De är vackra, gardinerna som hustrun köpt någonstans i det man mellan tumme och pekfinger kallar Palestina.
Till skillnad mot hemvävda svenska gardiner som är präktiga, varma och som håller en evighet, är de palestinska lätta, dragiga och förgängliga.
De faller sakta sönder i ett glitter av små blänkande flagor som småningom alla hamnar i dammsugaren.
Tal om att tvätta är det inte, och tygen är två.
Ett genomskinligt yttre som är fullt med glitter och stänk. Samt ett silkehärmande inre.
Tillsammans skapar de liv och rörelse.