Etikett: svammel

Veckans musikmeny V.15

Av , , 3 kommentarer 3

Följande blogginlägg hade en uppstyrd grundidé, men någonstans på vägen förvandlades den till en slags "Låtsnack"-monolog och läses därmed på egen risk.

Som en skivsamlarnörd sedan dryga 20 år sen tillbaka (fy helvete vad tiden bara flyger förbi) så ter det sig ganska naturligt att man sorterar sina skivor i både alfabetisk samt kronologisk ordning för att ha så bra kolla som möjligt. Sedan internets intåg och sidor som Pop.nu och Discogs.com har man även fått möjligheten att katalogisera allting online, väldigt bra speciellt då man med i dag kan piska fram sin smartphone i skivaffären, på skivmarknaden eller exempelvis loppisen för att kolla så att man inte köper på sig en dublett av något man redan har. Trots att jag anser mig ha nästan så gott som full koll på exakt alla skivor som finnes i hyllorna så har det ändå hänt att man antingen köpt på sig en dublett eller helt enkelt inte köpt en skiva i tron om att den redan finns i samlingen. Hur som haver så var det inte riktigt detta jag tänkte ta upp idag utan det var en idé/tankegång som slog mig under förra veckan.

När går det för långt i samlandet och katalogiserandet? 

Ta bara en sån sak som att köpa fyra nya skivor; En skiva som börjar på bokstaven B, två stycken på L och en på S. Att sätta in dessa skivor i hyllorna är rätt ut sagt lite av ett "pain in the ass" då allting i samlingen i slutändan måste flyttas fyra steg framåt. Mest tacksamt i det här läget vore om jag kanske bara koncentrerade mig på att införskaffa ZZ TOPs kompletta diskografi istället, inte mycket mer än någon platta med ZIMMERS HOLE, ZYKLON och ZYKLON-B som behöver flyttas.

Tanken som slog mig förra veckan var: Tänk om man skulle gå så långt att man började bokstavskoordninera sitt musiklyssnande? På måndagar lyssnar man bara på artister/band som börjar på bokstaven M, på tisdagar T osv. Och likt en skolmatsals matsedel skriver ett nytt schema för varje vecka. .Nu vet jag ju att detta skulle bli väldigt tråkigt för att detta skulle innebära att man enligt den svenska kalendern bara skulle kunna lyssna på artister/band som börjar på bokstäverna M,T,O,F,L och S. Inga dåliga bokstäver i sig, men jag skulle nog ändå sakna alldeles för många skivor om detta blev en verklighet. Men hur skulle detta kunna se ut i verkligheten? Nedan följer:

"Veckans musikmeny V.15"


MÅNDAG 9 april 2012
Till morgonkaffet skrålas det med till MANOWARs "Kill with Power" snabbt efterföljt av MERCYFUL FATEs "Desecration of Souls". För att stilla dödsmetall begäret serveras MORGOTHs släpiga "Isolated" direkt efter duschen, detta följt av lite Sundsvalls black metal i form av MIDVINTERs "Dödfödd". Dagen avslutas med  Jørn Landes stämma i MUNDANUS IMPERIUMs "Distant Conglomeration".

TISDAG 10 april 2012
En black metal tisdag med inhemska THORNIUM och TRIUMPHATOR men även norska grannarna TARTAROS och finska THYRANE. TESTAMENTs dödsosande thrashplatta "Demonic"  får fungerar lite som gubben i lådan och röra om i denna gryta av sminkade män. 

ONSDAG 11 april 2012
OLD MAN’S CHILD’s "The Pagan Prosperity", trots avsaknaden av virvel i de snabbare partierna är lagomt dansant för att kicka igång onsdagen. OPETH’s "Orchid" är enligt mig fortfarande bandets bästa, men här kan helt enkelt mycket bero på det gamla AXE-reklam uttrycket "because first impression lasts" . OPHTHALAMIAs "Via Dolorosa", vilken pärla. OTYG "Älvefärd" påminner mig om att det är dags att dammsuga lägenheten (det var min städskiva i min första egna lägenhet och slogs på varenda fredag då mattorna hängdes ut för vädring i sommarsolen). OVERFLASHs "Threshold to Reality" (1994) är/var en skiva som låg jävligt långt före sin tid och är en idag en stor favorit.  

TORSDAG 12 april 2012
t.A.T.U. "200 km/h in the Wrong Lane" (och där var det säkert många som satte morgonkaffet i fel strupe) får fungera som en påminnelse om att det faktiskt existerar annan musik som också är bra vid sidan av hårdrock/metal. TERROR 2000s "Son of a Gun, Daughter of a Slaughter" är en slagdänga än idag. THEATRE OF TRAGEDYs låt "And When He Falleth" innehåller än idag kanske den snyggaste samplingen jag någonsin hört i en låt. Grekerna i THOU ART LORD behöver dustas av lite då och då även om det inte riktigt höll samma klass som de gamla ROTTING CHRIST plattorna. Har man väl dragit in på den mer gotiska banan med THEATRE OF TRAGEDY kan man lika väl slänga in lite klassiskt TYPE O NEGATIVE i mixen. 

