Förr växte tibast här strax intill sandhögen. Ända tills någon i ansvarig ställning pekade på de röda, giftiga bären och menade att det var synnerligen olämpligt sällskap för små barn med saliv runt munnen och sinne för smak.

Numera har den lierat sig med huggormen borta på åkerholmen norr om granhäcken och låtsas ungrönn bland rösen och rostig ansjovisburk.
När de första av de första blommorna springer fram på bar kvist avslöjar den sig. Då kan den inte längre gömma sig i myllret av stickor och strån som spretar på överloppsmarken.