Lage Olovsson

Zeibrants sågbänken

Av , , Bli först att kommentera 36

Vadande i sågspån stod den där alldeles intill gammvägen.
Man kunde väl bara inte låta bli.
Tycks minnas att det var en spak man drog.
Åt ena eller andra hållet.
Hemåt eller åt byss.
Beroende på åt vilket håll man ville att bordet skulle fara, och vart man var på väg.
Men jag får inte riktigt ihop det.
En spak som sticker ut sådär. Som hakar i blåbyxbenet varenda gång

Bli först att kommentera

två glas

Av , , Bli först att kommentera 36

Tvåglasfönstren är timmerborgens känsliga sinnen. Det är genom deras relativt tunna membran huset andas och lyssnar.
Lördagsnattens vargtimme (f´låt vargen) glider så sakteliga bort till ljudet av fjärran motorvrål. Det är väl ungdomen som släpper sina hästar i vall.
Men det är lugnt. Det innebär bara att den finns kvar därute, ungdomen. Först om och när det eventuellt blir knäpptyst bör man kanske bli en smula orolig.

Bli först att kommentera

höstflytt

Av , , Bli först att kommentera 41

Får erkänna att jag nog försummat motionscykeln en hel del i samband med flytten från Agnäs till Bjurholm. Som en sinko har den mest stått ivägen och blivit skuffad hit och dit alldenstund vi gjort våra prioriteringar och sett till att få sängar och andra bekvämligheter på plats.
Fokus har helt enkelt legat mera på styrketräning och tunga lyft, kanske man skulle kunna vränga det till. Och det är ju just det som karaktäriserar den så kallade Bjurholmsmodellen; detta att upphöja nödvändigheten till dygd och sen yves för att man i en svår stund gjorde precis rätt val.
Dock, det bor en hemkänsla och ett återseende i handslaget med de ljust grå bakelithandtagen här i lägenheten.

Bli först att kommentera

morgon på Hilhursborg

Av , , Bli först att kommentera 39

hilh

Det spinner morgon på Hilhursborg, kylskåpet.
Huset heter nämligen så. Namnet står skuret i trä ovanför ytterdörren och det är med en känsla av att ”I som här inträden” jag tar steget över tröskeln.
Genom köksfönstret och de fint frästa trädetaljerna syns det gamla uthuset med sina dörrar beklädda med vinklade, motställda, panelbrädor.
Långt ut i gårdagskvällen plockade hustrun med flyttgodset. Fast inte högljutt och otåligt, fastmer som om hon tyst letade en bortom flyttlådor och kaos trivsammare ordning.

Bli först att kommentera

rödhake

Av , , Bli först att kommentera 35

rhake

Pepparögd och alert gömmer den sig gärna i olvonbuskens höströda. Gör snabba utfall och river åt sig nåt ätbart i närheten som vore den ständigt ute i olovliga ärenden.
Rödhaken håller sig annars med ett ganska väl avvägt dödsförakt, åtminstone i den mån den själv kan påverka detta med att äta eller ätas. I traven med långved brukade den i sågspånssprut och motorsågsbuller flyga in och ut mellan stockrullningarna för att hämta flygfän som väl ingen människa visste fanns där. Och när man som mest trodde den ihjälklämd dök den liksom från ingenstans på nytt in i håligheterna efter att osedd ha slunkit ut i någon annan del av björkvedstraven.

Bli först att kommentera

sia

Av , , Bli först att kommentera 33

sia

Man måste omfamna kalhygget.
Om inte för annat, så iaf för lingonen som gömmer sig djupt i jägarn.
Och som så ofta när tillgången är lite gles och ojämn så är det väldigt marknära lingon på kortvuxet ris det handlar om. Kanske har bärens hela tillblivelse skyddats och gynnats av det täta och långa gräset?
”Sia”, sa morsan om jägarn, och menade väl alltihop.

Bli först att kommentera

tranbär

Av , , Bli först att kommentera 27

tran

Ställvis gott om dem i år, dessa de allra våtaste myrmarkernas inflammatoriskt rodnande bulnader.
Ingen bagatell att göra storindustri av dem minsann. Först när det frusit på får man med saktmod plocka dem ett och ett – om inte snön hinner före och skyndsamt lägger lock över alltsammans. Kan vara att man har några få senhöstdagar på sig att få ihop ett bottenskyl som sedan, likt ädelstenar, mest till prål och prydnad får ligga och skramla i frysboxen.

Bli först att kommentera

en

Av , , Bli först att kommentera 29

en

Tätt sitta tallhedens enbär.
Vittnar om ett slags produktivt armod. En riklig sådd på vinst och förlust.
Men bären är små och torra som så mycket annat i hedlandskapet. Klämmer man bäret mellan tumme och pekfinger så spricker det, söndrar en torraktig salva men avger ingen saft och väta.
Ändå kokas nog av fina grenar och bär fattiga på vatten den mest aromrika enbärsdricka som går att finna, tänker jag.

Bli först att kommentera

vatten, bara vanligt vatten

Av , , Bli först att kommentera 24

ronn

Regnar här vid socknens sydport och olvonets blad rostar i vätan.
Verkar bli gott om rönnbär i år vilket ‘av gammalt’ lär innebära att det antingen väntar en vinter med mycket snö eller med anmärkningsvärt lite snö.
Och det låter ju inte helt orimligt.
Lagom mycket snö har väl just ingen upplevt.

tak

Det platta, grusbelagda garagetaket blir som ett korallrev i regnet.
Till skillnad från vanliga(re) takkonstruktioner vars ständiga strävan är att fortast möjligt bli kvitt nederbörden tar det platta gummitaket istället hand om och förvaltar regnvattnet, gör någonting av det.
Och tänk bara detta att kunna ställa sig mitt på garagegolvet och tänka; Ja, nu står jag här med flera centimeter djupt vatten ovanför huvudet.

Bli först att kommentera

stenkatt

Av , , Bli först att kommentera 30

katt

Håll med om att den ser nyfödd ut, stenkatten.
Stenen den vilar på är proppfull med glimmerflagor.

Många duvor på tunet denna regniga morgon. Och så sparvhöken förstås, som kringelkrokar och gör halvhjärtade utfall och stundtals blir hängande orörlig i någon av gårdsträden. (Få fåglar kan som höken hänga).
Jag tror att den blir förvirrad, osäker om vilket mål i mängden av möjliga den ska sikta in sig på. Eller är det en ungfågel som bara jakttränar, skjuter prick på extra stora mål. En försvårande omständighet för höken är skatsyndikatet som ständigt håller koll på allt och alla och lägger sig i.

Bli först att kommentera