Lage Olovsson

Hornet

Av , , Bli först att kommentera 26

hoj

Ja, nog tycker ju jag att den kunde få övervintra där.
Alldeles innanför finingången.
Den är ju fullkomligt rumsren. Lossar inte ett enda hårstrå.
Kan vara att den luktar litegrann.
Men ”det är bara naturligt”, som svärmor brukade säga. Hon som tjänat piga hos finare folk och var van att träda i allas ställe när det tarvades en ursäkt mer än en bortförklaring.
Nu blev det bara en kort visit. En kaffe med värdfolket.
Det handlar ju om en relation som ifall den känns ok kan komma att sträcka sig över flera månader och där alla ska trivas. Och dessutom måste jag byta olja och filter innan det ens kan bli tal om att flytta in.

Bli först att kommentera

järpe

Av , , Bli först att kommentera 30

jarpe

Låg en järpe på gräsytan bakom huset på morron. Att den var död behöver kanske inte särskilt anges i därför avsedd kolumn.
Den måste ha flugit in i nåt av fönstren på övervåningen.
Ja, den måste ha försökt i alla fall.
Eller har någon idkat olaga jakt på godsets åttahundra kvadratmeter. (Vet man väl hur skogsfågeln kan segla iväg enbart på gamla meriter långt efter att skottet har gått).
Gissar på det förstnämnda även om jag tycker att det borde ha hörts ända in i djupet av huset när den dundrade in i rutan.
Å andra sidan kan jag ju t.ex. mycket tydligt höra när väckarklockan inte ringer.
Det vill säga jag kan höra det distinkta knäppet när ringsignalen är ställd att lösa ut men liksom fångas upp av säkringen.
Däremot kan det ta avsevärd tid innan jag vaknar av den höga, envist pipande ringsignalen.

Bli först att kommentera

Troll (forskningsstation)

Av , , Bli först att kommentera 37

Dimma här på morgonen, gott och väl tio grader varmt och en sol som lyser igenom.
Syns å andra sidan vara runt 32 grader kallt nere vid Troll Forskningsstasjon (Antarktis).
Bara som jämförelse.
Läste medan jag cyklade några sidor ur den eminenta släktkröninkan som framförallt kvinnorna i familjen ska ha äran av. Sorts djupläsning är det, då jag ju bläddrat i den ganska många gånger. Mest anmärkningsvärt är kanske att vi alla elva barn intill vuxen ålder överlevt både svaga isar som diverse sjukdomar. Allt lär ju inte bero på barnbidraget som förresten bara knappt halva kullen fått fara väl av.
Man kan undra hur tillvaron skulle ha tett sig om inte ödet i sin vishet tuttat eld på huset där på Norrnäs och tvingat familjen närmare civilisationen, närmare elektricitet och andra moderniteter.
Allt började av vad jag förstår på Lögdasund, och som inflyttad till Nyby i Bjurholm skulle Lögdasund på nytt dyka upp, fast då i gestalt av ‘kapten Jonsson’. Inte som fysisk person förstås, men i form av berättelser, skrönor, om en senare tiders lögdasundsbo som på sina irrfärder då och då lär ha stannat till i Nyby. Som lär ha retats en smula med gårdens gåskarl och hängt in hatten (kaptensmössan?) en stund hos hustruns farmor Jenny medan avkokspannan makades fram på värmen.

Bli först att kommentera

Tjärekallsjön

Av , , Bli först att kommentera 26

1574

1576

Några dagar sen nu när var jag uppåt Tjärekallsjön till.
Det är en karg och lättgången trakt strax under himlen.
Kräver karaktär förstås, att gå sjön förbi utan att göra ett enda kast med spöet man bär i sin hand. Jag vet således inte om där finns någon fisk, men troligen håller väl sjön standardsorteringen i alla fall. Dvs abborre, gädda och kanske någon enstaka öring av det mindre formatet, dvs det basutbud som bidragit till att genom seklen hålla torpare och skogens gråfolk vid liv. En sjöfågel skrämde jag i alla fall loss ur strandvegetationen och den föreföll inte ha väntat sig något besök utan drog iväg av alla krafter tvärs över sjön.

1584

1567

Gamla brända stubbar står här och där i terrängen kring sjön och jag kan som vanligt inte låta bli att försöka göra mig en bild av hur det kunde ha sett ut när resten av trädet stod där.
Någon stubbe ser ut att ha varit med om ett par, tre större bränder.
Funnes det en ‘Förening för brända stubbars bevarande’ så tror jag att jag skulle ansöka om medlemskap. Dom kommer att finnas kvar länge än dessa stubbar. Men inte i evighet.

