Lage Olovsson

kulo

Av , , Bli först att kommentera 26

Idag blåser det kallt ska jag säga.
Motorvärmarsladden är styv som en kulo-stump som i åratal hängt därpå kallvinn.
Vart då ett herrans liv om de här politikerlistorna.
Dom borde väl vara glada, tänker man.
Dom som slipper ligga där längst upp, alltså.
Istället för att försöka verka som om dom inte ville dansa. När dom egentligen aldrig blev uppbjudna.
Mellan valåren hörs det ju ändå vara så himmelens ansvarsfullt och betungande.

Bli först att kommentera

husets varmaste hörn

Av , , Bli först att kommentera 43

hörn

..särskilt när det brinner i kaminen och solljuset ger morronen djup i de spröjsade glasdörrarna.
Jaja, det ska förstås helst vara vitt. Vitt på insidan och grått på utsidan. Men det är ju bara en tidsfråga.
Mot duschen nu iaf. Vaccination idag och aldrig är det så noga med att trimma öronhåren som när man ska till tandläkaren.

Bli först att kommentera

jägare och samlare

Av , , Bli först att kommentera 31

Ja det ena utesluter ju på intet sätt det andra. Förstärker väl snarare.
Är man därtill fiskare så då så..
Städade ihop i det lilla kyffet i bakänden av garaget häromdagen för att bereda plats för ljummen vinterförvaring av hojarna. Och det är precis som min äldre bror så träffande formulerade saken; att det på sina ställen kan vara som att komma in i Tutanchamons grav med mängder av underbara ting som gör det nästintill omöjligt att ens ta sig fram. Även om man liksom går på lina genom valvet.
Redan ett Gullringe-folkgarage skräddarsytt för en Saab V4 med infällda backspeglar är uppenbarligen för stort för att utan särskild prövning beviljas byggnadslov i en blandad befolkning med fallenhet för samleri. Kanske borde vara som i Kina – en sorts tvingande begränsning, fast mera vad gäller förvaringsutrymmen då.

Bli först att kommentera

spårsnö

Av , , Bli först att kommentera 55

snö

Lite fuktigt men fin spårsnö idag. Haren hade som den hare den är sprungit före hela vägen och räven satt väl där på rompa någonstans ute i ungskogen och förundrades över varför den som har så nära till affären behöver ge sig ut och jaga fram och åter på det där viset.
Saken är dock den, att i slutet av månaden väntar en sjukgymnast som en annan småskolelärarinna. Inte med en uppfordrande ringklocka i handen, men väl ett knippe torrt rasslande ekg-sladdar. Och som alltid här i världen vill man ju ogärna visa sig sämre än folk i jämförelsegruppen.
Nej bättre ska det vara. Därav detta rännande som handlade det om en biljett till OS i Östersund.

Bli först att kommentera

en kaffe vid Fisklöstjärn

Av , , Bli först att kommentera 51

kaffe

Nåja, helt fisklös är den inte. Men tillräckligt för att inte dra till sig horder av sömniga bottenmetare som förutom att vänta på bogserare gärna jobbar med att inreda omgivningen tills den någorlunda liknar en mallorcansk hotellpools.
Sommartid kan man se pelagiska abborrstim dra fram genom det klara men förmodligen ganska näringsfattiga vattnet. Näckrosbladen är friskt gröna men lätt räknade, och tycks på grund av det klara vattnet inte behöva leta sig ända upp till ytan. De stannar stundom halvvägs i det ljus som redan där är och bidrar till den känsla av akvarium som tjärnen ger.

Bli först att kommentera

hedland

Av , , Bli först att kommentera 49

karg

Här är kargt och vackert och ingen brådska alls.
Ett sorts böljande bestenat hedlandskap, kanske man kan säga.

stubbe

Svedda stubbar står och försöker berätta någonting.

lav2

Långt upp på den största, den många meter höga stenen hittade jag dessa skålar.
Tunna och torra som tårtkartong, sköra som äggskal.
Med sina sträva och smärgeldukssvarta baksidor liknar dom faktiskt lunglav.
Men flera meter upp på en stor sten?
Kanske etablerade sig lavarna när skogen en gång stod tätare och mer fuktbevarande här.
Kanske står lavarna nu bara där och uthärdar. Står och väntar i hundra år och mer på att skuggorna på nytt ska bli behagligt långa runt den stora stenen.

