blogg ungefär kommer att involvera, jag står nämligen utan en dator för tillfället p.g.a. att min gamla trotjänare sedan fem år tillbaka lade av i måndags.

På återseende // Kuno (från sin flickväns laptop)

P.S:Min blivande sambo kom just in i rummet med boken "Svenska skrivregler", hon är nämligen språknazi. Hon reserverar sig mot mina radbrytningar.
Jag är dock själv en halvalkoholiserad halvfinsk hårdrockare, så alla stavfel och grammatiska fel m.m får ni och jag helt enkelt leva med i all framtid.