ren och sten
Inga andra djur kan väl som renen myllra.
Finnas och försvinnas.
Hörde dem från tjärnkanten häromdagen.
Likt vitterkons skälla plingade det sprött någonstans i den grå novemberdagen.
Klart och tydligt. Som senhösten själv.
Fast osäkert i vilket väderstreck.
Ljudet drog mig bort från tjärnen. Ut i hyggets växtföljd.
Men allt jag hittade var en genväg tillbaka till bilen.
Senaste kommentarerna