Det var ett tag sen jag skrev här men jag har haft en bra anledning, nämligen jullov och tentor. Nu har jag precis tentat av en kurs och nästa börjar på måndag, så då har jag lite tid att vila hjärnan och skriva av mig lite.
Tänkte att det är dags att berätta lite mer om vad jag håller på med. Jag läser tredje året på civilingengörsbioteknikprogrammet på Umerå universitet. Lite mer än halvvägs genom utbildningen. Kursen som jag nu senast tentade av heter Genetik och genteknik. Det säger inte så mycket för gemeneman men kursen handlar främst om de vanligaste teknikerna man använder i biotekniska laboratorium för att genomföra experiment och analyser. Man får läras sig till exempel hur den nobelprisade tekniken PCR fungerar. En teknik som under sen 80-tal och tidig 90-tal revolutionerade labbarbetet och som än idag är den mest använda tekniken på labbar. Man använder PCR för att kopiera upp DNA för olika syften.
Hand i hand med PCR har man sekvensbestämning av DNA-strängar. Senaste åren har bestämning av sekvensen av DNA-strängar och hela genom blivit allt viktigare i ett led att bättre kunna förstå sjukdomar, för diagnostik och även för att förstå människans förtidshistoria bättre.
Men det är en stor kurs och man går även lära sig mer om begrepp så som mutationer och strukturella funktioner som finns i DNA. Jag tycker att labbteknikdelen var mer spännande.
Nästa kurs heter Genexpression och är en logisk efterföljare av Genetik och genteknik. Att kunna uttrycka en gen som är designad för att producera ett läkemdel är såklart viktigt och det är även viktigt att veta hur man kan reglera uttrycket så man får ett så effektivt utbyte som möjligt. Det kan man göra på olika nivåer. Man kan göra miljön så gynsam som möjligt för bakterier eller effektiviera själva genen på olika sätt. Ska bli kul att lära sig mer om ämnet.
Det var lite om min vardag just nu som student i Umeå, självklart varvar jag plugget med pubrundorna 😉
Vill avsluta så här i kärlekstider med att tipsa om ett videoklipp där sydkoreanska VR-utvecklare verkligen tagit tekniken till nästa nivå. Kortsagt så återskapade de en liten flicka som några år tidigare dött av leukemi. Det återskapade flicka från verkliga videoklipp och bilder så även hennes rörelser skulle likna den riktiga flickan. Sedan fick flickans mammas kliva in i en virtuell värld och möta sin dotter igen. Svårt att hålla ögonen torra när man ser videoklippet, och det är många tankar som snurrar i huvudet om vad som kommer vara möjligt med hjälpa av tekniken om bara några år, men man påminns också om det som än så länge är unikt för varelser av kött och blod, vilket är kärleksbanden mellan sina närmaste.
Senaste kommentarerna