Lage Olovsson

näckros och luktärt

Av , , Bli först att kommentera 33

nuph

Sommarn sliter hårt på inventarierna.
Jag vet inte om näckrosens blad nöts ut fortare i perioder av hög och långvarig värme, men nog förefaller det så. Väl blir ätarna fler när maten är mer.
Kring huset trivs luktärtor, ettermyror och latmaskar i värmen. Fjärilar far som fladdrande näsdukar genom luften och på åkern här intill blommar också foderärtorna vita. Till skillnad mot luktärtorna som gör sig till i olika färger och doftar diskret av flärd står kring foderärtans blomma en svagt syrlig och simpel grönsaksdoft som inte lovar mer än att försöka vara till nytta. Blommorna i sig är för övrigt tämligen lika både vad gäller form och flikar.

Bli först att kommentera

lingonblad

Av , , Bli först att kommentera 22

IMG_1444

..man gläntar lite på stubbens läderartade barkplös, och si,
Där står de rödaktiga lingonbladen och räcker ut sina tungor åt en, liksom bara för nöjet att få överraska.

Gav pelletskaminen en slags sommarservice häromdagen. Spådde i sot som i sump att den här värmen inte kommer att hålla i sig riktigt hur länge som helst.
Fick faktiskt över fjorton säckar pellets här i våras, av de ursprungligen femtiotvå.
Nu låg det nog till att börja med kvar några från i förfjol också, om man vill vara nogräknad.
Som orken på gammeldaga tar pelletsförbrukningen av märkvärdigt fort om våren.

Bli först att kommentera

tornseglare

Av , , Bli först att kommentera 27

Frisk vind igår. Tornseglare jagade fram med hissnande fart högt uppe mot det blå.
Jag hade faktiskt nästan glömt dem. Hur dom som vassa kaststjärnor slungas fram och åter högt ovanför den stora öppna ungskogsytan.
Men höjden kräver vidd tycks det. Den trängre skogsgläntan tillåter en inte att se dem. Fönstret som granskogen öppnar blir alltför litet. Innan man hunnit fokusera på fåglarna är dom redan utanför karmen.
Det sägs att dom inte kan lyfta direkt från marken, tornseglarna. Vilket väl torde vara en sanning med modifikation.
Och att dom tillbringar större delen av sina liv i luften, flygande, ätande, sovande.

Bli först att kommentera

hästar

Av , , Bli först att kommentera 29

Tror man måste leta sig ut idag. Fiska kanske. Det ser ut att bli sådär lagom både med sånt som uppmuntrar och sånt som hindrar.
Hustrun menade innan hon for att huset borde dammsugas.
Men det tolkar jag mera som en from förhoppning. Som en sak man kan kosta på sig att mena precis när man står i dörren och är på väg ut i förvärvslivet.
Längs vägen konstaterade vi att hästar nuförtiden alltid går i par.
För det mesta i par med nån annan, lite mindre häst.
Eller större, beroende på vilket par blaserade hästögon man väljer att titta på världen genom.
Vi spekulerade om det möjligen är den här djupt rotade chefs-underhuggarrelationen som bedöms så värdefull att den tom fått bilda skola i djurhållningssammanhang.

Bli först att kommentera

fingertoppskänslan

Av , , Bli först att kommentera 38

Närvaron.
Eller vad man nu ska kalla den.
Den där som gör att hojen dagen till ära känns som hade den automatlåda.
När man samtidigt, fast bara nästan samtidigt, som en vag viljeyttring drar kopplingshandtaget knappt halvvägs och med vänster skospets låter hojen ana att man vill ner från sexan till femman.
Vissa dagar finns den där redan från morron.
Andra dagar hittar man den aldrig.

Bli först att kommentera

skräppa

Av , , Bli först att kommentera 31

skrapp

En liten bit utanför kyrkogårdsgrindarna står skräppan och tisteln som ett par luffare längs vägen.
Man blir som glad av att se dem, fräcka frodiga och företagsamma.
Inne på kyrkogården krävs vattning mest varje dag. Penséerna, särskilt de vita, tycks i år ovanligt ämliga. Skrynkliga i bladen som av ett tåligt buret lidande.

Bli först att kommentera

räven

Av , , Bli först att kommentera 31

Cyklat, målat lite, och sett räven som en rälsbuss passera mellan husen.
Här är icke björn eller varg, men skata mås och räv.
Den hade någonting i munnen, räven.
För litet och för platt för att vara någon av traktens få men antagligen för rävar väldigt åtråvärda höns. Kan dock ha varit något så vardagligt som en bit tunnbröd, ty den bar högt och försiktigt och med blottade tänder precis som man gör när man tar det nygräddade ur ugnen och är rädd att stöta emot.

Bli först att kommentera

lieorvet

Av , , Bli först att kommentera 44

Rann en regnsommar ur lieorvet när jag nyss hakade ner det från björken.
Rostvatten.
Det har hängt där bra nog precis ett år.
Det är ett sånt där finskt stålorv som har namn om sig.
Saxar och sånt, skärverktyg.
Men inga vapen vad jag vet. Det är ett annat finskt företag.
Bra på många sätt och vis men tungt är det, orvet.
Tål att i åratal hänga i en björk.

Bli först att kommentera

flugsnappare (hona)

Av , , Bli först att kommentera 32

Stör den lantliga söndagsidyllen genom att skrapa färg från de gamla broräckena som hängt på väggen bakom garaget. Ämnar försöka rehabilitera dem nämligen. Dom har länge sett ut att längta tillbaka till sin plats, och brokvisten har definitivt längtat efter dem. Och jag tror faktiskt att dom passar alldeles utmärkt där. Med bara något litet försumbart undantag är virket friskt och vid gott mod. Torrsprucket må så vara, men det är ju bara som rynkor på en gammal människa.
I ögonvrån ser jag hur flugsnapparna flänger ut och in i holken. Särskilt honan kan konsten att flänga. Ingen torde närmare bestämt kunna flänga som en flugsnapparhona med ungar, i det att det alltid är förenat med en viss stökighet – både visuell och ljudlig – när hon i brådskan och ovanpå allt annat har att försöka få med sig även stjärtfjädrarna in genom hålet.

Bli först att kommentera

efter sju när vägarna svalnat

Av , , Bli först att kommentera 24

1323

Körde en sväng ikväll och ja, den går alldeles ljuvligt bra, Hornet. En sån här och några hektar ogallrad björk på bra bonitet borde alla ha. Hojen för att åka på naturligtvis, och björken för att ha nåt att göra medan man väntar.
Den är aningen nervösare än Johans Fazer som på tomgång liksom står och tuggar taktfast ur tornistern. Hornet är å andra sidan en sån där som ligger lite länge – till klockan nio på varvräknaren ungefär. Men sen kvicknar den till och lyfter på framhjulet om man inte passar sig. Och när klockan är nio på varvräknaren, då är den ändå bara barnet må man veta.

Bli först att kommentera