Skiftade till sommardäck på bilen igår och hemföll åt lite mc-åkning på Johans röda ER-5:a.
Det är ljuvligt att redan efter en ganska kort sträcka (fast relativt lång tid) uppleva hur snabbt brottslingen finner sig tillrätta på brottsplatsen och upphör att rycka i (driv)kedjan.

Sånt som mc-åkning, och att på rent trots köra mot enkelriktat (efter att omsorgsfullt sett till att man t.o.m. har vinden i ryggen och att absolut ingen kommer från motsatt håll) när man ska lämna av hustrun på biblioteket, är ett par av de mera stimulerande sakerna man som pensionär gärna unnar sig.
Ja, man kan röstskolka också förstås. Men det är en lyx bara sällan möjlig.