FREDAG 13 april 2012
FARMER BOYS, måste ju vara ett av de sämsta bandnamnen någonsin. Inte blir det heller bättre av att bandet ser ut som BACKSTREET BOYS. Musikaliskt så fungerar det dock ypperligt när suget efter något lite mer snällare faller in. FESTERs "Winter of Sin" kanske inte tillhör skaran (även om de traskar på skaren i introt) av världens bästa band, men charmigt är det, och om inget annat så skrämmer slutet på skivan skiten ur en. FINNTROLL, det är fredag och då måste man ta en liten svängom i vardagsrummet. Amerikanska FUNERAL NATION på Turbo Records…oj oj.."Ride with me and you will see, tonight’s the end of christianity". Inte det bästa, men en riktig nostalgitripp. FURBOWL, nuf said. 

LÖRDAG 14 april 2012
LEUKEMIAs "Suck My Heaven" fyller ta mig fan 20 år nästa år och helvete vad jag hatade denna skiva när den släpptes, jävla blockmongo på sång eller? Detta hat förvandlades dock efter ett par år till ren kärlek och den består än idag. Många påstår att LIMBONIC ARTs debut "Moon in the Scorpio" är bandets bästa men vad många inte vet är att de har FEL, "In Abhorrence Dementia" är en av de största juvelerna som kommit från Norges black metal djungel. LORD BELIALs "rosa skiva", det kändes inte värst black metal att köpa en rosa skiva (tryckfel), men helvetes att Backelins sånginsats på denna platta tyvärr var något som aldrig mer upprepades på bandets kommande släpp (jag kan fortfarande få gåshud ibland lyssnandes på denna platta). LOST HORIZON, det bästa som Sverige någonsin pressade ur sig i Power Metal väg. LUCA TURILLI, hur hamnade han här mitt i allt? Lite drakar, prinsessor och svärd passar eventuellt in en lördagkväll.  

SÖNDAG 15 april 2012
SACRILEGE "Lost in the Beauty You Slay" var en platta som i alla recensioner på den tiden bara avfärdades som en halvdan IN FLAMES kopia, men här hade alla recensenter á 1996 fel. En riktig juvel, tillika fortfarande en av mina favoriter, inom svensk melodisk dödsmetall i en tid innan den rena sången äntrade denna genre. Hur skulle det låta om en motorsåg, en traktor, en bandsåg och en grävmaskin spelade dödsmetall? Jo, det skulle låta som SEANCE "Saltrubbed Eyes" plattan, jävligt bra med andra ord. SENTENCED "Amok", en skiva som för många dödade bandet men för mig öppnade det en ny värld för musik utanför den extrema metallen. Inte undra på att jag alltid tyckte att låten "Nepenthe" lät bekant då huvudriffet så gott som på pricken är plockad från BATHORYs "Under the Runes". SEPULTURA…"walking these dirty streets, with hate in my mind". Inga droger i dett hushåll, men "Sleep’s Holy Mountain" passar som en perfekt skiva att varva ner efter en veckas slit.

 

Tentaångest, mer tentaångest & Devin Townsend

Av , , Bli först att kommentera 1

Ok, jag har som inte riktigt bestämt mig än om det här med universitetsstudier verkligen är något för mig eller ej. De senaste månaderna har varit ett jävla kaos (även om jag utåt sett lärt mig att inte visa min panik). Just nu lider jag av dubbel tentaångest, dels p.g.a av en tenta som jag skrev för bara ett par timmar sedan och en tenta som skall skrivas nästa onsdag. Dagens tenta, hur gick den? Jag har faktiskt inte den blekaste? Jag frös redan vid första frågan (och vet nu i efterhand att jag svarade fel *suck*), men det flöt på efter det. Antingen så skriver jag ett G med bra marginal eller så lägger jag mig typ 0,5 under G och får skriva omtenta. Nog om detta skit!

Blashyrkhbloggen har som sagt blivit lidande av all stress som studierna orsakat, men jag brukar svamla på en hel del under veckorna på både Facebook och Twitter. Här följer en liten sammanställning av diverse svammel från veckan som gått.

VECKANS HÖJDPUNKT:

Videon ovan är tagen från DEVIN TOWNSEND PROJECT-"Deconstruction" CD 2011 som släpptes i somras (som jag missat helt), den fjärde delen i en serie av fyra skivor. Låten/videon har varit denna veckas höjdpunkt och ledde även till att jag inte tvekade med att köpa skivan på studs.


