Lage Olovsson

lavar och lingon

Av , , Bli först att kommentera 15

steg

Här vid nedersta trappsteget där berget lämnar över åt ungskogen är det lagom fuktigt..

lingon

Lingonen är stora och spolformade som plommontomater. Först hade jag bara kameran med. Gick mest för ‘ors skull’ – vad nu det uttrycket kan tänkas bottna i och betyda. Kan tänka att det helt enkelt betyder att man låter gåendet få vara ett självändamål.
Gick iaf så småningom tillbaka till bilen och hämtade hink och plockare för att samla ihop de granna bären.

put

Stenens lav är svälld och drucken efter den senaste tidens myckna regn.
Den lyfter sig euforiskt, blir redlöst sladdrig och tappar sånär fotfästet den genom magertid och sommartorka haft i stenens skrovel.
Nu putar den rusigt och läpprött åt vemhelst som gitter titta.

Bli först att kommentera

cembratall

Av , , Bli först att kommentera 35

tall

Cembratallen är ett skafferi. Dess grenverk rör sig fast ingen vind är.
Det är ekorren som mer eller mindre har bosatt sig där. Den dagpendlar förefaller det. Rinner elegant kväll och morgon genom björkarnas rad. Den rumsterar, hamstrar, bär och gömmer. Piskar oroligt med svansen som vet den inte hur i hela friden den ska hinna med allt och vad den ska göra av allting.
Utan att kunna titta den i vitögat föreställer man sig gärna att ekorrens blick är en aning stirrig på grund av den stress som driver samlaren. Det är heller inte alldeles riskfritt att på korta ben förflytta hamstern över de öppna ytorna runt tallen där traktens katter jagar.

kott1

Vissa kottar har den vittjat och ätit ad hoc. Dom ligger nu prydligt öppnade runt tallen tillsammans med andra, obearbetade kottar som antingen fallit ner av sin egen tyngd eller som gått förlorade i transporten.

kott2

Kottarna är köttigt mjuka och starkt kådiga. Minner på sätt och vis om torrsaltat magert fläsk, kanske till dels beroende på kådan som kristalliserats saltvit på kottarnas ytor och som snabbt smälter av handvärmen. Redan en så enkel sak som att lyfta upp en kott i handen innebär att man sas hamnar i klistret och får problem med dagstidningen. De omsorgsfullt stuvade fröna ligger prydligt förpackade i var sitt fack och är stora som pecanötter. Liksom där människor som tillfullo behärskar konsten har suttit och ätit pecanötter så kan man se precisa skalhalvor i stor mängd ligga kringströdda.

Bli först att kommentera

att ha ärende

Av , , Bli först att kommentera 40

Regnar. Kunde inte låta bli att med foten dika ut några av de laguner som pryder infarten när jag hämtade tidningen.
Var på Älvgården igår. Kom mitt i maten, eller rättare sagt strax efter. Då när många av de boende sitter tysta och eftertänksamma i matsalen. Tänkte att vi är nog alla detaljer i någons oljemålning. Ditduttade för att vi behövs, för att bilden ska bli komplett.
Hajade till då en av de boende stillsamt undrade om vi möjligen hade ärende åt ett visst håll. Själva uttrycket är så ljuvligt. Det andas väglöst land, långeliga tider och vidder av väntan. Det gör liksom ingenting ifall man inte råkar ha ärende just idag. Och skulle det av någon anledning inte alls bli av så är inte heller det hela världen.
”Men har ni möjligen ärende ..”

Bli först att kommentera

det regnar

Av , , Bli först att kommentera 27

bänk

Bänken våt som vore den nyss uppfiskad ur vattnet nedanför Tullmagasinet.
Man måste förvånas över hur rejält virke den är hopsatt av.
Årsringar som odlad lax men icke att den ruttnar. Ömsar snarare som huggormen skinnet; kränger ett lacklager när sommarn är slut.
Måste vara något slags tropiskt träslag vant vid fukt som håller samman gjutjärnsgavlarna som andas kyrkogårdsgrindar och ålderdomshemspark. Ved som visserligen bågnar, vrenskas, hotar att kasta ryttaren ur sadeln men som bara på ytan låter sig påverkas av vädret.

