Lage Olovsson

brunnskusen

Av , , 2 kommentarer 46

Ja, den har ju varit på tapeten tidigare.
Men vad har inte – när man är över sexti.
Det mesta är upprepat ett antal gånger. Och varje gång som om det vore den första.

Jag tänker förstås på avloppsbrunnen.

Gläntade på locket igår och drog ett suck av lättnad – i frånvinden givetvis.
Nivån var helt ok och ”brunnskusen” syntes inte till. Just den fantasifiguren som man förr skrämde barnen med kunde väl förresten idag vara värd ett alldeles eget halvsjuprogram på tv:n.

järngrytan

Av , , Bli först att kommentera 46

Barmarksfläckarna brer ut sig och knutlampan kastar ett varmt och mjukt sken över tunet om kvällen.
I parken, som vi av hävd kallar rutan mellan det större huset, vägen och granhäcken – bortom vilken åtminstone för de mindre barnen världen var farlig och okänd – står den gamla trasiga trebensgrytan på en sten och väntar på att få tjäna blomkruka.
Den misslyckade lagningen med en bit plåt som man försökt anbringa över en stort hål i gjutjärnsgrytans ena sida äger sin charm och pekar bakåt mot en tid när sår och skador behandlades med läkande blad och mystiska ramsor.
Jag hittade grytan under ladugårdsgolvet där dess välvda botten stack upp som bakstycket av en skeppskanon ur bottenleran.

bussresa

Av , , 4 kommentarer 58

Sist vi var till Umeå åkte vi buss.
Hustrun före som en annan ledsagare och jag efter.
Som en sorts brukare då.

Vi fick förstås den obligatoriska frågan om det skulle vara fullt pris.
Den där frågan som man alltid får om man är halvgammal och/eller kånkar på en solblekt grön ryggsäck av äldre modell som fyller hela främre delen av bussen.
Och som jag ser det är det ju alltid fullt pris.
Även om det är rabatterat.
Inget hål för några upphittade pantburkar där inte, om man så säger.

Frågan formulerades av en bussförare som troligen övats i att åldersbestämma en stavargran som stått och stampat i bakland.
Bara för att kunna beslå simulanten med lögn ifall han skulle drista sig till att försöka överdriva sin ålder.