Lage Olovsson

nocturne

Av , , Bli först att kommentera 46

Det snöar kraftigt av och till på kvällsrundan.
Snöflingornas skuggor skyndar hem, tätt tätt, och gömmer sig som skygga tuvmyror under gatlyktans zenit.
Det tycks som att de nyare lågenergibelysningarna ger särdeles behagliga skuggor.
Om inte annat.

snörike

Av , , Bli först att kommentera 39

Gårdagen badade i ett behagligt ljus.
Snödjupet börjar kräva att man lyfter på fötterna. Varje steg kastar fram en bogvåg av snö som för en kort stund samlar sig till rullar och kulor vilka löses upp i samma ögonblick som de tappar fart och energi.
Längst bort i tjärnen kisar berget fram med allt vintrigare min och genom allt smalare ögonspringor. Strax där berget kravlar sig upp ur tjärnen rundar jag tuvan där fiskelinan en gång sprang av för någonting tungt. Linan var gammal visserligen, kanske behäftad med någon knut som ytterligare försvagade den, men det var ändå en nolltrettis lina..

IMG_2004

kyrkogårdsvinter

Av , , Bli först att kommentera 33

Grindarna öppna, borttagna.
En lämnad walk over för vintern.
Rummet endast antytt genom de tunga stenpelarna på ömse sidor.
Det står var och en fritt att komma och gå.

Vinden kommer från norr.
Rakt mot stenen. Sedan uppåt och åt sidan.
Den enda möjliga flyktvägen.
Vidare i en båge ner mot fundamentet, för att fylla ut det tomrum vinden själv nyss skapat invid stenens bas.
Lekfullt fullföljer den cirkelrörelsen gång på gång och drar upp en snibb av snö i stenens mitt.

IMG_1997

s som i söndag och sommar

Av , , Bli först att kommentera 41

Det ångar ur gjutjärnsringen framför vindskyddet som ur tornet på en utbränd stridsvagn i Luhansk.
Ja, varför inte?
Verkligheten är ju inte överallt och alltid vacker.
Men här och nu är den rätt fin.
Solen spänner skuggor från strand till strand och i vindskyddets minsta vrå vattnas det som i åldringens öga.
Röken gör en lov åt söder innan den sakta drar förbi igen och följer vattnets väg ut genom den avsmalnande nordvästra delen av tjärnen. Där man i sommarnatten måste bromsa kastet en aning för att inte betet ska trassla in sig i riset på den andra stranden.
Där, just vid utloppet, börjar också sommaren.

1983

1990

1984

1992

korvgrillning

Av , , Bli först att kommentera 37

De två älgarna stod uppe på höjden och tittade förvånat när jag kom.
Man kunde ju tycka att dom borde börja bli vana vid det här laget.
Vana, nästan utleda, på att det var och varannan dag kommer någon som inte tycks ha något särskilt ärende.

IMG_1941

Hade med mig björkved, brungräddat hårdbröd och några korvskivor idag.
Men man drar sig nästan för att göra upp eld i den alldeles för perfekt runda gjutjärnskransen som ligger utanför vindskyddet.
En sorts brunnsbetäckning är det, så långt ifrån någon brunn att den bara just därför väcker uppmärksamhet.
Och det ser ut att kunna komma att kosta ifall man utnyttjar faciliteten.
”Tillhör Statsverket” liksom.
Som jag har för mig att det också stod på blyertspennorna innan kommunaliseringen.

IMG_1949

en strimma mörkt

Av , , Bli först att kommentera 39

Med lite tur behöver man inte skotta snö från ladugårdstaket denna vinter.
Där flyter än så länge bara ett tunnare lager av lätt snö som samen säkert har ett kort och mjukt namn på. Ett namn som låter som en flämtning.
Takskottningen och klippningen av granhäcken samt tömningen av slambrunnen är, och vad gäller det sistnämnda, var av hävd tre saker som tvingat även en inte alldeles hundraprocentig bonde att lämna stugvärmen.

