Lage Olovsson

tranbär

Av , , Bli först att kommentera 16

tran

Ställvis gott om dem i år, dessa de allra våtaste myrmarkernas inflammatoriskt rodnande bulnader.
Ingen bagatell att göra storindustri av dem minsann. Först när det frusit på får man med saktmod plocka dem ett och ett – om inte snön hinner före och skyndsamt lägger lock över alltsammans. Kan vara att man har några få senhöstdagar på sig att få ihop ett bottenskyl som sedan, likt ädelstenar, mest till prål och prydnad får ligga och skramla i frysboxen.

Bli först att kommentera

en

Av , , Bli först att kommentera 27

en

Tätt sitta tallhedens enbär.
Vittnar om ett slags produktivt armod. En riklig sådd på vinst och förlust.
Men bären är små och torra som så mycket annat i hedlandskapet. Klämmer man bäret mellan tumme och pekfinger så spricker det, söndrar en torraktig salva men avger ingen saft och väta.
Ändå kokas nog av fina grenar och bär fattiga på vatten den mest aromrika enbärsdricka som går att finna, tänker jag.

Bli först att kommentera

vatten, bara vanligt vatten

Av , , Bli först att kommentera 23

ronn

Regnar här vid socknens sydport och olvonets blad rostar i vätan.
Verkar bli gott om rönnbär i år vilket ‘av gammalt’ lär innebära att det antingen väntar en vinter med mycket snö eller med anmärkningsvärt lite snö.
Och det låter ju inte helt orimligt.
Lagom mycket snö har väl just ingen upplevt.

tak

Det platta, grusbelagda garagetaket blir som ett korallrev i regnet.
Till skillnad från vanliga(re) takkonstruktioner vars ständiga strävan är att fortast möjligt bli kvitt nederbörden tar det platta gummitaket istället hand om och förvaltar regnvattnet, gör någonting av det.
Och tänk bara detta att kunna ställa sig mitt på garagegolvet och tänka; Ja, nu står jag här med flera centimeter djupt vatten ovanför huvudet.

Bli först att kommentera

stenkatt

Av , , Bli först att kommentera 30

katt

Håll med om att den ser nyfödd ut, stenkatten.
Stenen den vilar på är proppfull med glimmerflagor.

Många duvor på tunet denna regniga morgon. Och så sparvhöken förstås, som kringelkrokar och gör halvhjärtade utfall och stundtals blir hängande orörlig i någon av gårdsträden. (Få fåglar kan som höken hänga).
Jag tror att den blir förvirrad, osäker om vilket mål i mängden av möjliga den ska sikta in sig på. Eller är det en ungfågel som bara jakttränar, skjuter prick på extra stora mål. En försvårande omständighet för höken är skatsyndikatet som ständigt håller koll på allt och alla och lägger sig i.

Bli först att kommentera

bär

Av , , Bli först att kommentera 26

bar

Uppgörelse i bärbranschen?

Tittade om blåbär igår och det ser bara ‘skrint’ ut.
Blåbär liksom lingon kräver ju en viss kritisk massa innan det upplevs vara lönt att plocka dem. Tillgången (eller avsaknaden kanske man ska säga) liknar faktiskt den man kunde se ifjol.

Bli först att kommentera

lättgånget land

Av , , Bli först att kommentera 26

0142

Här är lättgånget land.
Några meter till höger om gångstigen stupar vad som en gång i tiden troligen var strandkanten brant ner mot nuvarande älvfåra som glittrar mellan trädstammarna.
Några kanoter passerar nere på vattnet som hastigt förbifarande färgglimtar. Jag hör dem mer än ser dem.
På andra sidan älven, någonstans inne i väggen av gamla granar som klär Lappavabergets östra sida håller korpen skola. Som en prost, eller en överlärare av gammalt snitt, pratar den allvarsamt i fallande och stigande tonlägen om ditt och datt utan att behöva höja rösten alls. Akustiken, ekot över älvens djupare dal, gör att den kan hålla en hovsam ton och ändå veta sig bli hörsammad.

Bli först att kommentera

tistel o jägar

Av , , Bli först att kommentera 17

tistel

Trastmor har visst ätit upp sig efter häckningen. Hon ser tung ut, rör sig med en sorts smidig pregnans som får björkkvisten att buga sig djupt inför tyngden.
Jag vet f.ö. ingen annan fågel som så tydligt visar släktskapet med krita-periodens dinosaurier. På liknande sätt som med människor så är det i kroppsrörelser som släktskap tydligast (men samtidigt mest svårfångat) visar sig. För människans del kan det vara i något så subtilt som handens rörelse i ett givet ögonblick, eller ryggens krumning när hon utför ett arbete, som arv och påbrå plötsligt går i dagen.
Trasten är måhända mera ödla än vi anar.

Bli först att kommentera

nötkråka

Av , , Bli först att kommentera 24

Igår kväll var den tillbaka, nötkråkan.
Jag vill gärna tro att det är en och samma.
Det är någonting av grov och underbetald säsongsarbetare över nötkråkan.
Den kommer och far, ger intryck av att vara en sorts arbetsam enstöring, inte för att den trivs och gärna gör vad den gör utan mest för att ingen annan vill åta sig jobbet.
Där fattas liksom bara vrångvres och ekon av yxhugg i sommarkvällen när den är i farten. Och inte mer skygg än vad ackordet tillåter drar den sig diskret tillbaka in i cembratallens grenverk när man kommer gående.

Bli först att kommentera

småsileshår

Av , , Bli först att kommentera 24

sma

Småsileshår?

”Förekommer upp till Ångermanland” enligt källorna. Liksom i väntan på bussen stod dom här och ännu många fler halvt i skuggan på en uppröjd plan intill grusvägen. Kanhända är det den ringa konkurrensen från andra växter som fått dem att trivas just där.
Och små är dom verkligen.

Bli först att kommentera

marknad

Av , , 1 kommentar 27

Igår vallfärdade vi till Nordmaling och marknaden där.
Marknader är liv och rörelse och invandrarkvinnor som främmande skepp i en tätt trafikerad farled. Slitna ibland, men vackra alltid.
Kyrktaket var visst nytjärat så vi dröjde en stund i vindriktningen innan vi åkte.
Bara tjärdoften hade varit värd ett särskilt omnämnande i marknadsreklamen.

1 kommentar