Sakta släpper ladugårdens eternittak den sista snön och husens faluröda torkar uppifrån och ner som vadmal.
Har nöjet att kungöra att all ved nu är kluven och ligger i en stor hög bakom sagda ladugård.
I alla fall är min ved klar. Andras vedar torde finnas som inte ens är påbörjade, och det är ju ett extra stimulerande inslag i det annars tveksamma vednöjet.
Detta att man själv är färdig medan andra fortfarande bara går och gruvar sig.

"Bakom lagårn" är apropå det ett begrepp värt några egna rader. Det är inte bara en koordinatsatt punkt på jordskorpan, men också en sorts existentiell belägenhet.
Där samlades av tradition allt överblivet. Där begrovs såväl katt som hund mellan uttjänta maskiner som rostade i det sorgligt långa gräset.
Där ruttnade de sista resterna av gärdesgård och hässjevirke.