Här är det berget som bestämmer.
Som styr och ställer, som pekar ut åt vilket håll jag ska gå.

Märker att jag hela tiden hamnar i renens fåror eller i mina egna stövelspår från igår.

Renens spillning är en spridd och mager sådd på hälleberget.
All näring tycks utvunnen ur de svarta kornen.

Här och där en brandskadad stubbe vilkens ålder jag inte ens vågar gissa.

Längst bort öppnar sig berget, brer ut sig som en dansbana för jättar..

..och samlar sig strax där solen går upp i ett ravel av gömslen för lekatt och mård.