DEVIN TOWNSEND PROJECT – "Calm and the Storm" 2-CD (149:-)

Än en gång så var det Ginza som styrde upp detta fantastiska pris som inte bara gav mig "Deconstruction" skivan utan även "Ghost" skivan. Båda skivorna fint förpackade i slipcase och med en sån kartong runt båda skivorna för att visa att de tillhör ett paket. Och som vanligt när jag beställer från Ginza så brukar det åka med ett par till plattor i beställningen. Denna gång blev det 5 CDs sammanlagt, med ett slutpris på 246:- (inkl frakt).
DEVIN TOWNSEND – "Calm and the Storm" 2011 2-CD 149:-
SERPENT OBSCENE – "Chaos Reign Supreme" 2006 CD 10:-
LEGION – "Unseen to Creation" 2003 CD 29:-
CRADLE OF FILTH – "Nymphetamine" Digipak-CD 29:-

VECKANS UPPTÄCKT:


FALLOCH – "Where Distant Spirits Remain" CD 2011 [Candlelight]

Skotska FALLOCH är veckans "nyupptäckt". Alternativ rock/post-rock/black metal med influenser från skotsk folkmusik. Föreställ dig en skön blandning av ALCEST, ANATHEMA, ANTIMATTER, OPETH och AGALLOCH (klicka på omslaget för att lyssna på Spotify).

VECKANS DRA-ÅT-HELVETE:

Det så kallade "App-kaoset" som lett till att telefonnätet blivit överbelastat med resultat att jag inte kunnat ringa ett vanligt telefonsamtal på över en vecka utan att personen på andra sidan låtit som en trasig robot från en kass 60-tals sci/fi-rulle. 

 

 

Dude (Looks Like a Lady)

Av , , 3 kommentarer 2

And She goes na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na. na na na na na na na She’s got the look!

Kan man se ut hur man vill? Får man se ut som man vill? Vad är ok och vad är inte ok?

Frågorna är minst lika många som svaren, men här nedan tänkte jag redogöra lite egna tankar som kretsat i huvudet de senaste dagarna, nu kör vi.

I frågan om man får och kan se ut som man vill när man lirar extrem metal så köper jag det mesta i 9 av 10 fall. I min värld så är musiken "numero uno" följt av allt det resterande som innehåller allt från utseende/image till det grafiska osv. Notera dock att jag skriver i 9 av 10 fall och det är just det där sista fallet som jag kommer att fokusera mig på. Anledningen till att detta ämne har snurrat i mina tankar under ett par dagar stavas ABIGAIL WILLIAMS.

ABIGAIL WILLIAMS, Amerikanskt "Symfoniskt Black Metal" band från Phoenix, skivaktuella med andra fullängdaren "In the Absence of Light" [Candlelight]. Jag finner plattan fantastisk främst på grund av de EMPEROR vibbar jag får, vad jag dock inte "vågat" göra ända sedan jag för första gången hörde bandet är att kolla in hur de ser ut/framställer sig själv visuellt. Vi kan kalla det för en stark fobi mot band som dykt upp under 2000-talet och då främst Amerikanska band. Jag förväntar mig alltid nu för tiden "det värsta".

Och vad är då det värsta i min värld?

Jag antar att jag är gammaldags i denna fråga. Istället för att just här gå in i att detaljerat förklara vad jag menar så tycker jag att ni skall titta på denna video med ABIGAIL WILLIAMS från deras debutplatta "In The Shadow of a Thousand Suns" 2008.


Abigail Williams – "Into the Ashes" Video

Jag vet inte riktigt varför och vad det är som vill få mig att bara skrika att de måste ha lagt fel musik på fel bands video. Som om att ett bra Black Metal bands video av något misstag har mixats ihop med valfritt Amerikanskt Nu-Metal/Metalcore bands video. Jag vet ju själv hur löjligt detta kan låta men jag kan ju inte förneka att just i dessa fall (1 av 10) som vi diskuterar så spelar tyvärr utseendet en stor roll.

Jag kommer så väl ihåg när Ihsahn från EMPEROR (kan dock ha varit Satyr från SATYRICON också?) rakade av sig håret som bland de första inom BM scenen (iaf i mina ögon). Då tänkte man, vad fan är det som händer? Vart är världen på väg?

Va? Tack för hjälpen Google, NOT!

Nu tappade jag ju tråden helt. Ja just ja, fallet ABIGAIL WILLIAMS är långt ifrån första gången då jag tappat lite av lusten att lyssna på ett band. När jag tänker efter så var första fallet redan 14 år sedan i form av HECATE ENTHRONED, som i dagsläge är mer eller mindre ökända för just videon som fick mig att se på bandet på ett helt annat sätt och som slutade med att jag sålde skivan i fråga för att musiken aldrig  lät lika bra efter att videon etsat sig fast i min hjärnbalk.
Hecate Enthroned – "An Ode For A Haunted Wood" Video

Nu kommer jag dock i ABIGAIL WILLIAMS’s fall att glömma bort deras video och fortsätta digga, i HECATE ENTHRONED’s fall så har det redan varit för sent i 14 år. Är detta mån tro ett tecken på mognad? Och eller helt enkelt en större acceptans för att dagens extrema metal scen helt enkelt ser annorlunda ut och att man inte automatiskt pekar på den rakade killen i bandet och säger att han måste vara trummisen?

Jag började detta blogginlägg med frågor, besvarade inga, och lämnar er nu med även mer frågor. Auf Wiedersehen // TK