Lage Olovsson

Söndag 26/5

Av , , Bli först att kommentera 53

Sommaren frodar, förtätar och förvillar.
Råbocken blir osynlig i samma stund som den stannar upp bakom draperi av solljus och lövdaller. Tranan syns på nära håll ålderdomligt grå som ett undanhängt och trasigt klädesplagg från medeltiden. En tom papperspåse får liv i vinden, vältrar sig fram, klumpigt och oformligt som ett främmande väsen.

Ingen fisk blev det igår kväll. På tjärnen flöt som finlandsfärjor ett par svanar. Även där förrycks perspektiven när det lilla mörka vattnet oväntat befars av någonting stort och vitt.

Lördag 25/5

Av , , Bli först att kommentera 32

Det knirrar och knarrar som från torra årtullar när morkullan varje kväll ror förbi längs sin kanal genom luftrummet.
Därunder, i skuggan av en högväxt ormbunke, letar sig guckuskon upp och blommar väl så småningom med sina alltid fem blommor.
Den tycks tålig guckuskon, mitt i sin påtvingade trädgårdsexil, när den väl fogat sig i sitt öde och som en seg kronotorpare bitit sig fast, härdande ut både råttår och vargavintrar.

I det soligaste hörnet av rabatten bjuder strandirisen till och skickar ur en sorgligt brun tuva upp stänglar som snart nog pryds av vackert blå orkidéliknande blommor i vilkas inre man kan se samma strimmiga mönster som går igen på så många ställen i naturen, bland annat på trastens bröstfjädrar.

 

Måndag 20/5

Av , , Bli först att kommentera 21

Tänker, om det nyskrapade bagarstugetaket, som Allan Edwall sjöng att "visst är det bätter, men int’ är det bra".

Där inställer sig en svindlande och lätt obehaglig känsla av att mossorna och lavarna kan ha en överraskning på lut. En överraskning med prolongerad effekt.
Ett ess i rockärmen färdigt att kastas fram när höstregnen sätter in.
Liksom som hämnd för att dom blivit vräkta utan tillstymmelse till uppsägningstid.

Säg om taket nu skulle visa sig börja ta in vatten för att tätningen försvunnit.
Tycker takpannorna kändes ligga lösare efter skrapningen faktiskt..

Söndag 19/5

Av , , 2 kommentarer 25

Tillbringade stor del av gårdagen uppe på bagarstugetaket, rensande bort lavar och mossor som sakta men säkert sätter i sig tegelpannorna.
Fick lov att av en medellång furukäpp samt en utkastarböj i all hast sno ihop ett specialverktyg för ändamålet.
Mossorna ger sig inte som rackarungar av från taket frivilligt bara för att det kommer upp en vuxen, må man veta. Nej det blev till att skrapa loss beläggningen. Kvadratdecimeter för kvadratdecimeter.

Uppe på taket doftade det mörtlek, förbluffande nog. Kruttorrt som det var däruppe, och långt till närmaste vattendrag som det är, liksom.
Mörten leker ju dessutom lite senare har jag för mig. Kanske lite mer kring tiden för skolavslutningen.
Till sist avskrev jag fenomenet såsom varande havsdoft i de lite högre liggande luftlagren. Det är det som är skillnaden, tänkte jag. Att när det doftar mörtlek och jolmig insjövik för somliga, så doftar det hav och höga taxeringsvärden för andra.
 

Lördag 18/5

Av , , 2 kommentarer 27

Lördagsmorgnar i nutid är bra, men vete tusan om det inte ändå var bättre förr.
Da capo strömmar som vanligt ur retroradion och jag skäms inte alls för att säga att det är en höjdare.
Det är lite som när man egentligen letar nåt helt annat och råkar hitta en hel men dammig Kvällsstunden (tidning) från sextitalet med alla sidor kvar på utedasset.

Lördag 11/5

Av , , 2 kommentarer 25

Ja, nu står i alla fall väderkvarnen på plats.
Märkvärdigt, apropå det, hur gärna det som en fripassagerare kryper in ett "i alla fall" i texten om man inte ser upp.
Precis som om det alltid fanns en del i övrigt att önska.
Men det är ju samma sak med "vi måste försöka".
Hur ofta återfinns inte just dessa tre ord i ouvertyren till högtidliga målbeskrivningar och årsberättelser.

Ursprungligen är nog den gamla väderkvarnen en hyllning till kullagret. Det som kom efter fläsksvålen i tider då liar okristligt tidigt om morgonen skulle slipas utan alltför mycket gnissel från maskin och människa.
Ofta låg där just ett par bitar svartnad fläsksvål som skiljde metall från metall i slipstensaxelns båda skålformade lagringar.

I den gamla kvarnen som ställdes ut på gräsmattan häromdagen sitter också två.
Inte fläsksvålar, men väl kullager som gör att den snurrar mycket lätt och drar igång nästan bara av fartvinden när man försiktigt bär ut den i traktorskopan som en offergåva åt sommaren.
Den dubbellagrade axeln är troligen levererad av någon lokal gårdssmed med leklynnet i behåll och är så nära en evighetsmaskin man kan komma.

 

Tisdag 7/5

Av , , 2 kommentarer 29

tyst i brynet
sidensvansar vänta
sommarns beska ränta

…tänkte jag om morgonen när en hel flock av dem landade i storbjörken och liksom regnade till marken några i taget.
Det är lite fel årstid bara, kan man tycka, för sidensvansar.
Och det är någonting väldigt speciellt i deras sätt att förflytta sig på marken. Att vertikalt fjädrande, på ett sätt nästan mekaniskt hoppa omkring som batteridrivna leksaksfåglar.

Björktrastens hukande, reptillika hållning är lite mer av en taxeringsnämndsordförandes. Den kilar runt och synar i sömmar. Överraskar. Lyfter på löv och rotar i förnan.

Måndag 6/5

Av , , Bli först att kommentera 28

Idag ska dahliorna upp på höghöjdsträning.
Det är ett himla krusande för dessa blommor som vissa år bara med ett nödrop hinner börja blomma innan frosten slår ut dem.
Jag vet då inte några andra växter som får så mycket men som ger så lite tillbaka. Om man inte räknar med motionen förstås, den man får när man kånkar dem upp och ner i trapphuset.

Hela vintern dväljs dom som ett par stumpar obearbetat potatisland i de djupa källarvalven och ska sedan just vid den här tiden på året bäras två våningar upp.
Där, i ett soligt söderfönster, vaknar dom sedan långsamt till liv med hjälp av dropp och vänligt småprat.

Torsdag 2/5

Av , , Bli först att kommentera 34

Kattens surfplatta är ett tallriksunderlägg av plast som hon åker på snett över köksbordet när hon ämnar sätta sig i fönsterposten och se oskyldig ut.
Hon tar sats från golvet, hoppar upp, snubblar kanske till lite grann, men samlar sig raskt och glider av bara farten behändigt på denna plastskiva ända bort till fönstret.
Det vill säga om det inte står något i vägen förstås.
Skulle så vara, hoppar hon elegant över både tallrik och tilltugg och litar sannolikt på att ingen hann märka vad som just passerade.

Någonstans håller vi på att förlora greppet givetvis.
Väl medveten om att reaktionstiden tycks bli längre på sina håll flyttar hon fram sina positioner och utnyttjar sin snabbhet å det fräckaste.