Jag gillar musik, det kan nog inte ha undgått någon som läst bloggen. Musiken är bestående, musiken lämnar inte en, musiken är inte otrogen, musiken dör inte eller på något annat sätt lämnar en. Däremot så kan man själv välja att lämna musiken om man så väljer vilket i mitt fall hänt till och från, något som till en början var så fantastiskt bra utvecklades till slut till något man inte tålde att höra mer.
Vad jag dock inte gör är att sälja iväg skivor, jag kan på sin höjd göra byteshandel (läs: trades) vad gäller skivor. Jag har lärt mig av mina misstaget, bitit i det sura äpplet efter att i min ungdom sålt bort en speciell skiva för att jag t.e.x. ledsnat på den och sedan kommit på 5 år senare att jag önskar att jag hade haft kvar just den skivan för att bandet ifråga än en gång kändes "fräscht" och intressant. För att dra en sådan extrem liten dumhet så sålde jag bort många av mina dödsmetallskivor i början på ’90-talet då blackmetallen klev in i mitt liv och hur jävla dumt var inte det?
Varför kunde man inte som tuff 15-årig blackmetallare även lyssna på dödsmetall?
Jo, jag tror tyvärr att den simpla anledningen var att jag gick "all-in" på det här med blackmetall. Dödsmetall kunde man ju inte lyssna på, JÄVLA LIFE METAL ju…."No Mosh, No Core, No trends, No Fun" som Öystein "Euronymous" Aarseth utryckte det på sina publikationer genom skivbolaget DEATHLIKE SILENCE PRODUCTIONS. Eller icket att förglömma "Anti-Scott Burns" (legendarisk producent i Morrisound, läs mer) kampanjen.
Jag märker fortfarande av denna "all-in" mentalitet i dagens samhälle och även i dagens scen och kan inte på något sätt egentligen inte förkasta den i.o.m. att jag själv varit där under mina tonårsdagar, dock så kan jag ibland få mina funderingar när "vuxna människor" kanske tar saker och ting på lite väl stort allvar och verkligen bara existerar i sin egen lilla bubbla och fördömmer allt som inte är "True" i deras värld. Ofta så ger dessa människor inte ens "oaccepterad" musik en chans utan DET ÄR SKIT! Detta skulle jag vilja jämföra lite med småbarn som vägrar att ens smaka på sina grönsaker för att det är äckligt. På sitt eget lilla sätt så skapar ju dessa grupper/individer sin egen trend som då egentligen går emot allt snack om att inte följa trender.
Nu har jag dock vandrat helt från ämnet som jag egentligen skulle ta upp, men ibland så börjar man ordbajsa och har svårt att sätta stopp på det. Detta blogginlägg skulle egentligen varit ämnat till sidan pop.nu – din skivsamling på nätet
Som titeln på dagens blogg indikerar så är jag en skivsamlare och tack vare detta så skulle jag även vilja kalla mig själv för nörd. Vissa samlar på serietidningar andra på action-figures, spel osv. men för min del så har det alltid varit musik sedan jag fick mitt första studiebidrag i handen. En till grej som understryker lite av det här med nörd-stämpeln är att ungefär som serietidningssamlare som har sina tidningar inplastade eller som action-figure samlar lämnar sina saker i boxen så har jag alltid inte bara haft bokstavsordning utan även kronologisk ordning på min musik. Detta appliceras på allt från LP’s, CD’s till kassettband. Min skivsamling är helt enkelt "My Preciousss…."
Jag har en gång i tiden haft min skivsamling i en databas på nätet på en sida som helt plötsligt bara försvann, vilket då kändes JÄVLIGT FRUSTRERANDE!! med tanke på all den tiden man lagt på att föra in hela sitt register. Vad som dock skiljer pop.nu från sidan som försvann (skivsamling.nu kan det har hetat??) är att pop.nu funnits sedan 2001 och förhoppningsvis på så vis även fortsätter att existera i minst 10 år till. Jag nämnde även ordet "pedant" i titeln och det är lite det som gör att jag nu än en gång ger mig in i att spendera timmar om inte veckor på att föra in hela min samling i en databas online, detta är således inte från min sida tänkt som någon slags "Kukmätartävling". Jag kan dock fascineras av vissa folks samlingar och tror att sidan mycket möjligt kan leda till nya vän/bekantskaper när man jämför samlingar osv.
Jag gillar verkligen upplägget på sidan med möjlighet att lägga in omslag, låtlistor, årtal, etiketter (genre) osv. och det är egentligen här vi kommer in på den tidskrävande biten. Även om en hel del skivor som jag hittills lagt in i min samling finnes inlagda av andra användare så saknas ibland skivomslaget, låtlistan och det är här min pedantiska sida kliver in och fixar in detta i databasen och på så vis kanske underlättar det lite för nästa person som skall föra in samma skiva i sin samling. En annan väldigt bra egenskap är möjligheten att exportera din skivsamling till bla. en Text-fil eller XML-fil. Sist men inte minst så håller sidan statistik på vilket bolag man har flest skivor ifrån, under vilket årtal släpptes det flest skivor som du har i samlingen osv…..Gud så härligt jävla nördigt!!
Jag kommer att återkomma till pop.nu den dagen då jag fått in hela min samling för att publicera en liten sammanfattning om vilket bolag som är det bästa bolaget, vilket var det bästa året enligt min skivsamling osv. Jag kan helt ärligt säga att jag har själv ingen som helst aning om svaren på dessa frågor men ser med spänning framemot att se vad statistiken säger. Jag har än så länge bara kommit till bokstaven D i min CD samling (och bara där har vi ca. 70 skivor att föra in) och sedan skall alla LP´s och MC´s också föras in innan jag känner mig nöjd. Det blir mänga sömnlösa nätter innan jag kan känna mig nöjd och belåten med tillvaron, Curse You pop.nu!!!
Senaste kommentarerna