Det simmar en ensam vattenfågel i vår damm. En liten och livlig variant av dykand kan det kanske vara.
Den är spräcklig, skulle mor nog ha sagt.

Har apropå det kapat tvåtumsvirke till en ny ”källbro” (träöverbyggnad) för källhålet som försörjer den lilla dammen med vatten. Det gamla träracklet börjar kännas äventyrligt att ens fjälla en abborre på.
Jag gissar att den grunda men ganska vida ytvattenkällan är samtida med det äldsta huset. Det vill säga sent 1800-tal. Men trävirket är förstås utbytt många gånger.