"Arne o Gunnar lägger tak den 4/5 1947" står det med okänt typsnitt skrivet på en av takåsarna i ladugården.
Ett litet konstverk i timmerkrita är det.

Jojo, det var viktigt med dokumentationen redan då kan man lite surt tänka, när man fått på sin lott att meddela att eternittaket läcker in nu, den 24/4 2013. På tre olika ställen.
Det är liksom ingenting man rusar iväg och hämtar tuschpennan för. Inget som man direkt vill ta till takåsprotokollet.

Men man bör väl inte skjuta på pianisten när man inte ens har en aning om vem som komponerat musiken.
Kanske var det spåntaket, det som i alla fall fläckvis ligger kvar under eterniten, som de båda vågade skriva under på. De gjorde säkert vad som krävdes då.
Bara det att det var så ohyggligt länge sedan.

.