Lage Olovsson

minns i november

Av , , 1 kommentar 40

lilla

Lillarmsjön med sjögräs, lavarblad och kawasakin – som av en händelse.
När almökets fluff har klättrat ända upp är sommarn slut.
Men än fattas några centimeter, än glittrar vattnet bläckblått.
Stugsista, säger en skylt. Och mänskor som pratar lågmält, allvarsamt, i den lite bleka kvällssolen ute på farstubron.

1 kommentar

blåbär

Av , , Bli först att kommentera 42

Har inte hållit exakt räkning (som petimetern vanligtvis är den förste att bedyra) men jag tror jag har plockat hundra liter blåbär snart.
Och det egentligen bara i brist på annan sysselsättning. Alltså inte i brist på blåbär.
Nej, frysen kallruvar på bär från ifjol i tillräcklig mängd.
Det blev därför småningom nödvändigt att vända sig till bäruppköparen som på sydeuropeiskt manér, iförd pilotsolglasögon och kontantnecessär, en smula motvilligt glider ut för att göra kunden till viljes.

I år får man för övrigt leta blåbären på rena rama ”rögmossamyra” där dom vuxit sig friska och stora och immigt blå som odon.

Bli först att kommentera

resuming..

Av , , Bli först att kommentera 40

Har precis gjort upp eld. Det regnar och verkar bli bakning idag.
(Bitsockerskålen står däri fönstret).
Katten har börjat äta igen efter sommaruppehållet och rönnbären går från skokrämsbrunt – den på tub, den som alltid ser ut att vara alltför ljus – mot tegelrött och det förefaller bli gott om dem vilket ju direkt lär påverka snödjupet kommande vinter.
Riktigt hur rönnbärstillgången påverkar snön bestäms emellertid först när man har facit. Oavsett det blir mycket eller lite snö så beror det på rönnen. (Låter inom parentes sagt inte helt olikt datateknikerns eviga dilemma).

Bli först att kommentera

plocka blåbär i motljus

Av , , Bli först att kommentera 41

Ja det kan väl se trevligt ut på håll, men det är bra mycket svårare än man kan tro.
Och dessutom kan det kännas lite osäkert.
Jag är inte direkt orolig för björn och varg. I alla fall inte så här innan jag i verkligheten upplevt närkontakter av det slaget.
Och alls inte på samma sätt som hundägare tycks vara.
Ur ett livvaktsperspektiv tror jag till och med att katten med sitt väldiga ego kunde vara ett solidare sällskap i bärskogen.
Än hunden. Som inte ens spolar efter sig.

Katter är ju heller inte som hundar (och mobbare) kaxig bara så länge någon tittar på. Väl vetande att den som handlar hem den vidriga burkmaten inte är något att gömma sig bakom, drar katten istället självuppoffrande och lite trotsigt all uppmärksamhet till sig, springer undan, och räddar kanhända därmed både sig själv och husse/matte.
Fast lite svårt att hitta på en trovärdig förklaring skulle man väl ha om det plötsligt stod en björn framför en som en annan kvarterspolis med ramarna i kors över bröstet när man lyfter blicken ur blåbärsriset.

Bli först att kommentera

i hastigt mod

Av , , Bli först att kommentera 45

Nu är vedtraven bakom lagårn getingsanerad. Hoppas inte kommunen skickar en faktura bara för att man – och getingarna – bor på trakten.
Jag passade på att göra en snabbinsats medan mc-munderingen satt på och trafiken inte var så intensiv längs vägen.
Tänka sig att annars som turist behöva åka hem med bilden av någon som iklädd hjälm och skinnställ springer bland bråten bakom en ladugård.
Just så tager vandringssägnen sig en början.

Boet är raserat i alla fall, och lite skäms man ju förstås när frågan om rätt och fel inställer sig som blåbreven numera aldrig gör.
Getingarna trodde mig förmodligen bara om gott efter att jag lömskt lirkat loss rätt många lass i boets omedelbara närhet utan att direkt gå deras ära förnär.
Lite moraliskt stöd för insatsen fann jag dock i det faktum att getingar förra sommaren sågs fånga små flygmyror som svärmade runt vedbacken. Myra på myra hämtades in och bars bort. Och jag tror inte att getingarna planerade hålla dem i bur.

Bli först att kommentera

Björnlandet

Av , , Bli först att kommentera 38

stig

skog

Jag tror det var tystnaden, katedralkänslan, frånvaron av ljud redan på parkeringen/baslägret som fick oss att bli stående en kort stund med gapande munnar lyssnande efter ekon när vi stigit ur bilen och dörrskrällarna tonat bort över nejden.
Det doftade tjära och pågick tydligen underhållsarbeten längs stigar och leder.
Spänger måste bytas ut ibland förstås. Men just denna sensommardag var det stilla och tyst, behagligt övergivet och locket bara löst lagt på tjärburken, som om personalen i all hast tvingats bort av yttre omständigheter.

Stigen upp mot Björnberget kantas överallt av döda tallbjässar i olika stadier. Somliga fallna och på väg att helt försvinna ner under mossor och lavar. Andra ännu stående, fast trötta och grånade, sökande stöd.
Man kan inte undgå att betänka den tid det tagit dessa tallar bara att dö.

Bli först att kommentera

naturen – slösaren

Av , , Bli först att kommentera 36

Jag stannar upp och kopplar om synen från transportläge till den mer övergripande som behövs för att upptäcka små rörelser på en större yta. Det där synsättet som innebär att man blir helt stilla och fixerar blicken utan att därför fästa den vid någon enskild detalj.
Och faktiskt…
Stigen jag går på kryllar av grodor knappt större än blånageln på ett lillfinger. Det måste vara flera hundra bara inom det område som jag kan överblicka. Tjärnen är rund, stigen lång och blickfången otaliga.
Strandkanten ligger flera meter bort, och att genom ljung och bärris bara ta sig därifrån och upp till stigen måste ha varit svårt för de pyttesmå grodorna.
Jag börjar se efter var jag sätter fötterna, men trampar förstås på åtskilliga av dem.

Bli först att kommentera

grå som gruset

Av , , Bli först att kommentera 43

gra

Noname håller sig helst på skuggsidan.
Är dagen tryckande solig vinkar hon med svansen världen farväl och försvinner in i spireabusken som ger lagom skugga och som ur hennes perspektiv måste kännas som en sval och luftgenomlupen skog med vajande vita vippor långt däruppe.

Hon förflyttar sig lite mekaniskt på grund av en gammal påkörningsskada. Höger baktass vrids med en kort knyck utåt när stegrörelsen närmar sig bakre vändpunkt.
Hon ”raderar”, som de tidiga midjestyrda skogstraktorerna sades göra när de lämnade djupa spår i kurvorna.
Men det hindrar inte att hon vid behov, och även alldeles i onödan, kan fara fram som en bjära över gårdsplanen.

Bli först att kommentera