Vad är tjusningen? 

Där, en halvmil bort spelar just nu ANTHRAX…fy fan vad spännande, ELLER??

Jag har just knappt och jämt förlikat mig med tanken (samt upplevt detta ett par ggr nu) att sitta ner på en konsert. Detta skyller jag dock på åldern, jag orkar inte vara med i moshpiten längre, men att sitta en halvmil från en scen?? Då sitter jag nog hellre hemma och ser på en live-DVD.

Jag förstår ju själva konceptet, ta bara Svensson-arrangemanget THE BIG 4 som sändes på SVT i söndags (som jag för övrigt försökte banda, men misslyckades med för att det blev något galet med timern). Jag kan förstå att det är en jävla energi och gemenskap i luften, detta har jag upplevt på massvis av festivaler genom åren, men att hamna på en läktare längst bort i tjottaheiti där man behöver ett periskop för att lyckas se något kan jag inte förstå förtjusningen i. Jag tycker att det blir nog "opersonligt" och mest bara jobbigt att glo vissa band på festivaler av storlek WACKEN OPEN AIR.   

Är jag bara allmänt tjurig, eller finns det andra som inte heller riktigt fattat det här med massiva stora arenakonserter?