Lage Olovsson

spår

Av , , Bli först att kommentera 35

spar

Solen kikar ner genom en reva i molnen efter gårdagkvällens och nattens snö.
Räven har sneddat över åkern i hastig skritt. Den kunde väl precis som jag när jag hämtade tidningen inte låta bli helt enkelt. Inte motstå lusten att dra upp ett alldeles nytt kölvatten i den ännu obrutna nattliga dyningen av nysnö.
Några skotrar ser man dra förbi ibland. Men alls inte så ofta som man kanske kunde förvänta sig på dessa böljande åkerhav. Som på få andra ställen kunde man nog här i Agnäs annars med fördel ta skotern och ryggsäcken när man veckohandlar. Och det utan att bryta mot några trafikbestämmelser.

Bli först att kommentera

jute

Av , , Bli först att kommentera 18

004

Ljusnar redan före sju nu. Gardinen är som juteväv. Till och med den lite sträva doften av jutesäck finns där när man lägger tyget mot näsan. Lyssnar man kan man nästan höra det torra rasslet när kornet rann ner i säcken.
Man var rädd om jutesäckarna. Lappade och lagade. Hängde dem med oår i sinnet torrt under takåsen när dom inte användes.
Och man gladdes åt malvan. Kanske utan att någonsin veta.

Bli först att kommentera

returmarknad

Av , , Bli först att kommentera 35

Turistföreningens häftade årsböcker…
Undrar om det finns nåt som är mer vanligt på returmarknadens diversehylla.
Fastgemat på försättsbladet sitter medlemskortet kvar, undertecknat och klart.
Men som det förefaller aldrig använt, aldrig förlöst ur gemets grepp som gjort avtryck i kortets mjuka kartong.
Ibland trängs dom med Aktuelltböckerna. De röda eller gröna som med början någongång på sextitalet gjorde industri av farmors och mormors pärmar med tidningsurklipp.

Bli först att kommentera

väntrum

Av , , Bli först att kommentera 36

5316

Sjutton idag. Lite snöflister på biltaket och lagårdslängan långtborta grå av ålder och drevsnö. Varmvattenberedaren ute i grovingången suckar väntrumsaktigt då och då. Gör liksom en mantelrörelse med några minuters mellanrum.
Kan undra varför?

Bli först att kommentera

sotar

Av , , 2 kommentarer 34

Sotade kaminen igår.
Tänka sig. Bara ett hål rätt ut genom väggen.
Och liksom en knipholk på utsidan.
Det är mera som att dra blyet bortur ekorrbössan.
Han skulle nog ha varit skeptisk, gubben.
Hållit sig litegrann på avstånd. Varit tyst.
Låtsats ha viktigare saker för sig.
Fast alldeles i närheten.

2 kommentarer

måndagmorron

Av , , Bli först att kommentera 45

Knäpper tryggt i gjutjärnet när det svalnar.
Som ett långsamt urverk. Eller som en puls på väg ner i vila.
Märker att kaminen helst sköter sig själv om den får.
Den fogar och finner sig om jag bara ger sjutton i att bära omkring manöverdosan/temostaten i nån sorts fåfäng strävan att hitta den optimala platsen att sätta upp den mer permanent.
- Hur ska han ha det? tycks den svarta R2-D2:n till kamin tiga tyst.
- Bestäm sig för bövelen, så man vet vad som gäller.
Antar att det är ungefär som det alltid har varit med skolans och många andra mänskliga verksamheters villkor.
Klåfingrigheten gör att saker och ting aldrig får tid och ro att sätta sig.
Kasten blir alltför snabba och tvära.

Bli först att kommentera

elden

Av , , Bli först att kommentera 49

Uppe och eldar i ottan.
Det gäller att få med sig elden när man flyttar. Och eftersom endast det bästa är gott nog åt den så bor den här i pelletskaminen ‘dere saln’ med fönster åt gatan.
Spispannan i Nyby var väl i jämförelse bara en bullrig och otacksam slavtjänst i det fördolda.
Antar att det i grunden handlar om någonting genetiskt.
Skrapa lite på ytan och hitta en lite folkskygg finnättling som kikar ut ur jordpörtet.
Elden som fladdrar i bakgrunden.
Naturligtvis.
Lika genetiskt betingad och självklar som behovet av elden är förmodligen sparsamheten.
Den (kaminen alltså) hann för min sparsamhets del knappt bli ljummen så bar det till att skruva ner pelletsmatningen så långt det gick.
Nu är jag nere i 150 och det ser bra ut.

Bli först att kommentera

järnspisen

Av , , Bli först att kommentera 61

spis

Här blev härdsmältan total.
Inte ens lekatten förefaller vilja ta in för natten i det vandrarhem där betjäningen längesedan lämnat öppet och gått hem. Det drar ymnigt genom alla öppningar, men de snart upprostade skruvarna håller fortfarande nödtorftigt ihop skrovet.
Den har varit ansluten på toppen efter vad man kan se. Kanske vidare upp i skorstenen via ett plåtrör som tvekat, vinglat lite osäkert hit och dit innan det hittat ut.
Liksom en sista fumlig handräckning åt förgängligheten har någon förbarmat sig och stoppat tillbaka brännplåtarna.

Bli först att kommentera

temp

Av , , Bli först att kommentera 63

IMG_4924

Fredan kisar, särar sakta med grumlig blick på ögonlocken.
Har varit ett par hektiska dagar av betraktande hursom folk kommit och gått. (Jfr. en tennismatch). Somliga med skorna på, ivrigt pratande liksom med någon lagom frånvarande chef eller med sig själva, in på heltäckningsmattan medan vi skyndsamt berett deras bitvis underliga vägar med tillplattade flyttkartonger och allehanda skyddande ting.
Nu hänger i alla fall ett halvsyskon till den tidigare luftvärmepumpen på plats. Den surrar sakta och levererar en behaglig, nästan mediterransk bris (säger hustrun). Jag säger inte emot. Mest för jag inte har någon erfarenhet av dylika vindar.
Pelletskaminen står också på plats. Den liknar en större, väl inte ens i mindre format tillverkad vikingapjäs från Uppsala-Ekeby. Alternativt liknar den en livvakt som man inte riktigt vet vad den döljer under sitt stela, korrekta yttre.

Bli först att kommentera

på stengrund

Av , , Bli först att kommentera 59

IMG_4898

Tog mig bortåt hällmarken idag. Det är en trivsam trakt som utan särskilt krus bjuder besökaren på vad den har av vrångvres och karg sparsamhet.
Ett slags naturens fattighus är det. Ett lyckligt och tandlöst gammelmansleende av glest utspridda tallar. Magra men friska mitt i sitt armod.
Tallarna är kortväxta. Aktar sig nogsamt för att förhäva sig och bli till vindfång för västan som lätt river rötterna ur sina fästen. Istället suddar dom bara några gånger i luften med sina platta grenverk. Låter topparna sväva, flyta, just som savannens acacior. Och glest ställer sig träden, liksom för att vinden ska komma runt utan att behöva riva och trängas när den då och då sopar stenhällen som ett jehu.

IMG_4908

IMG_4910

IMG_4906

Ner mot lägre terräng har berget kalvat som en glaciär och lämnat grupper av större och mindre stenblock lite som det föll sig.

IMG_4912

Se här en gammal bekant.
Som en kolare, sotig och magerlagd och ovan vid främmande, skruvar den på sig lite generat.
Vrider händerna bakom ryggen. Vet inte riktigt hur den ska bete sig.

IMG_4913

Här en något yngre bekant.
Illa medfaren av tiden, men som det förefaller orörd av elden.

Bli först att kommentera