Bli först att kommentera

sparvhök

Av , , 1 kommentar 25

En sparvhök (tror jag iaf) håller till här kring husen. Som det verkar försöker den vinna skatornas förtroende, men liksom Jan Björklund har den visst lite bekymmer med respekten, med att bli tagen på fullaste allvar. Skatorna bryr sig underligt nog inte om den mycket mer än till hälften. Dom håller sig retsamt på en dryg stjärtfjäders avstånd och låter sig jagas runt björkarna som handlade det hela om en lek.
Inte ens kråkorna förefaller uppfatta höken som något verkligt hot. I vanliga fall hade den ju annars säkerligen med acklamation blivit bortjagad av hela skat- och kråketablissemanget.
Kanske är sparvhöken en årsunge som bara försöker bli vän med maten.

1 kommentar

ärtskidor

Av , , Bli först att kommentera 30

1479

Ärtskidorna på fältet härintill är tunga, havande. Doftar som ingenting annat när man bryter en skida. Man undrar var dom hämtat näring och vatten till den sammanlagda volymökningen, härifrån och så långt man kan se. Ja näringen kan man ju tänka sig. Men vattnet.
Sexradskornet ryms också mellan ärtstjälkarna, ser väl ut att må lite sisådär.
Luftfuktigheten är hög. Nästan så att spisbrödet vill slå sig, kuva sig en aning som fuktig faner. Men det brister inte när man lägger smörkniven till.

Bli först att kommentera

nattåska

Av , , Bli först att kommentera 33

Min respekt för åskan är av det primitivare slaget. Nästan arketypisk, skulle man kanske kunna säga. I synnerhet nattåskan kan vara jobbig.
Dagåskan går bättre. Den kan jag likt en lynnig chef nödtorftigt fördra, väl vetande att det så småningom går över när han/hon fått tillfälle att avreagera sig.
Modulhuset som vi bebor erbjuder heller inte några riktigt bra hörn att krypa in i när åskan går. Det är först och främst praktiskt, på gott och ont uppbyggt kring en idé om öppenhetens välsignelse.
När det gäller åska är annars trappor av tradition det ställe dit man gärna sökt och söker sig, precis som stränder är i litteraturens katastrofscenarier. I den täta och trånga vindstrappan har generationer av åskrädda tysta tagit plats som i en buss innan avfärd.
Men modulhusets öppna trappa erbjuder inget vidare skydd. Den är som en sida ur en ekonomisk årsredovisning, öppen och fullkomligt genomskinlig, men hopplöst tillrättalagd.

Bli först att kommentera

vattning

Av , , Bli först att kommentera 32

Tog hojen och åkte upp på kyrkogården för att vattna igår kväll. Det legitimerar okynnesåkandet på något sätt, ohelgar sådär alldeles just lagom trivsamt och bidrar på sitt sätt till att göra kyrkogårdsbesöket till lite av en hyllning till livet.
Fast effektpipor undanbedes kan man tänka sig.
För övrigt trodde man väl inte att man skulle få anledning att vara tacksam för att det inte finns någon järnväg hit till Bjurholm. Vilket även förre kommunalrådet i Umeå, L Holmlund, mycket riktigt och inte utan emfas låtit oss förstå.
Att det inte finns någon järnväg till Bjurholm, alltså.

Bli först att kommentera

lingonblad

Av , , Bli först att kommentera 24

IMG_1444

..man gläntar lite på stubbens läderartade barkplös, och si,
Där står de rödaktiga lingonbladen och räcker ut sina tungor åt en, liksom bara för nöjet att få överraska.

Gav pelletskaminen en slags sommarservice häromdagen. Spådde i sot som i sump att den här värmen inte kommer att hålla i sig riktigt hur länge som helst.
Fick faktiskt över fjorton säckar pellets här i våras, av de ursprungligen femtiotvå.
Nu låg det nog till att börja med kvar några från i förfjol också, om man vill vara nogräknad.
Som orken på gammeldaga tar pelletsförbrukningen av märkvärdigt fort om våren.

Bli först att kommentera

tornseglare

Av , , Bli först att kommentera 29

Frisk vind igår. Tornseglare jagade fram med hissnande fart högt uppe mot det blå.
Jag hade faktiskt nästan glömt dem. Hur dom som vassa kaststjärnor slungas fram och åter högt ovanför den stora öppna ungskogsytan.
Men höjden kräver vidd tycks det. Den trängre skogsgläntan tillåter en inte att se dem. Fönstret som granskogen öppnar blir alltför litet. Innan man hunnit fokusera på fåglarna är dom redan utanför karmen.
Det sägs att dom inte kan lyfta direkt från marken, tornseglarna. Vilket väl torde vara en sanning med modifikation.
Och att dom tillbringar större delen av sina liv i luften, flygande, ätande, sovande.

Bli först att kommentera