Bli först att kommentera

nattflyn

Av , , Bli först att kommentera 39

fjäril

Dimma sveper ner över dalen. Kommer som ett dekret, ett mötesmummel uppifrån centralorten. Den stiger och faller, rullar ut över nejden, skymmer stundtals det av morronsolen belysta Rågberget.
Kring lampan har nattflyn samlats, sitter allvarsamma ibland i flera dagar på ett och samma ställe. Här ovan en variant av fjäril som härmar gulnande höstlöv. Den har sjunkit in i väggens gula, gömmer sig kanske för näringssökande fåglar som får lägga alltmer energi på att hitta ny energi.
Någon eldar på morronen. Skickar liksom på prov, innan det blir allvar av, en rök att böja av och liera sig med dimman.

Bli först att kommentera

morgonsol

Av , , Bli först att kommentera 36

sol

Andra skörden ligger utslagen. Den blänker fetare än den första känns det som.
Hitom randas och rutas städivern – viljan att hålla diversiteten på lagom distans.
Där bortom matar kornet, gulnar. I stark vind minner det om vågbefaret vatten.
Av någon underlig anledning får jag ingen riktig ordning på väderstrecken här i Agnäs. I alla fall inte så pass solitt att jag kan peka med hela handen och med korpralsröst hävda att: det där är norr och ditåt är åt öster. (Väderstrecken är ju annars det enda någorlunda säkra migranten har att hålla sig i och förhålla sig till). Horisonten öppnar sig 360 grader och solen är liksom inte att lita på. Bara åt väster (tror jag) vidgar sig en käl, ett hyvelspår, en lapport som ger fäste för ögat när man flätar in sig i de tomma timmerfororna på väg upp upp mot kyrkbyn.
Kanske kräver torparsjälen lite mer av begränsade vyer och tydliga landmärken för att ha nytta av sin nedärvda getarkompass.

Bli först att kommentera

kaninen III

Av , , Bli först att kommentera 60

kaninen

Den är bra nog knepig, kaninen. Så till den grad vit att kameran inte riktigt kan bestämma sig om var det vita börjar och slutar. Antagligen ser den alltför giftig ut för att räven eller nån annan predator ska våga sig på den.
Själv äter den utan aptit, liksom i andra tankar. Ungefär som den stressade kontorsmänniskan om morgonen.
I alla fall ser det ut som om den äter. Men det kan lika gärna röra sig om ett slags teatraliskt småplockande med ingentinget, med det korta, nästintill obefinliga gräset som växer i skuggan.
Isbergssallat borde väl duga tänkte jag och hivade ut några blad. Men icke. Den lämnade sallatsbladen utan kommentarer och återgick snart till småplockandet.

Bli först att kommentera

stjärnbild

Av , , Bli först att kommentera 43

grönt

Mängder av trast kring huset om morgonen. (Man får föreställa sig att dom nyss lämnat bilden. Dom är ju bevars ganska skygga så här på sensommarn.)
Får nog lov att ta in myggfönstret i sovrummet snart. Nätterna blir omsider svalare och joddlarbalkongen förvandlas om kvällen till ett gigantiskt öra, ett radioteleskop mot söderhimlen. Och visst finns det liv därute. Av ljudet att döma någonstans i Stora hunden.

Bli först att kommentera

kvällsåska

Av , , Bli först att kommentera 37

solnedg

Säregen solnedgång igår kväll, för att nu inte uttrycka sig alltför provokativt.
Nån timme senare precis när man gått isäng rev åskan som ett argsint dagbefäl plötsligt sönder tystnaden. Men bara en enda gång smällde den sas i logementsdörren.
Idag vet jag inte vad som står i agendan.
Pensionärstillvaron kan innehålla spår av tristess, kanske särskilt som man lyckats undvika att med milt våld bli indragen i nån pensionärsförening mpa. Igår var jag iaf ute och kollade om blåbär men dom är inte riktigt matade i kornen än.
Små och till dels omogna. Men vänta bara.

Bli först att kommentera

doroteablommor

Av , , Bli först att kommentera 22

001

002

Förunderligt vackra doroteablommorna med sina klara, nästan fluorescerade färger.
Blad och stjälkar är köttigt frostiga, minner på sätt och vis om sileshår i ytstrukturen.
Utblommade samlar sig blommans rester till en sårnad med förtvinade kronblad som liknar det tunna håren på en mycket gammal människa.
Eller för den delen – det långa och ännu fuktiga håret på en nyfödds hjässa.

Bli först att kommentera