Trevade efter glasögonen redan vid fem i morse och rev förstås som en blind mullvad ner allt lösöre från nattygsbordet. Inklusive väckarklockan vars batteri rullade iväg och gömde sig några planksåt in under sängen.
Frej såg ut som om han hade någonting osagt när jag kom ner. Men gammal som han är, och någorlunda förtrogen med de långvariga äktenskapens morsekoder, tyckte han väl att det kunde få räcka med en lång blick för den här gången.
Jag vet inte riktigt när han i vanliga fall brukar lösgöra sig från underlaget om morgonen, men förstod av hans stönanden att han i kraft av sina betydligt fler hundår ansåg sig vara förtjänt av längre nattvila än vad det nu blev.