man vräkte undan storskogen
det var innan den var värt någonting
man sprängde och svor
så det ekade tvärs över dalen
skrattade väl ibland
och torkade sig på blusärmen
det var ju det enda raka

mat behövdes
och pigan fick bannor när tistelbladen skvallrat
om att hon gått i andra tankar

nu tar man ledigt en årsved där igen
och ladorna går på knäna