För övrigt ångrar jag bara det jag aldrig gjorde.
Det vill säga klöv veden före jul.
Nu ligger den där bakom ovan nämnda ladugård. Lite ’övervänt’. Lite faderlös, som en son förnekad.
Till mitt försvar åberopar jag en fruktlös väntan på den snö som långt om länge kom, men som stundom infinner sig och gör allt omöjligt redan i september.

blidväder

Av , , Bli först att kommentera 43

Månen är som en tunn vänsterparentes idag och skyarna drar den fort förbi som himlen på oljetrycket ovanför gustaviansk-sängen i bagarstugan.
Inte alls att undra på att oljetrycket fått hedersplatsen ovanför sängen förresten.
Det är en bataljmålning för allmogen.
Ryttare till häst och svärdet i högsta hugg.
Och här har hästen (med alla fyra hovarna i jorden) spelat roll ända tills den blå fordtraktorn tog över och oljetrycket fick en annan primär betydelse.
Även sängen är värd en rad.
Ty som mest hyste huset elva personer.

evighetsträd

Av , , Bli först att kommentera 37

För var dag bestryker solen en allt större yta av tjärnens istäcke.
Mätt horisontellt, på isen, längtar nog dagen betydligt mer än det gamla vedertagna måttet ett ”tuppfjät” per dag. Eller ett ”ripsteg”. Eller vad man nu månde hava att tillgå av sånt som kacklar och kliver omkring i närheten av där man befinner sig och vars steglängd kan fungera som referens och rättesnöre.
Snarare bör man kanske mäta solens succession i harhopp.
Och haren har ju fördelen att vara ganska allmän. Vanlig i de flesta miljöer och därigenom kanske möjlig som lite av en rikslikare.
Snön utgör ännu inget hinder för att ta sig fram till fots. Tar man sig över plogkanten så är resten inget problem.

IMG_1930

IMG_1929

Ett par älgar hade irrat omkring ute på isen och på några meter när varit över på den andra sidan. De hade trampat om varandra. Stannat när den andre gått. Gått när den ene stannat. Korsat varandras planer. Ritat oviljans spår i nysnön, som hade dom frampå småtimmarna grälat om vidare färdväg. Uppenbarligen slutade det hela i någon sorts kompromiss eftersom spåren landade lite längre bort på samma sida av tjärnen som dom kom ifrån.

IMG_1918

På höjden tronar evighetsträden. Eller om det är helt vanliga fröträd.
Har läst, eller hört någonstans, att riktigt gamla tallar som friställs står och funderar, tvekar, i bortåt sexti år för att sedan med beslutsamhet börja växa igen.
Hur det sen är med den saken i verkligheten må vara osagt.

IMG_1927

ljusstaken

Av , , Bli först att kommentera 33

Den liknar ett patriarkalkors.
Den stramt enkla men samtidigt på något sätt bräckliga ljusstaken i trä som är en smula sned på foten.
Men den är bara obetydligt sned. Lutar knappt märkbart.
Defekten avslöjas endast genom ljusstakens harmoni i övrigt. Vore den bara lite mindre perfekt i sitt uttryck så skulle man sannolikt aldrig upptäcka den lilla hältan.

Fem ljus.
Ett i mitten, längst upp
Och ett längst ut på varje tvärslå som den lyfter lite diskret.
Balanserande, liksom bärande hela fönstret på sina extremiteter.

kallfarstu

Av , , Bli först att kommentera 35

Kallfarstun gör skäl för namnet idag.
Det behövs ingen längre sittning därute för att slå fast att man är innehavare av just en sådan byggnadsteknisk raritet från en tid då värme var synonymt med ohälsa.
Faktum är att det räcker med att helt hastigt gå igenom och erfara hursom glasögonen elegant går från iskallt över sanatoriesvalt till köksvarmt utan att imma igen.