Lage Olovsson

julilördag

Av , , Bli först att kommentera 34

Dimma om morgonen. Eller kanske ska man säga ånga, liksom sakta pysande ur ett tryckkärl. Klockan är åtta, det är redan över femton grader, och rönnen har vänt vissa blad med de ljusare avigsidorna uppåt likt händer som trevar efter regn.
Ekens lövverk rör sig lojt och mera som på eget initiativ, precis som spetsen på kattens svans när den vilar.

Men det tycks inte vara något regn att vänta förrän kommande vecka.
Gräsytorna börjar lida av vattenbrist. Det knastrar under skorna när man går och platsen där hästvandringen (eg bara ”vandringen”) en gång var gulnar fläckvis ojämnt. Marken därunder är med all sannolikhet full med sten, vilket gör att den snabbare än annorstädes torkar ut.

Bli först att kommentera

in the heat..

Av , , Bli först att kommentera 42

Hettan gör att man hittar husfolket på de mest oväntade ställen om morgonen, och det går inte att föra ett vettigt resonemang med sig själv vid morgonkaffet utan att riskera att någon svarar och lägger sig i.

Det hela liknar en sorts institutionaliserad hemlöshet med folk som driver runt i jakt på lite ro och svalka i vilket ledigt hörn som helst.
Än har någon vikt ihop sig med en handduk över ansiktet på soffan i husets minsta rum, liksom i ett försök att kurera ont med ännu värre, medan en annan vandrar runt som en räv mellan legorna.

Bli först att kommentera

spindlar på bagarstugebron

Av , , Bli först att kommentera 34

Dom kilar upp och ner mellan brädorna som godmodiga vinkarkrabbor på en tropisk strand. Vinkarkrabbor känns ju av någon anledning just godmodiga. Kanske för det komiskt omaka som häftar vid dem. Och kanske för den lite löjliga vinkningen.

Närmar man sig likt en sagans jätte med tunga steg den gistna bron, går flyglarm i spindelvärlden och det rasslar bara till när dom försvinner ner i springor och sprund.
Värmen gör dem högoktanigt snabba i rörelserna och saktar man in på stegen en stund dyker dom snart upp igen och lägger sig platta på det solvarma virket.

Bli först att kommentera

ek

Av , , Bli först att kommentera 36

ek

Ekens blad blänker.
Den svettas.
Som förgammalt en smed. När det var sommar och andtid och redskapen behövdes.

Bli först att kommentera

brandlilja

Av , , Bli först att kommentera 38

Den är obeveklig, sommarn.
Otålig.
Pion och brandlilja blommar nu medan grönskan långsamt djupnar.
Längs vägen jagar lastbilstrafiken euforiskt förbi som vore hjulet varje dag på nytt uppfunnet. Ännu innan man öppnat ögonen om morgonen hör man att det regnat. Att vägen är våt.
Trafikbullret får en annan pregnans. Det låter som om man raskt reve plåster från hud.

Liksom för att kompensera för oväsendet har vi som rör oss i och runt husen, oss själva ovetande, höjt volymen. Katten jamar så att man tittar en gång extra och tänker; vadnudå? Och hustrun pratar i telefonen som till påstridiga försäljare.

Bli först att kommentera

lieslåtter

Av , , 1 kommentar 35

Begick lieslåtter om morgonen.
Det är så man gör med lieslåtter.
Man begår den. Allvarsamt, om morgonen.
Det finns till och med gamla bilder på det.
Inte så många nya dock.

Man letar fram bomullsskjortan, hon som är ljus som en svepning. Och halvhög läderskorna, de där som följde med hem efter rekryten och som varken är för varma eller för tunga, men som osmorda kan ge skavsår vid längre tids bruk.
Och så prövar man hummande liens bett med tummen och sätter igång.
Som om gräset bara väntat.

1 kommentar