Med lite tur behöver man inte skotta snö från ladugårdstaket denna vinter.
Där flyter än så länge bara ett tunnare lager av lätt snö som samen säkert har ett kort och mjukt namn på. Ett namn som låter som en flämtning.
Takskottningen och klippningen av granhäcken samt tömningen av slambrunnen är, och vad gäller det sistnämnda, var av hävd tre saker som tvingat även en inte alldeles hundraprocentig bonde att lämna stugvärmen.

För övrigt ångrar jag bara det jag aldrig gjorde.
Det vill säga klöv veden före jul.
Nu ligger den där bakom ovan nämnda ladugård. Lite ’övervänt’. Lite faderlös, som en son förnekad.
Till mitt försvar åberopar jag en fruktlös väntan på den snö som långt om länge kom, men som stundom infinner sig och gör allt omöjligt redan i september.