Daggdroppar semaforerar inne i ungskogen och på åkerlappen nedanför husen spatserar ett par kråkor.
Jag kan känna en viss saknad efter de gamla fönstren som stod och darrade som trumhinnor i sina bågar. Treglasfönster släpper inte igenom något ljud alls. Det är lite som att titta på stumfilm.
Man får stå där och till ljudet av sin egen tinnitus betrakta ett par kråkor som man egentligen vet väsnas ganska mycket. Särskilt i slutet av grundutbildningen.