drake

Ibland lånar stenen formen av någonting.
En drakes huvud? Eller en häst med tungan hängande i mungipan?

sjö

Och alltid en sjö.
Här är det Tjärekallsjön som de långa stråken av stenig och lättgången hedmark sakta vadar ut i.

baver

I bäcken bor bävern. Skärsvarvar som det förefaller en björk som den lagt tvärs över strömfåran.

stol

En bra bit vid sidan av konstvägen stod den här rustika installationen.
Den ultimata symbolen för bolagsskog, bestående av ett axplock av de hyvlade produkter som skogen kan bidra med.
Känns nästan dansk och dyr. Den var nog inte byggd på bara en kafferast.

Bli först att kommentera

nattflyn

Av , , Bli först att kommentera 43

fjäril

Dimma sveper ner över dalen. Kommer som ett dekret, ett mötesmummel uppifrån centralorten. Den stiger och faller, rullar ut över nejden, skymmer stundtals det av morronsolen belysta Rågberget.
Kring lampan har nattflyn samlats, sitter allvarsamma ibland i flera dagar på ett och samma ställe. Här ovan en variant av fjäril som härmar gulnande höstlöv. Den har sjunkit in i väggens gula, gömmer sig kanske för näringssökande fåglar som får lägga alltmer energi på att hitta ny energi.
Någon eldar på morronen. Skickar liksom på prov, innan det blir allvar av, en rök att böja av och liera sig med dimman.

Bli först att kommentera

morgonsol

Av , , Bli först att kommentera 38

sol

Andra skörden ligger utslagen. Den blänker fetare än den första känns det som.
Hitom randas och rutas städivern – viljan att hålla diversiteten på lagom distans.
Där bortom matar kornet, gulnar. I stark vind minner det om vågbefaret vatten.
Av någon underlig anledning får jag ingen riktig ordning på väderstrecken här i Agnäs. I alla fall inte så pass solitt att jag kan peka med hela handen och med korpralsröst hävda att: det där är norr och ditåt är åt öster. (Väderstrecken är ju annars det enda någorlunda säkra migranten har att hålla sig i och förhålla sig till). Horisonten öppnar sig 360 grader och solen är liksom inte att lita på. Bara åt väster (tror jag) vidgar sig en käl, ett hyvelspår, en lapport som ger fäste för ögat när man flätar in sig i de tomma timmerfororna på väg upp upp mot kyrkbyn.
Kanske kräver torparsjälen lite mer av begränsade vyer och tydliga landmärken för att ha nytta av sin nedärvda getarkompass.

Bli först att kommentera

kaninen III

Av , , Bli först att kommentera 64

kaninen

Den är bra nog knepig, kaninen. Så till den grad vit att kameran inte riktigt kan bestämma sig om var det vita börjar och slutar. Antagligen ser den alltför giftig ut för att räven eller nån annan predator ska våga sig på den.
Själv äter den utan aptit, liksom i andra tankar. Ungefär som den stressade kontorsmänniskan om morgonen.
I alla fall ser det ut som om den äter. Men det kan lika gärna röra sig om ett slags teatraliskt småplockande med ingentinget, med det korta, nästintill obefinliga gräset som växer i skuggan.
Isbergssallat borde väl duga tänkte jag och hivade ut några blad. Men icke. Den lämnade sallatsbladen utan kommentarer och återgick snart till småplockandet.

Bli först att kommentera

stjärnbild

Av , , Bli först att kommentera 45

grönt

Mängder av trast kring huset om morgonen. (Man får föreställa sig att dom nyss lämnat bilden. Dom är ju bevars ganska skygga så här på sensommarn.)
Får nog lov att ta in myggfönstret i sovrummet snart. Nätterna blir omsider svalare och joddlarbalkongen förvandlas om kvällen till ett gigantiskt öra, ett radioteleskop mot söderhimlen. Och visst finns det liv därute. Av ljudet att döma någonstans i Stora hunden.

Bli först att kommentera